Raška
Wikipedia
Raška (serbiska kyrilliska: Рашка) (alternativa stavningar inkluderar: Raschka, Rascia, Rassa och Rasjka) var den centrala och mest framgångsrika medeltida serbiska staten (eller župa, område som styrdes av en župan) som enade de näraliggande serbiska stammarna under ett enda serbiskt rike på medeltidens Balkan. Ursprungsområdet för Raška motsvarar ungefär dagens område för Sandžak i Serbien och Montenegro. Dock finns det även en administrativ enhet (nordöst om Sandžak) inom dagens Serbien som bär det historiska namnet Raška.
Innehåll |
[redigera] Historia
Konstantin VII Porphyrogenitos beskriver Raška i sitt verk De Administrando Imperio och att det var bosatt av serber från början av 600-talet. Han skriver även att serber bebodde Zahumlje (dagens Hercegovina), Travunien (området mellan dagens Hercegovina och Montenegro), Zeta/Duklja (dagens Montenegro), Bosnien och Paganien (dagens område kring Dubrovnik).
Vlastimirović-ätten som grundades av knez Vlastimir och var sonsonsonson till den ”okände knezen” som ledde serberna från Karpaterna till Balkan, regerade i Raška från denna tidpunkt.
Raška kom senare under kortare tider att var en vasallstat till Bysans. Bysans hade ett starkt inflytande över Raška, även om Raška ofta var en opålitlig allierad och uppfyllde helst sina egna önskemål gentemot sina grannstater. Inte förrän Stefan Nemanja, grundaren av Nemanjić-ätten (den starkaste serbiska kungaätten under medeltiden), skapade sitt serbiska rike med Raška i mitten, kunde Raška göra sig ett fri från bysantinskt inflyttande.
Namnet Raška levde länge kvar som en synonym för Serbien.
[redigera] Namnteori
Namnet Raška kommer från floden Raška i sydvästra Serbien. Det finns en teori om att den antika sarameiska stammen ’’serboi’’ från Kaukasusbergen, gav namnet till de slaviska serberna. De har lämnat spår efter sig runt Volgafloden som kallas på grekiska ’’Araxes’’ eller ’’Rashki’’. Detta namn har man funnit överallt i östra Europa och alltid i närhet av namnet ’’serb’’.
