Flodpärlmussla
Wikipedia
| ?Flodpärlmussla | |
|---|---|
 Flodpärlmussla
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Blötdjur Mollusca |
| Klass: | Musslor Bivalvia |
| Ordning: | Unionoida |
| Familj: | Flodpärlmusslor Margaritiferidae |
| Släkte: | Margaritifera |
| Art: | Flodpärlmussla M. margaritifera |
|
|
|
| §Margaritifera margaritifera Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Flodpärlmusslan är ett fridlyst sötvattendjur som tillhör stormusslorna och lever i rinnande, kalkfattiga och klara vatten med bottnar av sand, grus och sten. Den har ett mörkbrunt till svart, njurformat och kraftigt skal. Äldre musslor har ofta erodering på ena sidan av skalet (en ”buckla”). Det är möjligt att förväxla Flodpärlmusslan med Den Tjockskalliga Målarmusslan (Unio crassus), men denna mussla är mycket mer sällsynt (Starkt hotad (EN)). Även om Flodpärlmusslan är i stort sett utrotad kan populationer i ideala miljöer vara mycket stora. I Sverige finns de största, fortfarande reproduktiva populationerna i norrland och extremt sydost, medan de är nästan helt försvunna i resten av södra och mellersta Sveriges jordbruksområden.
M. margaritifiera är en av de mest långlivade ryggradslösa djur vi känner till, individer kan leva i över 100 år (den äldsta funna musslan var 280 år gammal). De lever helt eller delvis nedgrävda på botten av vattendragen och andas genom att dra in vatten genom rör, vars ändar mynnar i öppningen mellan skalen, in till sina gälar. Under innandningen följer små organiska partiklar med vattnet, detta är musslans föda. Det är möjligt att denna filtreringsmekanism renade vattnet till fördel för andra arter där Flodpärlmusslan tidigare var mycket vanlig. Arter som kunnat ha fördel av detta är t.ex. Lax (Salmo salar) och Öring (Salmo trutta), fiskar som Flodpärlmusslan är beroende av för sin fortplantning.
Musslans pärlor bildas då främmande partiklar följer med vattnet in i musslan då den andas och äter. Om musslan då inte kan göra sig av med partikeln så överlagras den med pärlemor från manteln i musslans skal. Pärlfisket förbjöds i Sverige år 1994.
Innehåll |
[redigera] Fortplantning
Flodpärlmusslan utövar könslig reproduktion, något den har gemensamt med många andra musslor (Bivalvia). Den når könslig mognad vid 18-20 års ålder och fortplantar sig genom att hanarna (mellan Juni och Juli) sprutar ut sina spermier i vattnet, de följer sedan med vattnet under innandningen in i honorna där de befruktar äggen. De befruktade äggen utvecklas sedan i fickor på honornas gälar under flera veckor och släpps fria någon gång mellan Juli och September som små larver (kallade glochidielarver). Larverna är ca 0,6-0,7 mm långa och liknar små musslor, men deras skall hålls isär tills de stöter på ett passande värddjur, skalet slår då igen på djurets gälfilament där de drar näring från fiskens blodomlopp och växter till nästa vår. Honorna sprutar ut mellan 1 och 4 miljoner glochidielarver plötsligt och mycket synkroniserat, under en period av 1 till 2 dagar. Det är mycket troligt att temperatur eller någon annan förändring i musslornas miljö indikerar för honorna när larverna kan släppas fria.
Det är mycket få larver som överlever, nästan alla larver sveps med av strömmen och dör, men några dras in i gälarna hos lax, öring eller nordamerikansk bäckröding. Larverna kan överleva utan värddjur i upp till 6 dagar, men de allra flesta (som klarar sig) stöter på sitt värddjur efter bara någon timme.
Då larverna nästa vår släpper taget om fiskens gälar måste de landa på en ren botten av sand eller grus för att överleva och fortsätta växa. Endast en på 100 miljoner lyckas etablera sig som en mussla. Fisken verkar inte ta skada av larven och att parasitera på dess gälar tillåter dem att kolonisera nya områden uppströms. Unga musslor är oftast gulaktiga och blir mörkare allt eftersom att de växer. Musslorna växer mest under sommarhalvåret och bildar då årsringar i sitt skall, att räkna dessa är det mest pålitliga sätt att bestämma en musslas ålder.
