Martinus

Wikipedia

Martinus, Martinus Thomsen, född 1890, död 1981, var en dansk författare och mystiker.

[redigera] Martinus liv och arbete

Martinus Thomsen var en dansk mejeriarbetare som vid trettioett års ålder genomgick en stark mental ljusupplevelse, som hade formen av en uppenbarelse men som – enligt honom själv – stod under hans vakna medvetande och intellektuella kontroll. Denna upplevelse medförde för Martinus en permanent förändring av hans personlighet. Han upplevde att han fått tillgång till ett kunskapsmaterial som var kosmiskt, i betydelsen obegränsat. Under resten av sitt liv verkade Martinus aktivt som författare, symboltecknare och föredragshållare.

När han vid nittio års ålder avled lämnade han efter sig ett författarskap som mot slutet av hans liv fått namnet Tredje Testamentet. Detta består av ett fyrtiotal böcker, inklusive huvudverket Livets Bok i sju band om cirka tretusen sidor; det mesta finns översatt till svenska. Såsom Tredje Testamentet genom namnet antyder, så menar Martinus att hans böcker utgör en fortsättning på den tanketradition som kommer till uttryck genom de två testamenten som finns i Bibeln. I grunden utgör dessa tre testamenten en till varje tidsepok anpassad vägledning i moral, livsuppfattning och världsbild. Tredje Testamentet är avsett för humant och vetenskapligt inställda människor, som sympatiserar med Jesus kärleksbudskap men som inte kan inspireras av någon religion på basis av (blind) tro eller av dogmer – vare sig dessa kommer från religiöst eller naturvetenskapligt håll.

[redigera] Martinus kosmologi

Martinus kosmologi är en lära om världsalltet som helhet. Denna helhet är för Martinus detsamma som Gud, och således utgör allt i såväl mikro- och makrokosmos som vårt eget mellankosmos organiska delar av Guds kropp. Varje levande väsen (mineraler, växter, djur, människor) befinner sig i evig utveckling mot allt högre former av medvetande. Denna utveckling försiggår växelvis i ett andligt eller psykiskt tillstånd, växelvis bundet i en fysisk organism. Den andliga världen är, för Martinus, detsamma som Guds tankar eller världsalltets strålformiga materia. Den fysiska världen är kroppens, rummets och tidens värld, vars motstånd och besvär individen ska lära sig att övervinna – därav återfödelsen. Här får individen genomgå obehagliga och behagliga erfarenheter, som alla berikar hans medvetande och gradvis stöper om hans väsen i allt fullkomligare former. Slutligen blir han en kärleksvarelse som förstår sin existens, handlar till gagn för helheten och lever i harmoni med världsalltet.

Världsalltets liv är således, enligt Martinus, i sig självt endast ett och evigt existerande, men i sin manifestation ett oändligt spektrum av tillfälliga livsformer. Allt som sker i världsalltet utgör hårfint logiska och oumbärliga led i den ständiga evolutionen. Allt är kärleksfull skapelse och detta är existensens essens och förutsättning. Det som vi människor kallar för livlöst är det vars liv vi inte ser; det vi människor kallar stillhet är det vars rörelse vi inte ser; det vi kallar för tomrum är det vars materia vi inte ser; och det vi kallar meningslöst är det vars mening vi inte ser. Den andliga vetenskapen är enligt Martinus ett nödvändigt komplement till den naturvetenskap, som i vår tid har tagit religionernas plats som grund och inspiratör för vår syn på livet.

Kring Martinus arbete hålls föredrag och kurser runt om i Norden, men efter hans egen bestämda föreskrift finns inga ceremonier och ingen sekt eller förening med medlemskap. Martinus kosmologi är menad som en teoretisk vägledning för den enskilde andlige sökare, som är mogen för det tredje testamentet och vill lära sig av egen kraft att läsa livets bok.