Helheim
Wikipedia
Helheim är en av de nio världarna i den nordiska mytologin. I Helheim härskar Hel, den vanskapta dottern till Loke och hans fru Angerboda.
Den här mörka och kalla boningen är belägen i Nifelheim, på den lägsta platsen i den nordiska mytologins universum. Ingen kan nånsin lämna Helheim, på grund av att floden Gjoll som flödar från Hvergelmir och omringar hela Helheim inte går att passera. Inte ens gudar som kommit till Helheim kan ta sig därifrån. De som dör av ålder eller av sjukdomar, eller inte dött i strid, kommer till Helheim medan de som dött modigt i strid kommer till Valhalla.
Ingången till Helheim är vaktad av monsterhunden Garm, och Modgud. Jätten Hraesvelg (kroppsslukaren) sitter på kanten av världen och ser ned på Helheim. I form av en örn får han vinden att blåsa genom att flaxa med sina vingar.
