Pilbåge
Wikipedia
Pilbåge, projektilvapen som enligt arkeologiska fynd brukats sedan omkring 15 000 f.Kr., troligen ännu längre tillbaka. Pilbågen har spelat en stor roll när det gäller jakt och krig. Med några få undantag har pilbågen under en period varit ett viktigt vapen för alla jordens folk. Exempelvis så använde både vikingarna och indianerna pilbågar. Idag används pilbågar inom sport. Exempel på sådana är compoundbåge samt recurvebåge.
[redigera] Historik
Förekomsten av pilbågar kan med all säkerhet spåras tillbaka till neolitisk tid genom avbildningar på klippmålningar som visar hur människor använder bågar vid jakt. Det är dock omtvistat hur länge människan nyttjat pilbågar egentligen. Påträffade pilspetsar från paleolitikums senare skede behöver nödvändigtvis inte vara ett bevis för ett bruk av pilbågar utan kan lika gärna härröra från den mer primitiva pilslungan. De första pilbågarna var enkla och korta stavbågar med begränsad spännstyrka som i regel tillverkades av idegran eller lärkträd. Efterhand gjordes bågstaven längre varigenom spännstyrkan ökade. Under förhistorisk tid begagnade sig människan även av förstärkta bågar som var framställda av två ihoplimmade trälister av olika hårdhetsgrad vilket renderade i en större elasticitet i själva bågstaven. Den sammansatta bågen blev en direkt förbättring av den förstärkta dito. Dess ursprung är oklart men den tycks ha varit känd i såväl Asien, Europa och Egypten under forntiden. Den sammansatta bågen var ihopfogad av trä, senor och hornlameller - bågstavens buk(den sida som är vänd mot skytten)var klädd med påklistrade hornlameller medan den på motsattta sidan(ryggen)var täckt med ett lager av senor. Den sammansatta, eller reflexa bågen som den också kallas, förfinades och vidareutvecklades genom att böjningen på bågstavens öron sköts fram vilket ökade spännstyrkan avsevärt. Pilbågen förblev förvisso ett jaktredskap men kom givetvis även att brukas som ett användbart fjärrvapen vid krig. De antika civilisationerna förstod bågens förtjänster i krig och uppsatte bågskytteförband som tränades i att släppa loss ett koordinerat pilregn i skurar mot en framryckande fiende. Egypter, assyrier, perser, kineser, skyter, greker och romare hade alla i olika utsträckning bågskytteförband i sina arméer. Under den heroiska eran i Grekland så betraktades emellertid användandet av pilbågen som ovärdigt att begagnas av en djärv kämpe - denne skulle istället möta sin motståndare i närkamp med spjut eller svärd. I Homeros klassiska Illiaden tydliggörs detta genom att Paris, som inte ägde heroens egenskaper, utrustats med pilbågen. I stora drag förhöll det sig också som så att bågskyttarna i tidiga grekiska och romerska härar endast spelade en sekundär roll medan de hos bl.a perserna och partherna utgjorde själva grundstommen i arméerna. Bruket av pilbågen som fjärrvapen i krig fortsatte givetvis in på medeltiden - mest känd är kanske pilbågens förödande inverkan i händerna på skickliga ryttare och skyttar som hunner och mongoler. Även i det tidigfeodala Japan var pilbågen samurajernas viktigaste vapen innan bruket av svärd anammades. I det medeltida Europa kom bruket av pilbågen att utmanas av armborstet - en utmaning som fördes ut på slagfältet under Hundraårskriget. I England hade man efter erövringen av Wales adopterat långbågen medan man på kontinenten i stor utsträckning förlitade sig på bepansrat feodalt rytteri och värvade armborstskyttar. Långbågen var enkel och billig att tillverka(i England användes idegran som material)och bågskyttet uppmuntrades ivrigt av örikets monarker som förstod vikten av att ha väl övade bågskyttar. Den längsta skottvidden för en långbåge var ungefär 250-300 meter men den effektiva skottvidden låg på mellan 100-150 meter. Långbågen var omkring 1,8 meter mellan strängfästena och hade en dragvikt på över 450 newton vilket är mycket mer än dagens pilbågar. I slagen vid Crécy, Poitiers och Azincourt visade sig långbågen vara ett synnerligen effektivt fjärrvapen i händerna på väldrillade bågskyttar. Dels så kunde de engelska långbågskyttarna avlossa 10-12 pilar i minuten där fiendens armborstskyttar högst mäktade med 2 skott per minut(långbågskyttarna kunde avlossa sin tredje pilskur samtidigt som den första skuren träffade sina mål) - dels så var långbågen ett så pass kraftfullt vapen att pilarna hade tillräckligt med genomslagskraft för att tränga igenom det fientliga rytteriets pansar. Under senmedeltiden gjorde handeldvapnen entré på slagfälten och bruket av pilbågar avtog raskt även om just England bibehöll reguljära bågskytteavdelningar ända fram till tidiga 1600-talet. Den sista gången pilbågen används på det europeiska slagfältet är dock så sent som 1813 då ryska basjkirryttare avlossade pilskurar mot Napoleons armé utanför Leipzig.
[redigera] Pilbåge i dag
Fortfarande används pil och båge till jakt av en del kvarvarande naturfolk. I övrigt brukas pilbågar nästan uteslutande i tävlingssammanhang. De brukas dock även i de länder där jakt med pil och båge är tillåten (till exempel USA, i Sverige är det dock bara tillåtet att jaga med pilbåge inom inhägnat område). Den modernaste versionen av pilbåge är compoundbågen. Compoundbågen är en hjulförsedd båge. På denna kan monteras ett sikte (tävlar man med en compoundbåge kan man använda ett scope sikte som förstorar målet), stabilisatorer mm.Compoundbågen kan ha en utgångshastighet på upp till 100 m/s en
