Karelen
Wikipedia
Karelen är karelernas land, och ligger i Finland och Ryssland. Området är av historisk betydelse för både Finland, Ryssland och Sverige. Landområdet delas numera administrativt mellan ryska Karelska republiken, Leningrad oblast och de två finska landskapen Södra Karelen och Norra Karelen.
På karelska, finska och estniska heter Karelen Karjala och på ryska Карелия ("Karelija").
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] Under svenskt styre
Regionen beboddes ursprungligen av den finsk-ugriska folkstammen karelarna. De kristnades österifrån av rysk-ortodoxa missionärer från Novgorod. Under 1200-talet utkämpades här strider mellan Sverige och Novgorod. Under det tredje svenska korståget (1293-95) erövrade svenskarna, under Torkel Knutsson, Karelens västra del och grundade staden Viborg. Nöteborgstraktaten av år 1323 delade Karelen mellan de två länderna. Sedan dess har väst- och östra Karelen utvecklats åt olika håll. Östkarelen förblev ortodoxt medan den svenska delen av Karelen kom att bli först katolskt och sedan lutheranskt i och med reformationen. Viborg kom även att bli provinshuvudstad i den del som vissa gånger kallades för ”Svenska Karelen” och andra gånger för ”Finska Karelen”. I och med den administrativa reformen 1634 kom staden att bli huvudort i Viborgs och Nyslotts län. Området kring Ladogasjön kom att bli Kexholms län.
[redigera] Under ryskt styre
Vid freden i Nystad 1721 kom Ryssland återigen att få den största delen av Karelen. Det överlåtna området kom att kallas för “gamla Finland”. 1809 erövrade ryssarna slutligen hela Finland. Som ett bevis på sin goda vilja återförenade tsar Alexander I ”gamla Finland” med det område som man tagit år 1809 och kallade det för Storfurstendömet Finland. 1917 blev Finland självständigt och gränsen bekräftades vid freden i Tartu (Dorpat) år 1920. Efter Oktoberrevolutionen och den finska självständighetsförklaringen 1917 kom Karelen att stå skådeplats för flera blodiga slag under det finska inbördeskriget. Man kämpade därtill emot bolsjevikerna i Ryssland. Under Aunuskampanjen försökte man införliva delar av östra Karelen till sitt nationella territorium. 1920 erkände Ryssland Finlands självständighet och godtog gränsdragningen från Storfurstendömets tid. De ryska delarna av Karelen blev 1923 den autonoma Sovjetiska socialistiska republiken (ASSR) inom det ryska SFSR. Det finska Sovjetkarelen hade till en början en hög grad av självständighet som dock försvann gradvis under Stalins utrensningar. Samtidigt flyttades stora mängder ryssar från andra delar av riket så att de etniska karelarna kom att bli en minoritet i eget land[1] [2].
[redigera] Mellan Finland och Sovjetunionen
Under det andra världskriget var Karelen återigen skådeplats för våldsamma strider. När Moskvafreden slutligen ingicks under vinterkriget 1940 kom största delen av västkarelen att tillfalla Sovjetunionen och det Karelska SSR. Ungefär 400 000 finländare fick förflyttas till andra platser i Finland. De två karelska områdena slogs då samman igen. Otto Ville Kuusinen utropades av Stalin till chef för en sovjettrogen regim för Finland, vilken blev känd under namnet Terijokiregeringen. I och med fredsslutet efter vinterkriget upplöstes Terijokiregeringen och Kuusinen gjordes istället till ordförande i Högsta Sovjet för Karelsk-Finska SSR. Under Fortsättningskriget ockuperade finländarna återigen de överlåtna områdena och största delen av östra Karelen och höll området i tre år. Efter att Finland ingått ett nytt vapenstilleståndsavtal med Sovjetunionen specificerades de nya gränserna vid förhandlingarna i Paris 1947. Dessa gränser gäller ännu idag. Vinterkriget och den resulterande sovjetiska expansionen orsakade stor bitterhet i Finland, som förlorade sin andra största stad, Viborg, sina industrier vid floden Vuoksen, Saima kanal (nedre loppet) som kopplar ihop centrala Finland till Finska viken, tillgång till fiskevattnen i Ladoga samt gjorde en åttondel av landets invånare till flyktingar utan chans att återvända. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 kom den Karelska ASSR att bli Republiken Karelen.
[redigera] Politik
Karelen delas mellan Finland och Ryssland. Republiken Karelen är en rysk delrepublik som grundades 1991 utifrån Karelska ASSR. Karelska näset tillhör Leningrad oblast. Finska Karelen tillhör landskapen Norra Karelen och Södra Karelen.
Det finns ett antal mindre men entusiastiska grupper finländare som jobbar för tätare band mellan Finland och Karelen. Dessa irredenisters hopp kallas Karelska frågan i finsk politik. Ambitionen är att återta Finska Karelen och ordna tätare band med Östra Karelen.
[redigera] Geografi
Karelen sträcker sig från Vita havets kust till Finska viken. Inom Karelen ligger Europas två största sjöar, Ladoga och Onega. Karelska näset ligger mellan Finska viken och Ladoga.
