Gustaf von Düben
Wikipedia
Gustaf Wilhelm Johan von Düben, född i Lista socken, Södermanlands län, 25 maj 1822, död 14 juli 1892 på sin egendom Nysund i Vårdinge socken, Södermanlands län, friherre, läkare, anatom och etnograf.
Gustaf von Düben blev student i Lund 1837, filosofie doktor 1844 samt 1851 kirurgie magister vid Karolinska institutet i Stockholm och promoverades 1855 till medicine doktor i Uppsala. Åren 1846-55 var han bibliotekarie och sekreterare vid Karolinska institutet, där han tidvis även förestod lärarbefattningarna i materia medica och historia naturalis. Åren 1852-54 var han amanuens och underläkare vid Serafimerlasarettet. Såsom obducent vid nämnda lasarett undervisade han 1852-55 i patologisk anatomi, och 1854-55 var han andre läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Åren 1855-58 förestod han den nyinrättade professuren i patologisk anatomi vid Karolinska institutet, och 1858 utnämndes han till professor i detta ämne. Han förordnades 1860 att jämte sin egen befattning uppehålla professuren i anatomi och fysiologi samt var 1861-87 ordinarie innehavare av sistnämnda befattning (från 1874 endast omfattande anatomi). Åren 1860-71 var von Düben Karolinska institutets inspektor. I egenskap av professor i anatomi vid nämnda läroanstalt undervisade han 1861-68 i målaranatomi vid Akademien för de fria konsterna. Åren 1861-75 var han lärare i fysiologi och hälsolära vid Seminarium för bildande af lärarinnor och 1862-66 intendent vid Medevi hälsobrunn. Åren 1858-60 var han Svenska Läkaresällskapets sekreterare och 1858-61 redaktör för dess tidskrift "Hygiea". Han blev 1860 ledamot av Vetenskapsakademien.
Han företog flera utrikes resor, bland annat 1844-46, i naturvetenskapligt ändamål, till Afrika, Ostindien och Kina; 1851-52, 1858 och 1864-65, för medicinska och anatomiska studier, i en rad europeiska länder, samt 1868 och 1871, i etnografiskt ändamål, till Lule, Pite och Ume lappmarker.
Utom ett antal smärre avhandlingar utgav han Öfversigt af de bidrag mikroskopet lemnat till den medicinska diagnostiken (1855), Föreläsningar i patologisk anatomi (1857), Kurs i anatomi, fysiologi, helsolära och fysisk uppfostran, föredragen vid seminarium för bildande af lärarinnor (1864) och Medevi helsobrunn och bad (1867), Forskningarna i Central-Afrika (1878, i "Ur vår tids forskning") samt de polemiska skrifterna Om nödvändigheten af vetenskaplig kontroll öfver gymnastiska centralinstitutet, med särskildt afseende på den medico-gymnastiska behandlingen och undervisningen derstädes (1851), Homœopathiens hufvudläror (1855) och I vivisektionsfrågan (1881). Hans huvudarbete var det rikt illustrerade praktverket Lappland och lapparne (1872).
