Östtyskland
Wikipedia
|
|||||
| Nationellt valspråk: | |||||
| Nationalsång: Auferstanden aus Ruinen | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Östberlin | ||||
| Största stad | |||||
| Officiellt språk | Tyska | ||||
| Statsskick | Folkrepublik |
||||
| Grundande |
9 oktober 1949 | ||||
| Yta • Totalt • Andel vatten |
108 333 km² ([[Lista över länder efter yta|]]) Försumbart |
||||
| Folkmängd (1989) • Totalt • Befolkningstäthet |
17 000 000 ([[Lista över länder efter folkmängd|]]) 154 inv/km² ([[Lista över länder efter befolkningstäthet|]]) |
||||
| BNP ([[{{{bnp_år}}}]]) • Totalt • Per capita |
([[Lista över länder efter BNP|]]) (]]) |
||||
| Valuta | Ostmark (DDM) |
||||
| Tidszon | UTC +1 | ||||
| Nationaldag | 7 oktober | ||||
| Landskod | DD | ||||
| Landsnummer | +37 |
||||
Östtyskland, officiellt Tyska demokratiska republiken (tyska: Deutsche Demokratische Republik, förkortat DDR), var en stat som existerade från 1949 till 1990 i den tidigare sovjetiska ockupationszonen av Tyskland. Staten upphörde att existera den 3 oktober 1990, då den ansökte om inträde till Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland), varefter de återförenade tyska delstaterna åter kunde kallas Tyskland. Den officiella beteckningen för det enade landet är Förbundsrepubliken Tyskland.
Sovjetiska trupper kom att vara kvar i östra Tyskland ända tills DDR:s avvecklande var fullbordat.
Den faktiska makthavaren i DDR var från 1949 till 1960 presidenten Wilhelm Pieck och därefter kommunistpartiet SED:s generalsekreterare. Mellan 1960 och 1971 var Walter Ulbricht generalsekreterare, och från 1971 fram till 1989 styrde Erich Honecker.
Innehåll |
[redigera] Historia
| Tysklands historia |
|---|
|
Huvudartikel: Östtysklands historia
[redigera] DDR:s tidiga år
7 oktober 1949 grundades staten Deutsche Demokratische Republik, Tyska demokratiska republiken, förkortat DDR, i den sovjetiska zonen av Tyskland. Efterkrigsåren dominerades av nöd och små resurser. DDR fick betala ett omfattande krigsskadestånd till Sovjetunionen. 17 juni 1953 sker arbetarupproret i Berlin och andra östtyska städer: Arbetare demonstrerar för bättre villkor, kortare arbetsdag och fria val. Redan samma eftermiddag slås upprorsmakarna brutalt ned av sovjetiska militära styrkor.
Efter hand förbättrades relationen med Sovjetunionen. Den östtyska regimen ville markera den tysk-sovjetiska vänskapen som en del av den internationella kommunismen. DDR under Walter Ulbricht var ett av mest Moskvatrogna länderna i Sovjetunionens maktsfär.
[redigera] Berlinmuren
13 augusti 1961 börjar Berlinmuren (officiell östtysk benämning: "den antifascistiska skyddsvallen") byggas och markerar på ett fysiskt sätt delningen av öst och väst. 1968 deltog östtyska trupper i Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien men drogs snart tillbaka.
[redigera] Honecker tar över
3 maj 1971 avgår Walter Ulbricht och ersätts av Erich Honecker. Honecker var betydligt mer pragmatisk och fortsatte de närmanden till Västtyskland som inletts. År 1970 hölls förhandlingar mellan BRD och DDR i Erfurt vilka ledde till ett grundlagsfördrag som fastställde ländernas relationer och möjliggjorde ett betydligt större utbyte. Det ledde också till att DDR (och BRD) blev medlem i FN 1973.
1970-talets normalisering ledde till återförening av familjer och till att stora västtyska ekonomiska satsningar gjordes genom handel med DDR. Västtyskland levererades till exempel Volkswagen Golf förmånligt. Västtyskland inledde ett omfattande friköpande av politiska flyktingar.
År 1987 besökte Erich Honecker som första östtyska regeringschef Västtyskland. Han mötte då förbundskansler Helmut Kohl i Bonn.
[redigera] DDR upplöses
- 18 oktober 1989 avgår Erich Honecker efter höstens våg av demonstrationer. Han ersätts av Egon Krenz.
- 9 november 1989 meddelar efter stort internt tryck generalsekreterare Egon Krenz genom politbyråmedlemmen Günter Schabowski att gränspasseringar skall tillåtas till Västberlin, men gränsvakterna som inte informerats om nyordningen släpper igenom folk utan de restriktioner som planerats av statsledningen. I glädjeyran börjar berlinarna riva muren, och därmed är DDR:s öde beseglat.
