The Beatles

Wikipedia

The Beatles
The Beatles 1964
Ursprung	Liverpool, England
Aktiva	1960-1970 (partiell återförening 1995)
Musikgenre	pop, psykedelisk rock
Skivbolag	Parlophone, Parlophone Records, Capitol Records, Apple Records, Vee-Jay Records, Polydor Records
Medlemmar	John Lennon (avliden), Paul McCartney, George Harrison (avliden), Ringo Starr
Tidigare medlemmar	Pete Best (1960-1962) Stuart Sutcliffe (1960-1961) (avliden)
Hemsida	Beatles.com

	Det saknas källhänvisningar i den här artikeln.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.

The Beatles var en stilbildande brittisk pop- och rockgrupp sprungen ur 1960-talet. Gruppen bestod av fyra medlemmar: John Lennon (1940-1980), Paul McCartney (född 1942), George Harrison (1943-2001) och Ringo Starr (född 1940). Samtliga från Liverpool i Storbritannien. The Beatles är fortfarande en av världens populäraste popgrupper och deras skivor/låtar brukar toppa omröstningar när kritiker och lyssnare röstar om världens bästa skiva/låt.

Innehåll

1 Historik
2 Lennon-McCartney
3 Kuriosa
4 Personer med anknytning till The Beatles
5 Diskografi
6 Se även
7 Externa länkar
8 Referenser

[redigera] Historik

År 1957 ledde John Lennon gruppen The Quarrymen. Han träffade Paul McCartney den 6 juli 1957 på ett torg i St Peter´s Church i Wolton, Liverpool där då John uppträdde. John Lennon blev imponerad över Pauls kunskaper om ackord och hur gitarrer skulle stämmas, så John lät honom vara med. Paul, som hade kontakt med George Harrison, ville ha med även honom (det sägs att John lät George vara med för att han hade ett ställe att repa på). I början var de mycket inspirerade av samtida amerikanska musiker som Chuck Berry, Elvis Presley, Buddy Holly med flera och gruppen var först ett rent coverband. Ganska snart började Lennon och McCartney att skriva egna låtar. Gruppens namn ändrades flitigt under de första åren, bland annat hette de Johnny and The Moondogs och Long John and the Silver Beatles. Men från och med 1960 var det det dubbeltydiga namnet The Beatles som gällde. Namnet kommer av orden beat, som betyder takt, och beetle, (skalbagge). Ett ord som också associerade till den frisyr med lång lugg som gruppen skaffade sig. Den som anses vara uppfinnaren av namnet The Beatles är gruppens dåvarande basist Stu Sutcliffe.

Åren 1960-1962 spelade The Beatles på olika klubbar i Liverpool såsom The Cavern, och gjorde även gästspel i Hamburg då de spelade på bland annat Kaiserkeller och Star-Club. The Beatles hade ett "kontrakt" med The Cavern, och ägaren till The Cavern sa åt dem: "om ni spelar på Kaiserkeller så ska jag se till att ni aldrig kommer tillbaka till Hamburg." Men The Beatles lyssnade inte. De åkte en kväll till Kaiserkeller för att se hur det såg ut. Ägaren till Kaiserkeller kände förstås igen dem (eftersom de var stora i Hamburg, de hade flera spelningar i veckan för att göra fansen nöjda) och frågade om de inte ville spela där. Beatles kunde inte motstå frestelsen, eftersom Kaiserkeller var betydligt "hippare". Beatles åkte tillbaka till Cavern och smög in på sina rum för att hämta sina grejer. De tände eld på kondomer och hängde dem på väggen för att kunna se någonting. De tog sina instrument och packning och åkte tillbaka till Kaiserkeller och spelade samma kväll. Nästa dag kom ägaren till Cavern tillsammans med polisen. Ägaren hade då anmält The Beatles för brandförsök, de brända kondomerna. Gruppen blev gripna och var tvungna att vända hem igen till Liverpool. Gruppens första skivinspelning gjordes när de kompade Tony Sheridan på hans inspelning av "My Bonnie" i Hamburg 1961^[1].

När de återvände till England, samma år, kom de i kontakt med skivförsäljaren Brian Epstein, som blev deras manager. Brian hade fått höras talas om The Beatles när en grabb kommit in i hans skivaffär och frågat efter deras skiva. Det var tack vare honom och hans sökande efter skivbolag som ville kontraktera The Beatles, som gruppen fick en provspelning hos det stora skivbolaget Decca. Men de nobbade gruppen med hänvisningen "gitarrgrupper är på väg ut"! Detta har kallats för en av musikhistoriens största tabbar.

Efter att ha fått nobben av Decca, vände sig Epstein till skivproducenten George Martin vilket så småningom resulterade i att Beatles fick kontrakt med Parlophone, ett dotterbolag till EMI. Det var Martin som bytte ut den dåvarande trummisen Pete Best och ersatte honom med Ringo Starr i augusti 1962.

11 september 1962 spelade gruppen in sin första egna skiva, en singel med låtarna "Love Me Do" och B-sidan "P.S. I Love You" vilken nådde 17:de plats på Englandslistan. Året därefter, 1963, kom det stora genombrottet med hiten "Please Please Me", och Merseybeat-soundet började spridas över världen.