Med mening att försöka försäkra artens överlevnad experimenteras det med artificiell befruktning, inplantering och omplacering av unga musslor. Ett alternativ skulle vara att omhänderta och ta hand om mycket unga individer (strax efter att de lämnar värdfiskarna) i ett laboratorium för att sedan inplantera dessa i friska lokaler, detta skulle dock kräva forskning kring metoder att mata dessa små djur.
[redigera] Utbredning
Flodpärlmusslan har levt i livskraftiga bestånd på jorden i 80 miljoner år, det är bara nu, under de senaste 100 åren som de har minskat. I många länder har den helt försvunnit eller är på tillbakagång. Ofta finner man bestånd som är på väg att dö, d.v.s. bestånd utan föryngring. I Sverige har Flodpärlmusslan försvunnit från ungefär en tredjedel av de vattendrag de tidigare levde i och man kan tänka sig att det är människan som ligger bakom dess kraftiga nedgång. Pärlfisket är en del av det Svenska kulturarvet och det finns dokument som beskriver vattendrag som helt tömts på Flodpärlmussla.
M. margaritifiera är fridlyst i EU under ”EU Habitats and Species Directive” och Sverige, den finns även upptagen på Artdatabankens Rödlista som Sårbar (VU).
Flodpärlmusslan finns utspridd från Arktis och tempererade områden i västryssland genom Europa till havet vid nordamerikas nordöstra gräns. Nya undersökningar visar en dramatisk nedgång i beståndet av Flodpärlmussla i hela detta område. En nedgång på 95-100% är beräknad för södra och centrala Europa. Stora populationer hittas nu bara i totalt ca 50 vattendrag i Kanada, nordvästra Ryssland, och nordöstra Skandinavien. Endast en handfull lokaler återfinns i Bayern, Checkien och Österrike.
[redigera] Musslornas livsdynamik
Långt liv och låg dödlighet hos vuxna individer kompenserar troligtvis glochidielarvens små möjligheter till överlevnad. Det finns ingen gemensam vetenskaplig kvot för hur en fungerande musselpopulation bör se ut när det gäller fördelning mellan ålder och storlek. Teoretiskt bör en fungerande population ha både långt liv och en relativt god föryngring, god föryngring kan indikeras om ca 20% av populationen är under 20 år gammal. Under sådana förhållanden har det föreslagits att populationen bör kunna överleva en dödlighet på 10% per årtionde bland de vuxna individerna. Det finns dock mycket få vattendrag med sådan föryngring.
Eftersom musslornas fertillitet ökar med åldern bör populationer med många gamla musslor klara sig bra så länge det finns möjlighet för föryngring. Stora förändringar i populationen beror till stor del på pärlfiske, men även högre temperaturer, övergödning och ökningar i koncentrationen av nitratjoner kan påverka livslängden hos musslorna. Livslängden påverkas därför naturligt beroende på hur långt söderut lokalen befinner sig (med kortare livslängd ju längre söderut vi kommer).
Flodpärlmusslans tillväxt är, som hos många andra arter, inte linjär, utan avtar allt eftersom hur gammal musslan blir. Det mest pålitliga sätt att bestämma en musslas ålder är - som sagt – att bryta upp den och räkna årsringarna i dess skal. Tyvärr så dödar man då musslan. Det finns en alternativ metod, vilket är att kontrollera medelåldern för musslor av en viss längd. Detta ger ett ungefärligt värde på musslans ålder.
Glochidielarvernas värdfiskar blir successivt resistenta mot parasiterande larver. Fiskar mellan 0-3 år är de mest passande värdarna. Äldre fiskar kan bli mindre mottagliga för glochidielarver av flera anledningar, b.la. att större fiskar föredrar djupare vatten där musslorna inte trivs, men även att de kan utveckla en immunitet efter tidigare infektioner.
[redigera] Vattenkvalitet
Vattenkvalitet är ett ämne som diskuteras friskt när det kommer till Flodpärlmusslans miljö. Det finns en generell acceptans att musslorna föredrar oligotrofa vattendrag med pH 7,5 eller lägre och med allmänt låg konduktans.