- 18 mars 1990 hålls de första och sista fria valen i DDR:s historia. CDU segrar stort genom att lova en snabb återförening med Västtyskland. Lothar de Maizière (CDU) blir Östtysklands sista regeringschef.
- 1 juli 1990 ingår Västtyskland och Östtyskland en valutaunion. D-mark ersätter ostmark som DDR:s betalningsvaluta. Växlingskursen för sparpengar upp till 4000 ostmark hålls med 1:1 mellan de två valutorna för att medborgarna ska kunna ha råd att handla västerländska produkter. Annars var växlingskursen 2:1.
- 12 september 1990 undertecknas 2+4-fördraget mellan de två tyska staterna och andra världskrigets segrarmakter Frankrike, USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Därmed är de sista hindren för en tysk återförening röjda ur vägen och Tyskland får det fredsfördrag som aldrig blev av efter kriget och som återställer landets fullständiga suveränitet. Vissa motprestationer ingick, bland annat tilläts inte Nato öva i före detta DDR, krigsmakten får inte uppgå till mer än 370 000 man och Tyskland förbinder sig att inte skaffa atom- kemiska eller biologiska vapen.
- 3 oktober 1990 upphör Deutsche Demokratische Republik att existera som stat, och fem nya förbundsländer tillförs Förbundsrepubliken Tyskland.
[redigera] Politik
Efter krigsslutet beslöt det tyska kommunistpartiet KPD och det socialdemokratiska partiet SPD (den del som fanns i östzonen) att gå samman till det socialistiska enhetspartiet, SED. Detta gjordes på uppdrag av Moskva och blev mer en sammantvingad än en frivillig förening av partierna. Vid sidan av detta statsbärande parti fanns fyra andra partier: Tysklands liberaldemokratiska parti, Tysklands nationaldemokratiska parti, Kristdemokratiska unionen och Tysklands bondeparti. I östtyska parlamentet, Volkskammer, fanns även organisationer representerade.
Regeringen i DDR kallades ministerrådet (Ministerrat) och bestod av 16 medlemmar, därav 9 ministrar, 6 vice ordföranden och så dess chef med titeln ministerpresident.
Rollen som statschef utövades efter den förste presidenten Wilhelm Piecks död 1960 av ett kollektivt statschefsorgan, statsrådet (Staatsrat), med dess ordförande, Staatsratsvorsitzendern, i spetsen. Denne var ofta även SED:s generalsekreterare. Statsrådet som hade 24 medlemmar som valdes av Volkskammer och hade befogenhet att stifta lagar även utan godkännande av Volkskammer. Som grädde på moset hade rådet även vetorätt mot större delen av kammarens beslut. Det hade också kontrollmakten över landets departement, länsstyrelser, och kommuner. Den här sortens organ återfanns i flera andra realsocialistiska stater.
Vid valen kunde medborgaren lägga sina röster antingen hemligt (som i vanliga demokratier) eller öppet. Den som valde att lägga sin röst hemligt klassades av Stasi som ”republikförrädare” och det fanns en slogan för detta: ”Den som inte avlägger sin röst öppet, han är en klassförrädare!”, som det stod på en valaffisch i Halle 1966. Valen blev därmed styrda av ”vikarna”, de som valde att gå och lägga sin röst öppet i vallokalen på statsbärande SED. Det fanns andra partier men det fanns få incitament att rösta på andra än SED.
Detta betyder inte att de som betraktades som misshagliga deporterades till Sibirien direkt, som det populärt framställts, utan att det fick mer vardagliga konsekvenser: Deras barn fick inte studera på universitet, de hamnade längst bak i Trabant- och lägenhetskö och så vidare. Genom att göra det som staten förväntade sig kunde medborgare undvika att hamna i tråkiga situationer och få en drägligare vardag. Oppositionella kom att fängslas och att många blev friköpta av BRD
[redigera] Regional indelning
År 1952 avskaffades delstaterna och istället infördes län (ty. Bezirke). Dessa var:
- Berlin, Hauptstadt der DDR
- Bezirk Dresden
- Bezirk Karl-Marx-Stadt
- Bezirk Leipzig
- Bezirk Gera
- Bezirk Erfurt
- Bezirk Suhl
- Bezirk Halle
- Bezirk Magdeburg
- Bezirk Cottbus
- Bezirk Potsdam
- Bezirk Frankfurt (Oder)
- Bezirk Neubrandenburg
- Bezirk Schwerin
- Bezirk Rostock
Inför Tysklands återförening 1990 återinfördes delstaterna.
