Karelska

Wikipedia

Karelska (Karjalan kieli) är ett finsk-ugriskt språk som talas av omkring 100 000 personer. Det är det tredje största språket i den östersjöfinska språkgruppen, efter finska och estniska. Majoriteten av språkets talare utgörs av etniska kareler som bor i Karelska republiken i Ryssland men dessutom finns omkring 10 000 i Finland samt även ett mindre antal i Tver-området (Tverkarelen) utanför Moskva.

Karelska liknar på många vis finskan men har ett eget uttals- och stavningssätt och ett annorlunda, till viss del ryskpåverkat, ordförråd. Det finns ingen standardkarelska men språket är uppdelat i två accepterade dialekter, båda med egna skriftspråk:

1. Livvi (olonetsian, livvikovian, livvikovskij jazyk) är den mest talade dialekten och är den formen som talas i dem södra delarna av Karelska republiken, i synnerhet i Olonets (finska: Aunus; karelska: Anus), och i dem omkringliggande byarna men också i Karelska republikens huvudstad Petrozavodsk (finska och karelska: Petroskoi).
2. Egentlig karelska, som består av en sydlig och en nordlig variant. Nordkarelskan talas i norra Karelen, i distrikten Kalevala och Louhi. Nordkarelskan är den dialekten som ligger närmast finskan men är inte speciellt stor, eftersom områdena där nordkarelskan talas är sparsamt bebodda.

Dessutom tillkommer det en gren till av karelska som talas i Tverkarelen, tverkarelskan.

Det utkommer två tidningar på karelska: "Vienan Viesti" på egentlig karelska samt Oma Mua ("eget land", jämför finskans oma maa) på livvi-dialekten. På båda dialekterna utkommer det skolböcker och undervisningsmaterial. Man kan läsa karelska i grundskolan samt på universitetet i Petrozavodsk.

[redigera] Språkets ställning

År 1998 röstades ett förslag ned i Karelska republikens parlament om att göra karelska till ett officiellt minoritetsspråk. Språkets framtidsutsikter är inte omöjliga, men osäkra, eftersom de flesta ungdomar lika gärna talar ryska. Andra väljer att lära sig finska i stället för karelska. Det kan också tilläggas att karelskan vid vissa perioder har ansetts "ful" eller "lantlig", vilket kan vara en av anledningarna till att språket inte överförts från den äldre generationen till den yngre. Under Stalintiden var dessutom karelskan förbjuden att tala.

Trots att karelskan har mött mycket motstånd börjar dock läget se annorlunda ut och fler ungdomar väljer idag att läsa och lära sig karelska i skolorna.

[redigera] Alfabet

Många försök att skapa ett enhetligt skriftspråk har gjorts men inte lyckats speciellt bra. Karelskans alfabet var en tid baserat på det kyrilliska alfabetet men skrivs idag med latinska bokstäver.

Karelska afabetet:

A a, B b, [C c], Č č, D d, Ǯ ǯ, E e, F f, G g, H h, I i, J j, K k,

L l, M m, N n, O o, P p, [Q q], R r, S s, Š š, Z z, Ž ž, T t, U u,

V v, [W w], Ü ü, Ä ä, Ö ö, [X x], Y y, ’

[redigera] Språkhistoria

Det äldsta karelska språkminnesmärket är ett näverbrev, från mitten av 1200-talet, som hittades i samband med en arkeologisk utgrävning i Novgorod 1957. Denna ristning är den äldsta östersjöfinska text som existerar och har tolkats som trollformel mot åska alternativt en bön till Gud om skydd mot blixtnedslag. Texten kan tolkas olika, men en av dem lyder enligt följande:

"Jumolanuoli ï nimizi nouli se han oli omo bou jumola soud´ni iohovi"