Östersjön
Wikipedia
Östersjön är ett ca 413 000 kvadratkilometer stort och upp till 459 meter djupt innanhav med bräckt vatten i norra Europa. Det gränsar i väster till Danmark och Sverige, i öster till Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen, i söder till Polen och Tyskland.
Utfartsleder är genom Öresund och Stora Bält. Vid Åland avgränsas ett särskild bäcken som kallas Bottenhavet. Vid Umeå finns ännu ett smalt ställe, Norra kvarken, som skiljer Bottenhavet från Bottenviken. Från den egentliga Östersjöns norra del sträcker sig åt öster Finska viken mellan Finland och Estland. Vid stränderna och i skärgårdarna är Östersjön på vintern täckt med is. Bottenviken är ofta helt isbelagd, likaså de inre delarna av Finska viken. Stora Bälten och Öresund var tidigare ofta sammanfrusen med driftis och packis. 1658 tågade Karl X Gustav med en svensk armé över Bälten.
Stora öar: Gotland, Öland, Bornholm, Dagö, Ösel, Åland, Rügen Större floder som mynnar i Östersjön: Neva, Wisla, Oder, Daugava, Njemen, Dalälven, Torneälv, Kemi älv, Ule älv, Narva Större städer med östersjökust: Sankt Petersburg, (Köpenhamn), Stockholm, Helsingfors, Gdansk, Riga, Szczecin, Świnoujście, Kaliningrad, Tallinn, (Malmö)
Innehåll |
[redigera] Geologisk utvecklingshistoria
Östersjön liknar i viss mån en stor flodbädd, med sina två ”bifloder”, Finska viken och Bottniska viken. Geologiska översikter visar att det fanns en flod i området före Pleistocen: Eridanos. Multipla nedisningar under pleistocen grävde ut flodbädden till en havsbassäng. Vid tiden för den sista, Eem-interglacialen, så fanns Eemhavet på plats.
De avgörande faktorer som bestämde havets fortsatta karakteristika var hur den fasta grundens påverkats av istäckets tyngd och den efterföljande isostatiska återjusteringen , landhöjningen i kombination med de förbindande kanaler som det kunde finna till Nordsjön-Atlanten antingen genom sund vid Danmark eller vad som nu är Sveriges stora insjöar plus förbindelsen via Ladoga-Onega till Vita havet och Norra Ishavet.
När inlandsisen drog sig tillbaka, för ungefär 12 000 år sen, var Östersjön ett hav med delvis helt andra konturer än idag. Genom landets höjning avspärrades småningom dess portar, och Östersjön blev en sötvattensjö. Först därefter öppnades genom landsänkning i sydväst de nuvarande avloppen som blev i början både bredare och djupare än idag, varigenom Atlantens saltvatten fick bättre tillträde. Genom ny landhöjning blev avloppen åter förträngda, vilket ledde till vattnets alltjämt pågående sakta utsötning. Kringliggande länders nivåförändringar pågår fortfarande med ett höjningsmaximum vid ångermanländska kusten.
Det finns flera föregångare till det som vi idag kallar för Östersjön. Flera av sjöarna och haven har fått namn efter marina organismer till exempel (Littorina snäckan), som utgör tydliga markörer på förändrad vattentemperatur och salthalt:
|
[redigera] Historia
Romarna kallade Östersjön Mare Suebicum eller Mare Sarmaticum. Vikingarna färdades över sjön under vikingatiden. Sedan tog hansan över. Danmark och Tyska orden var viktiga östersjömakter fram till den svenska stormaktstiden. Under kalla kriget låg Östersjön i gränslandet mellan öst och väst. Sedan 2004 ingår hela Östersjöns kust i EU, med undantag av S:t Petersburg och Kaliningrad.
[redigera] Övergödning
Östersjön har under senare delen av 1900-talet drabbats av en måttlig övergödning genom tillförsel av fosfor och kväveföreningar. I Egentliga Östersjön har siktdjupet minskat från cirka 10 meter år 1914-1939, till 7 meter under perioden 1969-1991 [1]. När näringsämnen tillförs ökar algtillväxten, vid vissa förhållanden som algblomning, varefter dött organiskt material faller till botten. Där förbrukas syret av nedbrytare, och syrebrist uppstår. I den anaeroba miljön bildas svavelväte vilket leder till döda bottnar och att tidigare bundet fosfor frisläpps som förvärrar situationen. Dessutom ligger vattnet i Östersjön i två skikt med lite blandning. Överst ligger ca: 5 m bräckt vatten och under detta ligger det undre lagret med saltare vatten. Då östersjöns utlopp genom Öresund inte är så djupt är utbytet av vattnet i det undre lagret bristfällig med låg syresättning som följd. Östersjön är således ännu värre drabbat av syrebrist till följd av övergödning.
 Ölands ostkust, sommaren 2005 |
 Dito |
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- Baltic Environmental Atlas: interaktiv karta över hela regionen
- Stockholms marina forskningscentrum
- Svenska naturskyddsföreningen