[redigera] Ekonomi
Den sovjetockuperade zonen förlorade en stor del av sin produktionskapacitet efter kriget, när Sovjetunionen monterade ner fabriker och dylikt och fraktade hem dem. Detta ingick i det krigsskadestånd som sovjetmakten tilldömde sig efter andra världskriget, under vilket tyska trupper förstört stora delar av den sovjetiska infrastrukturen och produktionsapparaten.
Trots denna ekonomiska åderlåtning under 1940-talet och 1950-talet blev DDR snabbt en av de viktigaste ekonomiska kuggarna i Comecon. På ett sätt som liknande västtyskarnas lyckades man bygga upp sin ekonomi med inriktning på verkstadsindustri och kemiteknisk framställning. Man tillverkade bland annat optik som sextant och jaktgevär för export till väst och även armbandsur och bilar som Trabant och Wartburg för Comecon-marknaden. Wartburg såldes under 1950-talet även till väst. Baade 152 var ett misslyckat försök att tillverka passagerarflygplan. Dock var levnadsstandarden i öst mycket lägre än den i väst. Det rådde brist på en stor mängd varor och långa köer blev en del av vardagen. Det blev allt mer tydligt att ekonomin hade gått i stå.
Under 1970-talet stagnerade planekonomin alltmer och finansiella kriser följde under hela 80-talet. De statsägda företagen, VEB (Volkseigener Betrieb), förmådde inte att modernisera sin verksamhet och hade allt svårare att vara med på den internationella marknaden och såg ett östblock som gick samma dåliga ekonomi till mötes som DDR där den sovjetiska ekonomin var på väg mot kollaps.
Statsbudgeten gick officiellt under många år i ”balans”. I november 1989 sattes för första gången en ordentlig statistisk genomgång av DDR:s ekonomi samman. Inkomsterna budgetåret 1989 räknades till 6,3 miljarder ostmark och utgifterna till 18,1 miljarder ostmark. Staten hade alltsedan 1972 haft ett ständigt stigande underskott som 1989 hade sprungit upp i 150 miljarder ostmark. Landet drogs under samma tid med enorma lån från Världsbanken och andra västkreditorer samt hade en egen hemlig byrå som arbetade med att sälja kulturföremål till västerländska konstsamlare.
Efter murens fall tvingades stora delar av företagen i DDR att slå igen vilket orsakade stor arbetslöshet. Treuhand, den tyska statens organ för DDR-företagen gjorde flera omstruktureringar men för de flesta av de gamla statliga storföretagen var det försent.
[redigera] Geografi
DDR hade ett varierade landskap: Stora områden av åkrar tillsammans med bergsområden i Thüringen och Sachsen. Thüringen är alltjämt centrum för skidåkning. I Erzgebirge fanns omfattande gruvbrytning. Harzbergen var ett annat bergsområde i västra DDR. DDR innefattande stora delar av vad som historiskt varit Tysklands stora jordbruksområde.
[redigera] Arkitektur
DDR hade flera inslag av sovjetinspirerad arkitektur med exempel i Karl-Marx-Allee med dess stora paradgator. Precis som i andra delar av Europa satsades under 1960- och 1970-talet stora resurser på byggande av nya bostäder. Ett av de mer kända är förorten Marzahn i Berlin.
DDR kom även att satsa på nationella projekt som Palast der Republik och Fernsehturm där man ville manifestera statens utveckling och framgång.
[redigera] Försvar
DDR hade den ”yngsta” av Warszawapaktens arméer. Den Nationella Folkarmén (Nationale Volksarmee – NVA) anses också ha varit den armé som var bäst tränad och utrustad i Warszawapakten. Detta är delvis sant rörande NVA:s officerare och underofficerskår. Den sistnämnda kåren höll en mycket högre klass än sina motsvarigheter i andra arméer inom Warszawapakten. NVA var den tyska armén som var tränad för krig, men som aldrig utkämpade ett. Den östtyska armén deltog 1968 i invasionen av Tjeckoslovakien.
NVA var en mycket välorganiserad, vältränad och välutrustad armé, även fast det var den näst minsta armén inom Warszawapakten.
[redigera] Idrott
DDR-regimen satsade stora resurser på idrotten, och idrottarna från DDR var så framgångsrika att de i olympiska spel till och med kunde mäta sig i antalet medaljer med USA och Sovjetunionen främst inom simning och friidrott. I samband med murens fall visade det sig att man i DDR bedrivit ett omfattande dopningsprogram där många av idrottarna kom att drabbas av bieffekter av den mörklagda dopningen; DDR kallades skämtsamt Deutsche Doping Republik och vissa världsrekord inom friidrotten som innehas av tävlande för DDR verkar förbli oslagbara. DDR:s idrottspolitik handlade inte enbart om systematisk doping, utan man hade ett mycket utbyggt system av elitskolor och tidig specialisering av idrottare.
