Fritiof Nilsson Piraten
Wikipedia
Fritiof Nilsson Piraten, (Nils Fritiof Adam Nilsson), född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 i Malmö, Skåne, advokat och författare.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Fritiof Nilsson Piraten, som var en benådad skånsk författare som inte satte sanningen främst, brukar kallas den svenska skrönans mästare.
Piraten är vida berömd för sin entréreplik i boken Bombi Bitt och jag:
- "Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son."
samt för avskedsrepliken på hans gravsten på kyrkogården i Ravlunda, som lyder:
- "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972."
Fritiof Nilsson föddes och växte upp i Vollsjö där hans far var stins. Efter en termin på Katedralskolan i Lund hotades han av relegering på grund av "värdshusbesök, spritförtäring och slarvig skolgång". Två terminer senare blev han verkligen relegerad från läroverket i Ystad efter opassande kontakter med det motsatta könet och en rymning till Köpenhamn. Han förklarade sig med att han inte trivdes med skolans ordning, och ville tvinga sin far att låta honom sluta skolgången. Efter några månaders lantbruksarbete, och två månader till sjöss, tog sig Fritiof samman och klarade studentexamen som privatist i Kristianstad.
Han utbildade sig till jurist vid Lunds universitet 1914–18, där dottern Eivor föddes 1915, vilket Fritiof fick kännedom om först på 1930-talet. Han arbetade på advokatbyrå i Stockholm 1919–21 och som advokat i Tranås 1921–31. 1929 flyttade hans hustru Karin Jerlov till Göteborg, för att sätta upp en tandläkarpraktik i Lerum, och 1931–35 bodde också Piraten i Göteborg, där dottern Eva Louise föddes 1933. I Göteborg ingick Frank Heller i umgänget.
Efter debuten med Bombi Bitt och jag 1932, som blev en stor succé, och Bock i Örtagård 1933, som befäste hans rykte, gick Piraten in för att bli författare på heltid. Med Tora Hallgren, hans hustru sedan 1935, flyttade han till Kivik 1936. 1949 tar de ut skilsmässa men fortsätter att bo ihop.
Från början av 1950-talet blir den litterära produktionen sparsammare, och det mesta som trycks är publicerat eller i varje fall skrivet tidigare. Religionsfrihet hade införts i Sverige 1951, och 1955 utträdde Fritiof Nilsson ur statskyrkan. 1956 flyttade Piraten till en "vinterlägenhet" i Malmö, men han fortsatte att tillbringa somrarna med Tora i Kivik.
1957 tilldelades han Frödingstipendiet.
Referens: Fakta om Fritiof Nilsson Piraten från Piraten Sällskapet.
[redigera] Bibliografi
- Bombi Bitt och jag, 1932
- Bock i örtagård, roman, 1933
- Småländsk tragedi, 1936
- Bokhandlaren som slutade bada, roman, 1937 (filmatiserades 1969, se vidare, Bokhandlaren som slutade bada (film))
- Historier från Färs, novellsamling, 1940
- Tre terminer, roman, 1943
- Bombi Bitt och Nick Carter, roman, 1946
- I Österlen, bilderbok, 1953
- Vänner emellan, 1955
- Flickan med bibelspråken, 1959
- Millionären och andra historier, 1965
- Historier från Österlen, 1972
- Medaljerna, 1973
- Bombi Bitt och hans mor, 1974
[redigera] Piraten-redigerade antologier
- Skepparhistorier av mej själv och andra, 1952
- Prästhistorier av mej själv och andra, 1961
- Vers på växel, 1965.