Gränsen mellan Karelen och Ingermanland, de nära besläktade ingriernas land, går traditionellt längs med ån Systerbäck. Detta var också gränsen mellan Finland och Ryssland mellan 1812 och 1940, idag ligger gränsen inom Sankt Petersburgs storstadsområde.
På andra sidan om Ladoga ligger floden Svir, som traditionellt ses som Karelens södra gräns, sjön Saimen markerar den västra gränsen och Onega och Vita havet den östra. I norr finns ingen naturlig gräns mot samernas områden förutom stora skogar (taiga) och tundra.
I historiska texter delas Karelen ibland in i Östra Karelen och Västra Karelen, eller Ryska respektive Finska Karelen. Området norr om Ladoga som hörde till Finland innan andra världskriget kallas Ladogakarelen och församlingarna runt gränsen innan kriget kallas ibland Gränskarelen. Norra delen av Östra Karelen kallas ibland Vita Karelen och området i syd kallas Olonetskarelen.
Tverkarelen hänvisar till de byar i Tver oblast som bebos av kareler.
[redigera] Orter
- Karelska republiken
- Karelska näset
- Södra Karelen
- Imatra
- Joutseno
- Villmanstrand (Lappeenranta)
- Norra Karelen
[redigera] Överlåtna områden
Den efterkrigstida gränsen följde i stort sett Peter den Stores gräns från år 1721, som överenskommits efter freden i Nystad som avslutade det stora nordiska kriget. I förhållande till gränsdragningen från freden i Dorpat 1920, överlät Finland kommunerna Björkö landskommun, Harlu, Heinjoki, Hiitola, Hogland, Impilax, Jakimvaara, Kanneljärvi, Kaukola, Kexholms landskommun, Kirvus, Kivinebb, Kronoborg, Kuolemanjärvi, Lövskär, Lumivaara, Metsäpirtti, Mohla, Nykyrka, Pyhäjärvi, Räisälä, Rautu, Ruskeala, S:t Andrea, S:t Johannes, Sakkola, Salmis, Seitskär, Soanlahti, Sordavala landskommun, Suistamo, Suojärvi, Terijoki, Tytterskär, Valkjärvi, Viborgs landskommun, Vuoksela, Vuoksenranta och Äyräpää till Ryssland. Därtill överlät landet köpingarna Björkö och Lahdenpohja samt städerna Kexholm, Sordavala och Viborg.
Finland överlät även stora områden från kommunerna Jäskis, Korpiselkä, Pälkjärvi, Säkkijärvi och Vahviala. De kvarvarande kommundelarna införlivades senare med andra finländska kommuner. De överlät även stora områden från kommunerna Ilomants, Kides, Lappee, Nuijamaa, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Saari, Simpele, Tohmajärvi, Uguniemi, Veckelax, Vederlax, Värtsilä och Ylämaa, men kommunerna fortsatte som självständiga kommuner.
Av de kvarvarande delarna av det överlåtna Karelen, det vill säga, det som blev kvar av Viborgs län, bildades Kymmene län (den del av Korpiselkä kommun som blev kvar i Finland tillfördes till Kuopio län), som å sin sida införlivades med Södra Finlands län år 1997. Det nya landskapet Norra Karelen befinner sig i Östra Finlands län.
På den kommunistiska, ryska sidan bildade man 1920 den Karelska arbetarnas kommun och 1923 den Karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken, som strax efter Vinterkrigets slut döptes om till Karelsk-Finska SSR. Dess autonoma ställning återtogs år 1956 när Stalin dog. När Sovjetunionen upplöstes 1991 kom Östra Karelen att delvis tillhöra Ryssland, trots att man gick på självständighetstankar. Idag kallas regionen för den Karelska republiken.
1945 avskiljdes hela det Karelska näset från ryska karelen och bildade Leningrads län (Leningrad oblast).
[redigera] Demografi
Karelska talas i Karelska republiken och även i karelska byar i Tver. Vepsiska talas på båda sidor om floden Svir. Dialekten som talas i Södra Karelen är en sydöstlig finsk dialekt, och den som talas i Norra Karelen tillhör en stor grupp savolaxiska dialekter. Befolkningen "Karelierna" som evakuerades från Finska Karelen bosatte sig i olika områden i hela Finland och idag har åtminstone en miljon av alla finländare karelska rötter. I Finland talar ungefär 5 000 personer karelska.
[redigera] Kultur
- Kalevala
- Karelsk stek
- Karelska
- Karelska piroger
- Musik från Karelen
- Kantele
[redigera] Referenser
- ^ Maclean's Magazine - How Finnish-Canadians Became Victims of Stalin's Purges
- ^ Virtual Finland - Many Karelias
[redigera] Externa länkar
- Information om karelier
- De många Karelen
- Demografi och historia i Karelen
- Information om ryska Karelen på svenska
[redigera] Källor
- Artikeln är, förutom historikavsnittet, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Artikelns historikavsnitt är en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Artikelns avsnitt om de överlåtna områdena är en översättning från finskspråkiga Wikipedia
