Kolmården
Wikipedia
Kolmården (i fornsvenskan Colmark och Kulmark, antagligen av substantivet marker, skog; således "kolskogen"), bergs- och skogstrakt i Östergötland, Södermanland och Närke.
[redigera] Geografi
Den breda, tillplattade, av en mängd tvärdalar, kärr och vattendrag söndersplittrade bergåsen höjer sig sydväst om Nyköping ur Östersjön, över slättlandet sträcker den sig, med kullar av 15 till 60 meters höjd, västerut, brant stupande mot söder till Bråviken, Östergötlands slättbygd och sjön Glan, men mot norr småningom övergående i de lägre kuperade trakter, som omger Södermanlands insjöar. Mot nordväst sträcker sig Kolmårdens utsprång ända till sjön Sottern i Närke samt inåt trakterna av Finspång i Östergötland, sålunda sammanhängande med bergssträckningen Tylöskogen. Ej långt från sjön Glan, i närheten av Hults bruk i Kvillinge socken, når Kolmården sin största höjd, 167 meter. På flera ställen förekommer järn-, koppar- med flera malmstråk. Berggrunden utgörs huvudsakligen av röd gnejs; på flera ställen finns i denna inkilade mäktiga lager av kornig kalksten, vilken förr i tiden bearbetades och var allmänt känt under namnet Kolmårdsmarmor. Utsikterna från bergåsens sydliga branter över Bråviken, Glan och slätten kring Norrköping har omtalats av många resenärer.
[redigera] Arkeologi
Kolmården är idag fylld med välbevarade lämningar från främst två tidsperioder, stenålder och medeltid. Möjligen har området under andra tidsperioder setts som svårtillgängligt och farligt.
I Kolmården finns välbevarade lämningar från den tidiga svenska förhistorien. På de höga bergstopparna, som under stenåldern utgjorde öar i en ytterskärgård, ligger boplatser nyttjade som jakt och fiske stationer av stenåldersmänniskan. Som viktiga exempel kan nämnas de gropkeramiska boplatserna vid Säter, Vid Kvarsebo i Östergötland. Även tidigmesolitiska boplatser har påträffats i Kolmårdsskogarna.
En annan fornlämningskategori som är väl företrädd i Kolmården är lämningar av det medeltida bergsbruket. Hyttor, kolbottnar och andra lämningar, inte minst inom gränserna för Tunabergslag, vittnar om Kolmårdens betydelse för metalhanteringen under medeltiden.
Kolmårdenas otillgänglighet, vilket lett till en låg exploateringsgrad, har gjort att dessa lämningar idag är välbevarde.