Musslorna är som mest känsliga för mänsklig påverkan, eller allmän miljöförändring, då de lämnar värdfiskarna och skall etablera sig på botten av vattendraget. Om bara små mängder föroreningar finns i vattnet kommer föryngringen att helt avstanna eftersom att detta stadie inte längre är möjligt. Unga musslor är dessutom mycket känsligare än gamla. Övergödning kan alltså förhindra fortplantningen helt eller delvis, vilket leder till att endast de gamla musslorna överlever.
Kritiskt för M. margaritifiera är BOD (Biochemical Oxygen Demand, ett test för att kontrollera mängden organiska biologiskt nedbrytande ämnen i vatten), fosfater och kalcium i vattnet. Det har observerats att äldre musslors dödlighet har ett samband med koncentrationen nitratjoner och att ökad BOD, samt ökade halter av fosfater och kalcium har negativ inverkan på musslornas genomsnittliga levnadstid och föryngring.
Forskning har visat att koncentrationen nitratjoner i vattendraget inte får överstiga 1,0 mg/dm³ (fast värden kring 1,5 har registrerats i vissa vattendrag). Fosfater bör inte ha högre koncentration än 0,03 mg/dm³ och konduktansen bör inte överstiga 100 µS/cm, fast högre värden, kring 120 µS/cm kan vara naturligt i områden med mycket kalksten.
BOD och mängden Syre löst i vattnet är alltså otvivelaktigt mycket viktigt för Flodpärlmusslans överlevnad. Detta mäts idag genom att ta ett vattenprov (som en pelare från ytan ända ner till botten). Denna mätning gäller dock endast för de vuxna musslornas livsförutsättningar, mycket lite forskning finns kring yngre musslors och glochidielarvers krav på vattenkvalitet.
Musslorna kan leva på ett djup av max 2 meter.
[redigera] Anatomi
2.Främre Slutmuskel
3.Främre gälblad
4.Bakre gälblad
5.Utandningsrör
6.Innandningsrör
7.Fot
8.Låständer
9.Gångjärn
10.Mantel
11.Skalets tjockaste del (erodering på utsidan)
12.Hårt yttre skal
Flodpärlmusslan har ett hårt yttre skal och ett inre, mycket blankt vitt (kan även i vissa fall upplevas som om det har olika färger beroende på vilken vinkel skalet ses ifrån) skal (en mantel) och en mjukdel. I yttre delen av mantelvävnaden produceras pärlsubstans. Det inre skalet blir allt kraftigare ju äldre musslan blir. Mantelvävnaden är det mest väsentliga för att pärlor ska kunna uppstå.
Musslans skal är bilateralt symmetriska och musslan saknar huvud. Skalet är kalkbaserat, tvådelat och fungerar som skydd mot andra djur. Skalen är på ryggsidan rörligt sammankopplat med något liknande ett gångjärn och har strax nedanför sk. låständer vilket måste vara en evolutionär kvarleva eftersom de är för små för att fylla någon funktion, den inre av de två tänderna är mindre utvecklad än den yttre. Musslan hålls stängd med hjälp av två muskler som går från ena skalet till det andra i båda ändor av musslan.
På insidan av skalet sitter två mantelflikar som innesluter hela djuret. Flodpärlmusslan har fyra gälblad, de ligger på insidan av mantelflikarna och bildar två blad på vardera sida av kroppen. Musslan har även en fot som går ut genom springan mellan skalen. Foten är vit och mycket stor (den kan bli lika stor som skalet då den sticker ut) och musslan kan använda den för att flytta sig korta sträckor, eller för att hålla sig fast t.ex. mellan stenar. De inre organen sitter mellan foten och det övre skalet. Flodpärlmusslan saknar diafragma.
Den längre delen av skalet innehåller den undre delen av djuret, inklusive andningsrör. Musslans fot finns i den övre delen av musslan, i den kortare änden.
Flodpärlmusslans hela nervsystem består av tre nervknutor, känselorganen utgörs av hudflikar som sticker ut ur skalet.
[redigera] Se även
Wikimedia Commons har media som rör Flodpärlmussla
