Marxism
Wikipedia
| Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
Marxism är beteckningen på en samling idéer, som hade sitt största genomslag bland vissa intellektuella och akademiker under perioden 1850-1975. Marxismen utgjordes av en rad olika tankeriktningar som baserade sig på Karl Marx verk och teorier och olika uttolkningar av dessa. Många uttolkningar har stått i logisk motsatsställning till varandra. Vissa använder ibland begreppet ideologi för att beteckna marxismen; själv kritiserade dock Marx ideologier och menade att de stod i motsättning till den dialektiska materialismen. Andra har (se nedan) sett marxismen som ett slags religion, där de olika ideologiska underavdelningarna setts som separata sekter.
Karl Marx och Friedrich Engels utvecklade en teori som de kallade den vetenskapliga socialismen. 1848 publicerade de det "Kommunistiska manifestet". Marxismen menar att det är de ekonomiska förhållandena (kallat "basen", eller "den ekonomiska basen") som ligger till grund för utvecklingen av andra aspekter i människans individuella och samhälleliga liv (kallat "överbyggnaden") och att det är detta som i den marxistiska litteraturen kallas för produktionsförhållandena. Lönearbetet och konflikten kring detta utgör centrala begrepp, liksom motsättningen mellan arbete och kapital. Marx ansåg att denna klasskamp i det industrikapitalistiska samhället skulle sluta med att samhällsklasserna upplöstes, antingen i form av deras gemensamma undergång eller i form av bourgeoisiens utplånande i mänsklighetens socialistiska frigörelse.
Innan dess skulle, enligt Marx, kapitalismen utvecklas i en allt starkare monopolistisk riktning, samtidigt som arbetslönerna skulle sjunka. Föreningen av arbetare i allt större arbetarkollektiv genom industrialiseringen och utjämnandet av skillnaderna genom att konkurrensen skulle pressa ned lönerna på samma sätt för arbetare i alla länder skulle så småningom leda till en revolutionär situation.
Kritiker har hävdat att detta aldrig inträffade. T ex nationalekonomen Joseph Schumpeter menade att kapitalismen genom olika uppfinningar och enskilda entreprenörer i varje land blev alltmer diversifierad. Kritiken har också framhållit att arbetarlönerna i de kapitalistiska ekonomierna har stigit mycket sedan mitten av 1800-talet. Marxismens försvarare har dock pekat på att även om kapitalismen inneburit en större diversering av företag, så har kontrollen av marknaden allt mer samlats i ett fåtal multinationella storföretags händer, vilka de mindre företagen är helt beroende av. När det gäller kritiken av arbetarnas löneutveckling så menar marxister att även om arbetarlöner har stigit så har den relativa skillnaden mellan vad de får i lön och de vinster de arbetar ihop (mervärdet) kraftigt ökat under hela 1900-talet[källa behövs].
En viktig skiljelinje bland dem som inspirerats av Marx gick mellan de revolutionära och de reformistiska grenarna. De förra blev sedermera kommunister och följde den marxistiska analysen att ett socialistiskt samhälle endast kan skapas genom revolution. De senare förblev socialdemokrater och menade att man istället genom reformer sakta kan gå mot det socialistiska samhället, vilket stred mot de marxistiska teorierna om revolutionen och proletariatets diktatur.
Två av den revolutionära marxismens mest kända ideologer anses vara Rosa Luxemburg och Vladimir Lenin. Den sistnämndes tankar har dock vållat debatt inom marxismen på senare år. Vissa företrädare för marxismen har hävdat att Lenins verk och teorier var en vidareutveckling av marxismen och kallade den för leninism. Men allt fler marx-kännare har påpekat att leninismen och marxismen skiljer sig åt på flera avgörande sätt. Vissa forskare som John H. Kautsky har menat att leninismen inte kan ses som en socialistisk arbetar-ideologi anpassat för ett industri-kapitalistiskt samhälle överhuvudtaget, utan att leninismen istället ska ses som en anti-imperialistisk moderniseringsideologi som utgick ifrån ett efterblivet jordbrukssamhälle med en övervägande bondebefolkning. Det som skilde Lenin från andra moderniserings-ideologer som Indiens Nehru eller Egyptens Nasser var den marxistiska språkdräkt Lenin använde. Detta kan också förklara, menar Kautsky, att leninismen endast vunnit inflytande i icke-kapitalistiska samhällen i Syd.
Länder med regimer som anser sig följa marxismen eller kanske snarare leninismen är idag är bl.a. Nordkorea och Kuba. Vietnam och Kina har infört så stora inslag av privatägd kapitalism, att de inte längre kan betecknas som rent socialistiska stater, ännu mindre marxistiska.
Innehåll |
[redigera] Kritik mot marxismen
Vissa sentida kritiker som Eric Hoffer och Arthur Koestler har sett marxismen som en religion, där de olika trosriktningarna (maoister, trotskister, stalinister, kommunister m fl) ses som olika sekter. Denna kritik kanske snarare ska ses som en kritik av den leninistiska tolkningen av Marx. Lenin lär ha sagt att: "Marxismen är rätt därför att den är sann". Marx själv ville inte ens skapa en politisk ideologi, och han var också kritisk mot den personkult som han blev föremål för. Annan kritik från t ex Richard Pipes har riktats mot dess teori om klassintressen som totalitär. Enligt denna kritik ska Marx ha avfärdat tanken om mänskliga rättigheter som borgerliga fördomar.
En av de grundläggande teserna i marxismen är arbetsvärdeteorin som inom den nationalekonomiska disciplinen ersattes av marginalnytteteorin på 1870-talet. Marx förutsägelser som byggde på hans teorier anses inte heller ha uppfyllts. Karl Popper har hävdat att marxismen är en pseudovetenskap eftersom den inte går att falsifiera.
I de stater där marxismen förklarats som statlig ideologi har dock en religiöst präglad personkult varit framträdande, där stora idealiserade porträtt och statyer av Marx, Lenin, Stalin eller Mao dominerat den offentliga miljön. I stater som Kuba och Nordkorea har personkulten tagits till en nivå där man faktiskt tillskrivit ledarna övernaturliga egenskaper, och dessutom har full kognatisk tronföljd i praktiken införts, då statschefsämbetet gått i arv från far till son eller till en yngre broder.
[redigera] Litteratur
- Elster, Jon, 1985 "Making sense of Marx".
- Ljungdahl, Arnold, 1967 "Marxismens världsbild"
- Schmidt, Werner, 1997 "...då är jag inte marxist"
- Kautsky, John H., 2001 "Marxism and Leninism : Different ideologies"
