Kassettband

Wikipedia

Kassettband

Kassettband, en: Compact Cassette, är ett analogt, magnetiskt, lagringsmedium för ljud och data. Formatet introducerades av nederländska Philips 1963. Kassettbanden kom att bli ett av de mest framgångsrika formaten överhuvudtaget för lagring av ljud och musik. Många års utveckling, från stora och krångliga rullband, via många andra försök till förenkling, ledde till slut fram till kompaktkassetten. Den användes framför allt för inspelning av musik och talinspelningar, men användes också flitigt till hemdatorer, för lagring av data.

Tidagare hade det funnits flera olika storlekar på kassettbanden. Bland de största kan nämnas Grundigs DC International och Stereo-8-band. Till skillnad från tidigare rullband har kompaktkassetten ett skyddande plasthölje och två inbyggda spolar där magnetbandet finns upprullat. På tidigare bandspelare var användaren ofta tvungen att trä magnetbandet mellan två spolar, via tonhuvudet. Kassettbanden hade sin storhetstid ungefär 1975-1990. Under denna tid gjordes mängder med kassettdäck för avspelning av banden. Kvaliteten på bandspelarna varierade, från ljudmässigt mycket enkla, till avancerade HiFi-anläggningar med mycket hög ljudkvalitet.

Innehåll

1 Teknik
2 Användning
- 2.1 Datalagring
- 2.2 I dag
3 Andra varianter
4 Juridik
5 Se även

[redigera] Teknik

Vid in- och uppspelning har bandet en hastighet på 4,75 cm/s.

Ljudet lagras på banden genom att ett magnetskikt magnetiseras. Sammansättningen på detta magnetskikt var ursprungligen järnoxid (Fe₂O₃). Med tiden utvecklades alternativa sammansättningar med bättre egenskaper. Framför allt sökte man bättre och finare ljudåtergivning. En sådan utveckling var krombanden, med en sammansättning av kromdioxid (CrO₂). Dessa introducerades av BASF. Obekräftat sades det att dessa band kunde förstöra tonhuvudena.

De flesta kassettband som såldes och säljs idag rymmer 60 eller 90 minuters inspelning. Det har också förekommit 100- och 120-minutersband. Tanken med desssa var att det skulle få plats en hel LP-skiva på kassetterna.

Tyvärr är hållbarheten på kassettband, som för magnetiska media, inte så god. På inspelningar kan man efter 30 år höra att ljudet börjar försvinna. Mest förlorar banden diskanten. Detta beror på att de magnetiska partiklar som lagrar ljudet tappar sin magnetisering med tiden, vilket kan gå relativt snabbt. Kassettband kan i bästa fall hålla god kvalitet i 50 år, medan en LP-skiva kan hålla i mer än 100 år.

[redigera] Användning

Under kassettbandens storhetstid i slutet av 1970-talet och under 1980-talet släpptes de flesta albumen inom populärmusiken både på grammofonskiva och på kassettband. Det fanns även kassettsinglar som alternativ till singelskivorna på grammofon, men dessa var mindre vanliga.

På 1970-talet i Indien anklagades kassettbanden av många för att snabbt sprida popmusik i många traditionellt religiösa områden.

En av de mest berömda händelserna där kassettband spelade en stor roll var Iranska revolutionen 1979, där Ayatollah Khomeini spelade in sin predikan på kassett.

I det stängda Östtyskland, där musik från väst var förbjuden, blev heminspelade kassettband ett viktigt spridningssätt. Det var vanligt att man spelade in musik från västblockets starka radiosändare. Musiken spreds sedan vidare till vänner, ofta i många led. Det förekom piratradiostationer som sände västmusik där allt baserades på hemlig inspelning på kompaktkassetter.

För småbarn släpptes även många musiksagor på kassettband. Många föräldrar har spelat in då deras småbarn sjungit på tomma kassettband som köpts i affären, även om sådan inspelning numera troligen ersatts av MP3.

I dåtidens bilar var det mycket vanligt med inbyggda kassettbandspelare. Dessa bandspelare är numera vanligen utbytta mot CD-spelare.

Fortfarande, några år in på 2000-talet och elektronikrevolutionen till trots, är bandmediet fortfarande närvarande. Många hem har fortfarande en eller flera bandspelare som kan spela upp kompaktkassetter. Tomkassetter, stationära och portabla bandspelare (freestyles) fanns några år in på 2000-talet fortfarande tillgängliga i konventionella konsumentelektronikbutiker.

[redigera] Datalagring

Magnetband användes tidigt i datorsammanhang för lagring av data. Kompaktkassetten kom att spela en viktig roll i hemdatorrevolutionen som inträffade vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Datorerna försågs med kassettbandspelare. Program och data lagrades genom att informationen modulerades som ljud och spelades in på bandet. För inläsning tolkades sedan ljudet enligt samma moduleringsteknik. En överhängande del av de spel och program som såldes till hemdatorer på 1980-talet levererades på kassettband. Detta ersattes senare med distribution via disketter.

[redigera] I dag

Tomma kassettband för inspelningsbruk säljs fortfarande.

Skolorna har in på 2000-talet använt kassettband för hörövningar.

Bland de sista att överge formatet i i-länderna återfanns dansbanden. Dessa har, även inne på 2000-talet, ofta lanserat sina album både på CD och på kassettband. Detta har dock alltmer börjat avta. I takt med att dansbandens publik generellt har blivit äldre så tillhörde de ofta den grupp som länge var ointresserade av att skaffa CD-spelare. Så sent som 2006 släppte exempelvis både Lasse Stefanz och Torgny Melins sina senaste album också på kassettband.

Kassettband är fortfarande, i början av 2000-talet, mycket vanligt i u-länderna, då många där inte har råd att köpa CD-skivor.

[redigera] Andra varianter

En digital variant, kallad DCC – Digital Compact Cassette –, utvecklades av Philips och Matsushita, och lanserades 1992. Detta format fick dock ingen större framgång.

[redigera] Juridik

Företrädare för upphovsrättsinnehavare till musik kände sig tidigt hotade av kassettbandets utbredning. De var rädda för att förlora intäkter, eftersom det lätt gick att spela in musik från radio istället för att gå till skivaffären och köpa skivor. I Storbritannien drevs kampanjen "Home Taping is Killing Music" mot heminspelningar av musik. Det var först kring 1979, efter att skivförsäljningen sjunkit, som de trappade upp sitt krav på att få ekonomisk kompensation för ett antaget försäljningsbortfall på grund av privatkopieringen. I Sverige drevs kravet av Stim och IFPI. Statliga utredningar ställde sig positiva och i början av 1980-talet infördes en särskild "kassettskatt" där pengarna gick till svenska staten. Först 1998 infördes den upphovsrättsliga "kassettersättningen", länge utredd och ganska kontroversiell. Bakgrunden kartläggs i en uppsats från Stockholms universitet [1].