[redigera] Genombrottet

Bandets andra singel, "Please Please Me", släpptes 11 februari 1963 och gick rakt in på förstaplatsen på brittiska försäljningslistan. Succésinglarna avlöste sedan varandra, och i januari 1964 gick de för första gången in på den amerikanska Billboard-listan Top Pop Singles Chart. Den 4 april skrev de historia då alla fem singlarna överst på listan var deras, med "Can't Buy Me Love" överst - ett rekord som fortfarande inte slagits och som med dagens annorlunda bransch knappast lär slås heller. Singlarna var (efter placering):

Can't buy me love
Twist and shout
She loves you
I want to hold your hand
Please please me

The Beatles första utlandsturné i oktober 24-31 oktober 1963 gick till Sverige, där de spelade i Borås, Karlstad, Göteborg, Stockholm och Eskilstuna. De har även varit i till exempel Falsterbo och många andra svenska städer. Bandet var då i stort sett okända i Sverige. Pressens recensioner var blandade, efter den allra första spelningen i Sverige, på Sundsta Läroverk i Karlstad den 25 oktober 1963, var Nya Wermlands-Tidningens omdöme att bandet spelade "amatörmässig hambo"^[2]. The Beatles var även med i TV-programmet Drop-In som sändes den 3 november, och Sveriges Radio sände 11 november programmet "The Beatles, popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm." .^[3]

Samma vecka gruppen planerat att åka till det stora landet i väster, USA, placerades sig låten "I Want To Hold Your Hand" på USA-listans förstaplats. Därmed hade gruppen sin första hit i USA, februari 1964. Beatles första uppträdande i The Ed Sullivan Show ses som en milstolpe i den amerikanska popkulturen och starten för den brittiska musikinvasionen i USA.

[redigera] Slutar turnera

När The Beatles turnerat färdigt i USA, väntade resten av världen. Nu begav de sig till bl.a. Japan, Australien och Filippinerna, och vart de än reste var det kaos när de snabbt blev omringade av "galna" och skrikande fans. Fenomenet kallades för "Beatleshysteri" - "Beatlemania"

Samma sak skedde vid live-konserterna, och detta var en av anledningarna till att Beatles slutade turnera. Den sista konserten gavs den 29 augusti 1966 på Candlestick Park i San Francisco.

Från och med nu var det livet i studion som gällde. Nu kunde gruppen koncentrera sig på låtskrivandet, och fick chans att ge uttryck för sin experimentlusta. Från och med skivan Rubber Soul kan man säga att det var en ny typ av musik som presenterades. Beatles började då att blanda popen med olika musikstilar, bl.a. klassisk och indisk musik. The Beatles bidrog starkt med hjälp av sina arrangemang, instrumentering och utnyttjandet av studioteknik till att popmusiken fick ett erkännande utanför tonårsgruppen.

1965 tilldelades gruppens medlemmar Brittiska Imperieorden, och tas upp i ordens riddarklass (Member of the British Empire, MBE), bl.a. för de stora skatte- och exportinkomster deras verksamhet gett den brittiska staten.

1967 gavs albumet Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band ut, vilket räknas som en milstolpe i pophistorien. Denna skiva är mytomspunnen och många rykten florerade när den släpptes, bland annat att låten Lucy In The Sky With Diamonds skulle stå för LSD och att The Beatles förhärligade knark. Andra uppgifter berättar att ursprunget var en teckning som Lennons son Julian hade ritat av sin dagiskompis Lucy. "LSD-teorin" förnekades bestämt av Lennon och McCartney, även om låtens text är kalejdoskopisk. Ett rykte uppstod även att Paul skulle vara död, bland annat på grund av att han vänder ryggen till på en bild på omslaget. Blomarrangemanget skulle då vara Pauls grav och hans namn finnas i den gula gitarren (se även Paul is dead). Samma år släppte gruppen EP'n Magical Mystery Tour som var soundtracket till deras film med samma namn. I USA släpptes låtarna på en LP tillsammans med singel-låtar från samma tid (Strawberry Fields Forever, Penny Lane, All You Need Is Love). LP-versionen blev senare officiell version även i Storbritannien och kom att bli den sista Beatles släppte för skivbolaget Parlophone.

Nästföljande år, 1968 släppte gruppen sin enda dubbel-LP, (d.v.s. den enda dubbel-LP som gavs ut under gruppens existens) kallad kort och gott The Beatles. Albumet blev snabbt känt som "det vita albumet" ("The White Album") då omslaget var helt vitt. Det enda som fanns på omslaget var en präglad text med gruppnamnet och ett serienummer. Denna skiva kom att bli en av de mest självreflekterande album som gruppen gav ut. Många låtar på albumet är i hög grad personliga. Skivan var också den första som gavs ut på gruppens egna skivbolag, Apple Records. John Lennons fru Yoko Ono medverkar på albumet vid några tillfällen.

The Beatles spelade in sitt sista album Abbey Road i mitten på 1969, men det sista albumet som släpptes var Let It Be. Redan vid dessa inspelningar stod det klart att gruppmedlemmarna var mer intresserade av att påbörja egna karriärer än att fortsätta som grupp.

