Martyr
Wikipedia
Martyr (av grekiska martys, genitiv martyros ’vittne’), blodsvittne, d.v.s. den som med sitt liv fått plikta för sin tro.
Den förste omtalade kristne martyren är Stefanos (Apostlagärningarna 7). Under förföljelsernas århundraden blev martyrerna de kristna hjältarna framför andra, man bevarade deras kvarlevor (reliker), och deras dödsdagar firades med minneshögtider. När förföljelserna upphörde i början av 300-talet tilltog kulten av martyrerna, och över deras gravar, till exempel i Rom, byggdes basilikor för de stora skarorna av pilgrimer. Martyrernas liv och död framställdes i konsten, framför allt i ikonmåleriet. Vanliga attribut är martyrkrona, palmkvist och kors som symboler för döden och uppståndelsen i Kristi efterföljelse.
I islam är den som dör i det rättfärdiga kriget, jihad, en martyr, shahîd, och kan, liksom inom kristendomen, förvänta sig att komma direkt till paradiset. Den som blivit martyr utsätts inom islam inte för den traditionella tvagningen före begravningen, utan jordfästs i sina blodiga kläder. Föreställningen om martyrskapet är framträdande inom shiitisk islam där framför allt Ali och Husayn samt övriga stupade vid Karbala äras som stora martyrer i kampen mot orättfärdiga despoter.
[redigera] Martyrer i nutida språkbruk
I nutida språkbruk används ordet i en bredare betydelse: Om en person dödats, straffats, utsatts för våld eller andra övergrepp på grund av sin grupptillhörighet eller sitt ideologiska engagemang kan sympatierna för denna person bli en stark politisk kraft. Denna kraft kan utnyttja strategiskt av martyren själv eller dennes sympatisörer. Se även självmordsbombare,