Östtysklands fotbollslandslag vann det enda mötet med Västtysklands fotbollslandslag. Lagen möttes i VM 1974 och Östtyskland vann efter mål av Jürgen Sparwasser. Detta fick stor uppmärksamhet i både Väst- och Östtyskland.
DDR var även framgångsrikt i vintersport som rodel, bob, backhoppning och längdskidor. Det var framförallt i Thüringen som DDR:s vinteridrott höll till. Thüringen har fortsatt att vara populärt för tyska vintersportare.
[redigera] Kultur
Kulturlivet i Östtyskland färgades av diktaturens krav och inblandning. Regimen förde fram en realistisk socialism inom litteraturen och teaterna där man skulle spegla socialismen i DDR. Författarna uppmanades att verka inom industrin för att sedan skriva om arbetarna i DDR. Regimen och Stasi granskade litteraturen och flera författarens verk förbjöds att publiceras.
Bertolt Brecht verkade efter andra världskriget i Östberlin på Berliner Ensemble. När Erich Honecker tillträdde ny ledare 1971 trodde många på en liberalisering och större konstnärlig frihet. Denna upptining efter Ulbricht-åren varade bara fram till 1976 då Wolf Biermann blev av med sitt östtyska medborgarskap (Ausbürgerung) vilket föranledde en ny istid för det östtyska kulturlivet. Flera kulturpersonligheter kunde resa utanför östblocket, bland dem Heiner Müller.
DDR:s statliga filmbolag DEFA producerade filmer i Babelsberg i Potsdam. Filmerna var till en början mycket politiska men man kom senare att publicera mer komedier etc. Vid DEFA verkade bl.a. Konrad Wolf.
[redigera] Svenska relationer till DDR
Sverige tillhörde de länder i väst som Östtyskland hade bäst relationer med.[källa behövs]
[redigera] Kommunikationer
Under 60-talet arrangerade DR/Mitropa och SJ ett "Schwedenzug" till de båda årliga varumässorna i Leipzig. Mässresenärerna fick under den ofta fyra dagar långa mässvistelsen bo kvar sovvagnskupe på detta specialtåg som utgick från Malmö via Berlin, och parkerade på spår 13 i Leipziger Hbf (en av Europas största "Sackbahnhöfe"). Svensktåget var en av de märkbart goda affärsrelationer som Sverige hade med DDR. Under tidigt 70-tal introducerade SAS i samarbete med Interflug en av de mycket få mässflygförbindelserma mellan mässtaden Leipzig och Västeuropa. Linjen gick två gånger om dagen mellan Köpenhamn-Kastrup och Leipzig-Schkeuditz. SAS hade under DDR-tiden även försäljningskontor och resebyrå på Unter den Linden i Östberlin, liksom en linje mellan Köpenhamn och Berlins flygplats Schönefeld. Interflug flög två gånger per vecka mellan Berlin-Schönefeld och Stockholm med Tupolev Tu-134.
[redigera] Kuriosa
När Tredje riket och DDR jämförts har någon kallat det ”Skillnaden mellan tredje riket och DDR är att tredje riket lämnade efter sig ett berg av lik, DDR ett berg av dokument”.
DDR brukar ofta stå som symbol för en genuint tråkig, miljöförstörd och förtryckande grå stat, urtypen för det östeuropeiska efterkrigssamhälle som växte upp. Miljöproblem erkändes visserligen redan på den tiden, men man erkände knappast omfattningen eller orsakerna bakom. Ofta skylldes det på västs miljöförstöring och motåtgärderna blev ofta högre fabriksskorstenar och längre ledningar som bara spred ut avfallet över en större yta.
TV-sändningar var ett annat problem som myndigheterna tampades med. DDR startade en TV-kanal redan 1952 men först tio år senare blev TV-apparater populära, då för att se på västtysk TV. 80 % av hushållen kunde utan större ansträngning eller antenner ta in västtyska kanaler. Efter flera fruktlösa försök att stoppa människornas tittande på väst-TV erkände Erich Honecker i maj 1973 att ”det är OK att titta på vad som helst men det är fortfarande förenat med risker att vara alltför klarspråkig”.[källa behövs] Den sydöstra delen av DDR, framför allt Elbedalen omkring Dresden, som inte kunde ta in västsändningar, kallades ”Tal der Ahnungslosen” (de ovetandes dal) eller ARD, ”Außer Raum Dresden” (utom Dresden-området), efter den populära västtyska TV-kanalen ARD.
DDR gjorde en hel del barnprogram som John Blund som även sändes i svensk TV av SVT.
