Kladistik

Wikipedia

Kladistik, även fylogenetisk systematik, är en vetenskaplig metod som används främst inom evolutionära frågeställningar om släktskap och utveckling, men som också kan användas inom till exempel lingvistik för att organisera jämförande data. Kladistiken används främst vid rekonstruktioner av fylogenier, det vill säga hypoteser om släktskap mellan olika organismer. Resultatet av en kladistisk analys presenteras i form av ett kladogram (fylogenetiskt träd).

[redigera] Historik

Kladistiken presenterades som metod för första gången av den tyske entomologen Willi Hennig 1950. För den engelskspråkiga delen av forskarvärlden blev metoden vida känd 1960 och 1966 under benämningen "fylogenetisk systematik". Hennig sökte en metod som implementerade Darwins tankar om förfäder (ancestorer) och avkommor och presenterade sina ideér inom evolutionens ramar. Han skrev om arter, artbildning och morfologiska förändringar ur ett evolutionärt perspektiv. Hennigs viktigaste bidrag var att presentera en precis definition av biologiska släktskap och sedan föreslå hur dessa släktskap skulle kunna utrönas. Före Hennig var definitionen av släktskap inom biologin mycket vag och på en absolut nivå. Till skillnad mot dessa presenterade Hennig ett synsätt som bygger på relativa släktskap.

[redigera] Metodik

Idag utförs de flesta kladistiska analyser med hjälp av datorer och det finns ett flertal mjukvaror för olika operativsystem. DNA-sekvenser utgör idag den primära informationkällan för utrönandet av fylogenetiska släktskap; morfologiska (utseenderelaterade) data var tidigare populära men befanns vara behäftade med problem som låg upplösning, hög tidsåtgång samt oapplicerbarhet för vissa organismer. Morfologi används fortfarande i detta syfte, men i en mer begränsad, och snarare kompletterande, utsträckning. Inom paleontologin är man förstås tvungen att basera sina fylogeniskattningar på morfologiska data då DNA i vanliga fall bryts ned på några få hundra år.