Gottfried Hermann
Wikipedia
Gottfried Hermann, född 1772 i Leipzig, död där 1848, tysk filolog.
Hermann blev 1794 docent i filosofi och filologi, 1798 e. o. och 1803 ord. professor i vältalighet, 1809 därjämte i poesi, allt i Leipzig.
Utom från katedern verkade Hermann väckande på sina lärjungar i det av honom stiftade Griechische gesellschaft samt som ledare (sedan 1834) av det filologiska seminariet. Hermann utövade en banbrytande verksamhet på den antika metrikens, grammatikens och textkritikens områden. Han är den förste, som uppställt ett fullständigt system inom metriken (Elementa doctrinae metricae, 1816, m. fl. arbeten).
Inom grammatiken stannade han ej vid blott empiriska iakttagelser och därur härledda regler, utan sökte utforska det inre förhållandet mellan orsak och verkan (De emendanda ratione graecae grammaticae, 1801, samt flera utmärkta syntaktiska arbeten). Som textkritiker var Hermann mästare framför allt genom sin metod. Hans enastående kännedom av (särskilt det grekiska) språket och de behandlade författarna satte honom i stånd att på fördärvade textställen insätta, vad författaren skulle kunnat skriva; dock sakna hans förbättringar stundom yttre sannolikhet (den s. k. diplomatiska textkritiken, bedömande av olika handskrifter och läsarter inbördes, var ännu ej tillräckligt utbildad).
Hermann utgav utmärkta upplagor av bl. a. Aischylos, Sofokles, Euripides, Orphica samt behandlade i sina Opuscula (8 band, 132 avh.) en mängd olikartade språkvetenskapliga frågor.