[redigera] Upplösningen

I april 1970 upplöstes gruppen, och medlemmarna inledde solokarriärer. Fans världen över hoppades länge på en återförening, men när John Lennon blev mördad 1980, gick de förhoppningarna i kras. En liten återförening kom dock till stånd 1994. Då samlades nämligen de kvarvarande medlemmarna och arbetade med två tidigare outgivna Lennon-låtar: Free As A Bird och Real Love. De gavs sedan ut som singlar och nådde stor framgång. Numera finns endast två av originalmedlemmarna i livet, då George Harrison dog i cancer år 2001.

[redigera] Lennon-McCartney

Beteckningen Lennon-McCartney avser kompositörerna till ett musikverk som skrivits gemensamt av John Lennon och Paul McCartney. De flesta låtarna skrevs tillsammans av dessa två när de var i början på sina karriärer, när de fortfarande kallade sig The Quarrymen. De fortsatte senare, under Beatles-eran att skriva låtar var för sig, men gav varandra ändå credit för sina respektive kompositioner.

[redigera] Kuriosa

Enligt rykten försökte The Beatles återförenas 1976, och ska ha samlats i studion för att spela in låtarna Happy Feeling, Back Home, Rockin' Once Again, People of the 3rd World och Little Girl. Efter det ska bandmedlemmarna återigen blivit ovänner, och ha lämnat studion. Talesmän för Paul McCartney och George Martin förnekar att det inträffat^[4].

[redigera] Personer med anknytning till The Beatles

Jonny Gentle
Bruno Khosmider
Klas Burling
Dick James
Eric Clapton
Phil Spector
Billy Preston
Jonny Hutch

Maharishi Mahesh Yogi
Ravi Shankar
Mark Lewisohn
Yoko Ono
Glyn Johns
Richard Lester
Jimmy Nichol
Sam Leach (promotor)
Alistair Taylor (Brian Epsteins assistent)
Alf Bicknell (chaufför)

[redigera] Diskografi

[redigera] Huvudalbum

Please Please Me (1963)
With the Beatles (1963)
A Hard Day's Night (1964)
Beatles For Sale (1964)
Help! (1965)
Rubber Soul (1965)
Revolver (1966)
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (1967)
Magical Mystery Tour (1967)
The Beatles ("The White Album") (1968)
Yellow Submarine (1969)
Abbey Road (1969)
Let It Be (1970)

[redigera] Album släppta speciellt för USA-marknaden

Introducing... the Beatles (1963)
Meet the Beatles! (1964)
The Beatles' Second Album (1964)
A Hard Day's Night (Original Motion Picture Soundtrack) (1964)
Something New (1964)
The Beatles' Story (1964)
Beatles '65 (1964)
The Early Beatles (1965)
Beatles VI (1965)
Help! (Original Motion Picture Soundtrack) (1965)
Rubber Soul (1965) (delvis andra låtar än på brittisk version)
Yesterday... and Today (1966)
Revolver (1966) (tre låtar färre än på brittisk version)
Magical Mystery Tour (1967) (LP-version, blev senare den officiella versionen)

[redigera] Övriga album och samlingskivor

The Beatles First (1964)
The Beatles Greatest Hits (1965)
A Collection of The Beatles Oldies But Goldies (1966)
The Beatles' First (1967)
The Beatles In Hamburg (1968)
Hey Jude (1970)
The Beatles' Greatest Hits (1970)
The Beatles Beat (1973)
The Beatles 1962-1966 (2-LP) (1973)
The Beatles 1967-1970 (2-LP) (1973) (1976)
Rock'n Roll Music (2-LP) (1976)
The Beatles Tapes (2-LP) (1976) 1C 062-04207
The Beatles First and Tony Sheridan (1977)
The Beatles At the Hollywood Bowl (1977)
The Beatles Live At The Star-Club in Hamburg, Germany; 1962 (2-LP) (1977)
Love Songs (2-LP) (1977) (1978)
The Beatles Collection (1978) (The blue box with all the 13 original LP-albums + The Beatles Rarities)
The Beatles Mono Collection (1979)
The Beatles Rarities (1979)
Rarities (1980)
Rock'n Roll Music, Volume 1 (1980)
Rock'n Roll Music, Volume 2 (1980)
Reel Music (1981)
20 Greatest Hits (1981)
A Collection of The Beatles Oldies But Goldies (1981)
Imagine - John Lennon, Music from the Motion Picture (2-Lp) (1988)
Past Masters Volumes 1 & 2 (2-Lp) (1988)
The Beatles Live at the BBC (2-Lp) (1994)
The Beatles Anthology 1 (2-Lp) (1994)
The Beatles Anthology 2 (2-Lp) (1994)
The Beatles Anthology 3 (2-Lp) (1996)
Yellow Submarine Songtrack (1999) Med remixade spår från filmen
The 45's (2000)
The Ep's (2000)
The CD's (2000)
"1" (2000) De flesta listettor i Usa och England
Let It Be... Naked (2003)
Love (Remix av George & Giles Martin) (2006)