Proletariat

Wikipedia

Proletariat, kollektiv av proletärer (franska prolétaire, av latin proles, ’barn’). I motsats till assidui, det vill säga de besuttna, som skattade för fastighet, kallade romarna de medborgare, vilkas förmögenhet understeg det för 5:e klassen i centurieförfattningen bestämda minimum (enligt den vanliga uppgiften 12 500 eller 10 000 as, för proletarii, emedan dessa ansågs ha sin egentliga betydelse för staten därutinnan, att de avlade barn (proles).

De kallades även capite censi, det vill säga blott för sin person räknade i census. De bildade tillsammans 1 centuria och var i början uteslutna från krigstjänst, men utskrevs dock undantagsvis eller i nödfall och fick då vapen av staten. Småningom började dock flottan och även hären att rekryteras jämväl från de nedanför de fem klasserna ställda, och hos de gamla författarna förekommer uppgifter, som tyder därpå, att census eller den uppskattade förmögenheten skulle ha varit för proletarii högst 1 500 as och att 375 as varit det minsta kapital, som beskattats. "Capite censi" skulle då ha ägt mindre än eller möjligen till och med 375 as. Måhända brukades det senare namnet om dem, som på inga villkor fick göra krigstjänst. Efter Marius tid, då till hären utskrevs medborgare utan avseende på deras förmögenhet, förlorade emellertid hela skillnaden sin betydelse.

Ordet "proletärer" (eller proletariat) har under modern tid kommit i bruk för att beteckna den egendomslösa samhällsklass, som visserligen genom eget avlönat arbete förtjänar sitt livsuppehälle och sålunda ej faller fattigvården till last, men icke kan förvärva sig något över en knapp nödtorft eller avlägga mer än den ringaste besparing för framtiden. Begreppet proletariat sammanfaller alltså i det närmaste med kroppsarbetarnas klass arbetarklassen). Ännu nyare uttryck är "litterärt proletariat", "konstnärsproletariat", "studentproletariat" m.fl.

I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom som kan användas i produktionen).