Tro
Wikipedia
- För sången, se Tro (sång).
Tro handlar om tillit och kan ha följande innebörder:
- Att tro på en faktautsaga, innebär att man antar att denna faktautsaga överensstämmer med verkligheten.
- Att tro på en person, innebär att man litar på den personen.
- En tro kan också syfta på trons innehåll, det vill säga på den faktautsaga man tror på.
Trosbegreppet är centralt inom kristen tro som det främsta medlet genom vilket frälsningen från ondska, lidande och död tas emot.
Innehåll |
[redigera] Allmän betydelse
[redigera] Försanthållande
Att tro på något, innebär att man antar att en faktautsaga överensstämmer med verkligheten. Detta antagande kan ha olika grad av övertygelse - alltifrån en vågad gissning till en stark övertygelse. Exempel: "Jag tror nog Du kommer att ångra Dig." "Det är min fasta tro att ... "
Trons objekt, det vill säga det man tror, är alltså en faktautsaga, ett påstående. Man kan därför kalla denna tro för "hjärnans tro".
[redigera] Tillit
Att tro på någon, innebär att lita på en person. Man litar på det personen säger, samt på att personen kommer att lyckas med sina föresatser, stå vid sitt ord eller liknande. Exempel: "Jag tror på dig." "Jag tror på henne för dethär uppdraget." "Jag tror på dethär företaget."
Trons objekt, det vill säga det man tror på, är här alltså en person, organisation eller liknande. Man kan därför kalla denna tro för "hjärtats tro".
[redigera] Trosinnehåll
Tro kan också syfta på den faktautsaga som man tror på. Exempel: "Det är min tro att ... "
[redigera] Tro och vetande
Kunskap definieras vanligen som sann, berättigad tro. (Se kunskapsteori eller epistemologi.) Att veta något, innebär alltså att tro något som är sant, och som man dessutom har anledning att tro.
Ibland kan man ha anledning att tro något, som inte är sant. Om man till exempel hör en dörrklocka i ett TV-program, kan man tro att det ringer på ens egen dörr. Då är det inte kunskap, för det är inte sant.
Ibland kan man tro något som råkar vara sant, men som man inte har någon anledning att tro. Om man till exempel tror att man vunnit högsta vinsten på ett lotteri, och det faktiskt är sant, men man ännu inte blivit informerad om det; så är det inte heller fråga om kunskap.
Man kan slutligen ha anledning att tro något, som också är sant, men som man trots det inte tror. Om man just fått reda på att en nära vän vunnit en stor summa pengar, kanske man har svårt att tro det, innan man själv informerat sig närmare. Så länge man inte tror på informationen, har man heller ingen kunskap.
Alla tre delarna - sann, berättigad och tro - måste alltså finnas med, för att det skall vara fråga om kuskap. Tro står därför inte i motsatsställning till vetandet, som det ibland framställs, utan är tvärtom en förutsättning för det. Den tro som varken är sann eller berättigad är bra tro; men den tro som är sann och berättigad är dessutom kunskap. Kunskap är därför en äkta delmängd av tron. Men berättigad sanning, som ingen tror på, är heller ingen kunskap.
[redigera] Tro och vetenskap
Kunskap kan berättigas på olika sätt. Vetenskapernas metoder är några sätt. Den logiska positivismen hävdade att alla utsagor, som inte kan verifieras empiriskt, är meningslösa. Resultatet av en sådan hållning är ungefär, att man som kunskap endast räknar det som bevisats vetenskapligt. Sanningen är dock att vi tycker oss veta en stor mängd saker, som inte bevisats vetenskapligt. Det finns helt enkelt andra saker som berättigat dem för oss. De flesta av oss litar till exempel på att våra föräldrar inte ljugit för oss, när de berättat vilka våra mor- och farföräldrar är, trots att detta mycket sällan bevisats vetenskapligt. Domstolarnas tilltro till vittnesmål går också utöver den logiska positivismen. Sanningen är att vi över huvud taget inte skulle klara oss i vardagen, om vi inte betraktade en lång rad obevisade fakta som kunskap. Till yttermera visso är påståendet "alla utsagor, som inte kan verifieras empiriskt, är meningslösa" av den typ som upphäver sig själva. Påståendet går nämligen inte att bevisa empiriskt.
[redigera] Trosbegreppet i kristen tro
(Kristen frälsningslära beskrivs mer utförligt i artikeln Frälsning.)
[redigera] Trons betydelse i kristen tro
Trosbegreppet används i många religioner, men är särskilt centralt i den kristna tron. Frälsningen från synd, ondska, lidande och död tas nämligen framför allt emot genom tron. Det är Gud som frälsar genom Jesu död och uppståndelse, och människan tar emot denna frälsning genom tro.
Paulus skriver att människan blir rättfärdig genom tro, inte genom gärningar (Romarbrevet 3:21-4:3). Att bli rättfärdig innebär att få sina synder förlåtna. Eftersom synden är allt lidandes orsak (Första Mosebok 3; Romarbrevet 5:12), innebär en frälsning från synden också en frälsning från all onska, lidande och död. Hela frälsningen tas därför emot genom tron (Romarbrevet 10:9). Den frälsande tron karaktäriseras dock av att den leder till goda gärningar. Gör den inte det, är den död (Jakobs brev 2:14-26).
Luthersk teologi är den riktning som starkast betonar att tron är den enda frälsningsvägen - "tron allena". Romersk-katolska kyrkan säger att den nåd som tas emot i tro, ger möjlighet att göra goda gärningar, vilka medverkar till frälsningen.
[redigera] Olika typer av tro
Alla tre typerna av tro är aktuella i den kristna tron. Den frälsande tron består dels i försanthållandet - "hjärnans tro" - då det är viktigt att tro att Jesus är Guds Son (Första Johannesbrevet 2:23) och att han uppstått från de döda (Romarbrevet 10:9).
Men minst lika viktig är tilliten - "hjärtats tro" - den personliga tilliten till Jesus, att han både kan och vill frälsa (Johannes evangelium 11:25; 14:1-3; Romarbrevet 10:10).
Slutligen kan "tro" också i kristen tro stå för trons innehåll. Till exempel kan det syfta på trosbekännelsen.
[redigera] Kristen tro, vetande och vetenskap
Den kristna tron är inte vetenskapligt bevisad. Däremot åberopar den kristne andra berättiganden för sin tro. Till exempel ögonvittnesskildringarna om Jesu uppståndelse (Matteus evangelium 28, Markus evangelium 16, Lukas evangelium 24, Johannes evangelium 20-21, Första Korinthierbrevet 15:3-8), under som sägs ha ägt rum idag, teoretiska argument för Guds existens - så kallade Gudsbevis, samt personliga erfarenheter av Gud (jämför Romarbrevet 8:16).
