Mässoffer
Wikipedia
Mässoffer, term inom katolsk och i viss ortodox teologi där mässan (nattvarden) uppfattas som en offerhandling. Kristus är redan offrad en gång, men att genom mässan, görs det enda offret gällande på nytt, för alla folk i alla tider. Tanken hänger även ihop med Agnus Dei – att Jesus är Guds Lamm, som Gud ger till människorna genom Inkarnationen, och som sedan offras av människorna till Gud (Korsoffret).
Mässoffret som utgjorde en knäckfråga under reformationen, är huvudsakligen kanske inte bara en fråga om praktisk teologi, utan även om hela kyrkans väsen. Emedan Luther framhävde tron som den grund kyrkan vilar på, och att det var vid "Frälsning genom tron allena, som kristendomen står och faller" menade man inom katolicismen att det verkligen var vid mässan som människan kom närmast Gud.
Inom protestantismen argumenterar man enligt följande:
Då Bibeln (enligt Luther) var den enda källan för uppenbarelse, och Paulus brev (som Luther speciellt intresserade sig för) handlade om just hur tron rättfärdiggör människan, fanns det inget direkt utrymme för mässan. Luther ansåg istället att nattvarden var något mindre viktigt och borde ses mer som en åminnelsemåltid (även om Luther egentligen inte för den skull förnekade realpresensen.) Från lutherskt håll argumenterar man således att den katolska synen på mässan är obiblisk, och vilseledande då mässan bara är en åminnelse av något som hände för mycket länge sedan.
Från katolskt håll svarar man istället med:
Då Bibeln (i katolicismen) inte är den enda källan till uppenbarelse, utan man räknar med tre delar av den kristna traditionen: den skrivna (Bibeln), den muntliga (helgonen och martyrerna samt kyrkans levande historia) och magistratet "lärarskapet" (vilket är biskoparna i gemenskap med påven, som står som uttolkare och rådgivare i de två första). Kärnan i katolicismen är alltså mässan, där alla dessa tre aspekter kommer till sitt ändamål, nämligen att människan skall ta emot Gud, och därför blir det protestantiska tänkandet för en katolik självmotsägande, då man tar bort hela poängen med kristendomen.
Inbördes missförstånd, vantolkningar, myter etc.
Tillsammans med frågan om rättfärdiggörelsen är frågan om mässoffret den som har missförståtts oftast av bägge sidor. Luther menade att de katolska teologerna trodde att Jesus offrades på nytt (något som enkelt kan motbevisas i Bibeln). Faktum var dock att man aldrig i katolicismen har ansett något sådant, utan att Jesus död bara gjordes "gällande" på nytt. Från katolskt håll menade man istället att Luther ville kasta bort mässan och förneka människans mottagande av Kristus genom mässan, något som Luther aldrig menade, utan det rörde sig mer om en "nedtoning" och "omstrukturering" av mässan. Frågan är även nära förbunden med frågan om den gudomliga nåden, vilken var en brännande fråga under reformationen.
Från ortodoxt håll delar man i stort sett alla romersk-katolska ställningstaganden (även om man ofta inte är lika dogmatisk). Mässan anses i öst som ett offer, där man gör gällande Kristi död (precis som inom katolicismen), och man anser även att Kristus är fullt och sant närvarande i mässan. Bland de orientaliska kyrkorna varierar det lite, men man delar nästan alla de katolska ställningstagandena.
