Lew Hoad
Wikipedia
Lewis "Lew" Alan Hoad, född 23 november 1934 i Sydney, Australien, död 3 juli 1994 i Fuengirola, Spanien, australisk tennisspelare.
Innehåll |
[redigera] Tenniskarriären
Lew Hoad är en av de främsta tennisspelarna genom tiderna, framgångsrikast var han som amatör under 1950-talets första sex år. Han rankades åren 1952-56 bland de tio bästa spelarna och år 1956 var han världsetta. Under det året vann han 32 tennistitlar, varav 15 i singel. Han vann totalt 13 Grand Slam-titlar varav fyra i singel.
År 1956 var Hoad mycket nära en äkta Tennisens Grand Slam, dvs seger i alla fyra GS-turneringar under ett och samma år. Han vann det året Australiska mästerskapen, Franska mästerskapen och Wimbledonmästerskapen. I finalen i Franska mästerskapen besegrade han Sven Davidson (som dock vann singeltiteln år 1957). Hoad nådde också finalen i Amerikanska mästerskapen där han oväntat förlorade mot landsmannen Ken Rosewall i en match över fyra set.
Ken Rosewall var under 1950-talets första år Lew Hoads lagkamrat i det australiska Davis Cup-laget. Under ledning av den legendariske tennistränaren Harry Hopman, tog Hoad och Rosewall tre DC-titlar (1953, -55 och -56). År 1957 försökte Hoad igen att ta en äkta Grand Slam, men han lyckades då bara vinna Wimbledonmästerskapen bland Grand Slam-turneringarna.
[redigera] Proffstiden
Direkt efter sin sista Wimbledonfinal år 1957 skrev Hoad på ett kontrakt för Jack Kramers proffscirkus. I sin första "man mot man-turnering" mötte Hoad "proffskungen" Pancho Gonzales. Hoad inledde starkare än Gonzales och gick upp i ledning i antal vunna matcher, men när turnerandet var slut år 1958 stod Gonzales som segrare med 56 vunna matcher mot 31 för Hoad. Förklaringen till denna vändning var att Hoad drabbades av ryggbesvär, vilka förvärrades under kommande år och hindrade honom möjligen, han nådde dock sju finaler, att vinna någon av de professionella tennismästerskapen. I mitten på -60-talet tvingades han, på grund av sina ryggbesvär, att upphöra med tävlingstennis.
[redigera] Personen och spelaren
Lew Hoad var en atletiskt byggd, mycket stark och smidig spelare. Han hade ett "otåligt" spelsätt och sökte alltid lägen där han snabbt kunde slå "dödande" vinnarslag. Han var något ojämn som spelare och kunde varva briljanta insatser med grova misstag. Hoad tillhörde de första spelarna som hade teknik och styrka nog att slå offensiva kraftigt överskruvade (topspin)-slag på forehand-sidan. Denna teknik använde också Rod Laver och senare Björn Borg. Vid den här tiden spelade man med träracketar, men modern racketteknologi har medgett att alla elitspelare av idag kan använda hårda höga topspinslag som standard.
Lew Hoad bosatte sig senare tillsammans med sin hustru Jennifer Staley i turistorten Fuengirola i södra Spanien. Staley var också elitspelare i tennis med en Grand Slam-final bland meriterna. Paret öppnade en tennisanläggning i Fuengirola som blivit mycket populär och fortfarande finns kvar. Bland parets besökande vänner där kan nämnas Charlton Heston och Sean Connery.
Lew Hoad invaldes år 1980 i the International Tennis Hall of Fame. Han dog i Fuengirola år 1994 i leukemi i väntan på en benmärgstransplantation.
[redigera] Grand Slam-finaler, singel (6)
[redigera] Titlar (4)
| År | Mästerskap | Finalmotståndare | Setsiffror |
| 1956 | Australiska mästerskapen |  Ken Rosewall |
6-4, 3-6, 6-4, 7-5 |
| 1956 | Franska mästerskapen |  Sven Davidson |
6-4, 8-6, 6-3 |
| 1956 | Wimbledonmästerskapen | Ken Rosewall |
6-2, 4-6, 7-5, 6-4 |
| 1957 | Wimbledonmästerskapen (2) | Ashley Cooper |
6-2, 6-1, 6-2 |
[redigera] Finalförluster (Runner-ups) (2)
| År | Mästerskap | Finalmotståndare | Setsiffror |
| 1955 | Australiska mästerskapen | Ken Rosewall |
7-9, 4-6, 4-6 |
| 1956 | Amerikanska mästerskapen | Ken Rosewall |
6-4, 2-6, 3-6, 3-6 |
[redigera] Övriga Grand Slam-titlar
- Australiska mästerskapen:
- dubbel - 1953, 1956, 1957
- Franska mästerskapen:
- dubbel - 1953
- mixed dubbel - 1954
- Wimbledonmästerskapen:
- dubbel - 1953, 1955, 1956
- Amerikanska mästerskapen:
- dubbel - 1956
[redigera] Referenser
[redigera] Källor
- John-Anders "Jonte" Sjögren och Jan Kotschack, 1992. En bok om tennis. ICA Bokförlag.
- Gianni Clerici. 500 Jahre Tennis. 1974 (1978 tysk översättning). Verlag Ullstein.
- The Concise Dictionary of Tennis. 1978 by Martin Hedges. Mayflower Books Inc.
