Konungen
Wikipedia
Konungen är den femtonde dikten i första samlingen av Johan Ludvig Runebergs stora nationalepos Fänrik Ståls sägner (1848).
Här speglar Runeberg den hårda samtida kritiken mot den svenske kungen Gustaf IV Adolf - en kritik som var särskilt uttalad bland trupperna. I den följande dikten Fältmarskalken kritiseras även generaladjutanten Carl Johan Adlercreutz hårt.
Den skarpa kritiken i båda dessa dikter förklaras av författaren i ett brev:
Även där, varest jag varit bitter, har bitterheten framsprungit ur min kärlek till Finlands tappre försvarare, då den velat välva från dem ansvaret för de missöden, som åtföljde kriget. Ur denna synpunkt skola de stränga styckena "Kungen" och "Fältmarskalken" finna sitt rätta bedömande”— J.L. Runeberg, brev.
Första samlingen (1848): Vårt land | Fänrik Stål | Molnets broder | Veteranen | Löjtnant Zidén | Torpflickan | Sven Dufva | von Konow och hans korporal | Den döende krigaren | Otto von Fieandt | Sandels | De två dragonerne | Gamle Hurtig | Kulneff | Konungen | Fältmarskalken | Sveaborg | Döbeln vid Jutas
Andra samlingen (1860): Soldatgossen | Björneborgarenas marsch | Fänrikens marknadsminne | Lotta Svärd | Gamle Lode | Främlingens syn | Fänrikens hälsning | von Törne | Den femte juli | Munter | von Essen | Trosskusken | Wilhelm von Schwerin | N:o femton, Stolt | Bröderna | Landshövdingen | Adlercreutz