Psykedelisk musik

Wikipedia

Psykedelisk musik är en musikstil som växte ut ur rocken i mitten på 1960-talet. Både brittiska och amerikanska rockband började experimenetera med sin musik och sina texter. Melodierna blev längre, och höll sig inte till det gamla mönstret "vers, refräng, vers, refräng". Man influerades också starkt av musik från öst, speciellt från Indien. Musiken tilltalade särskilt hippies och folk som nyttjade hallucinogena droger, i synnerhet LSD. Musiken hade sin storhetstid cirka 1965-1970. Den hårdaste psykedeliska musiken brukar kallas acid rock.

[redigera] Psykedelisk musik på 1960-talet

Rockband som till exempel engelska the Yardbirds och amerikanska the Byrds började i mitten på 1960-talet lägga grunden för den psykedeliska musiken, med otydliga gitarr-riff och solon, och med texter som verkade ha skrivits av en berusad person.

Andra band tog efter. I Amerika blev bland annat Jefferson Airplane, The Doors, the Grateful Dead, 13th Floor Elevators och Love populära band inom genren. Många amerikanska psykedeliska rockband kom från västkusten, i synnerhet San Francisco och Los Angeles. I Storbritannien var Cream och Pink Floyd stora band inom genren. En kulmen inom den psykedeliska musiken nåddes 1967 då Beatles släppte Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Albumet innehöll "Lucy In The Sky With Diamonds", som av många påstods handla om en LSD-tripp.

Lyssnar man noga på låten Purple Haze av The Jimi Hendrix Experince så hör man i den andra takten av låten att någon viskar LSD. Det är ju inte heller så svårt att förstå att låten handlar om ett drogrus.

Ur den psykedeliska rocken utvecklades också den psykedeliska popen. Skillnaden var att den psykedeliska popen utelämnade droger och de mest utflippade jammen som förekom i den psykedeliska rocken. Men man behöll de exotiska instrumenten som sitarer, exotiska trummor, och de trippiga ljudeffekter man kunde få till i studion.