Slaget vid Landskrona

Wikipedia

Slaget vid Landskrona, målning av Johan Philip Lemke

Datum	14 juli 1677
Plats	Ylleshed, 12 km ö. om Landskrona
Utfall	Avgörande svensk seger

Stridande

Sverige

Danmark

Befälhavare

Karl XI,
Simon Grundel-Helmfelt†

Kristian V,
Fältmarskalklöjtnant von der Goltz

Styrka

ca 14 000 man

ca 12 000 man

Förluster

ca 1 000 döda och sårade

ca 2 500 döda och sårade

Skånska kriget
Öland – Halmstad – Lund – Lolland – Malmö – Køge bukt– Landskrona – Marstrand – Uddevalla

Slaget vid Landskrona utkämpades den 14 juli 1677, cirka 12 km öster om Landskrona mellan Tirup, Sireköpinge, Asmundtorp och Billeberga.

Efter det misslyckade anfallet mot Malmö hade Kristian V med den danska armén återvänt till Landskronatrakten. Den 12 juli hade danskarna med 12 000 man tagit ställning på höjderna vid Rönneberga. Samma dag bröt Karl XI upp från Herrevadskloster sedan han fått förstärkningar från norra Sverige.

Den svenska hären bestod av 10 000 soldater samt 4 000 uppbådade småländska bönder. Den stod den 13 juli mellan Torrlösa och Källs Nöbbelöv och marscherade tidigt följande dag i riktning mot Tirup. Den danska hären hade ändrat ställning och stod dold bakom en jordvall, som från en punkt strax väster om Billeberga sträckte sig i riktning mot Hedegården. Den upptäcktes emellertid av Rutger von Ascheberg, som rekognoscerade framför armén.

Svenskarna marscherade då förbi Tirup, varigenom den danska hären riskerade att rullas upp från flanken eller anfallas i ryggen. Kristian V och hans närmaste man, fältmarskalklöjtnant von der Goltz, lät då armén ändra ställning. När härarna intagit slagordning hade de en sänka framför Tirup mellan sig.

Vid middagstid gick Karl XI, som befann sig ytterst på sin högra flygel, till anfall. Inom kort vann denna flygel en avgörande seger över danska vänstra flygeln. När den flydde drogs även en del av den danska mitten med. Förföljandet pågick fram till Asmundtorp. Under tiden hade emellertid Kristian V med sin högra flygel fått klart övertag mot den yttersta delen av den vänstra svenska flanken. I denna strid stupade flygelns chef, fältmarskalk Simon Grundel-Helmfelt.

Danskarna trängde ända fram till Tirup, där de småländska bönderna stod, men vände tillbaka. Efter en ny sammanstötning såg Kristian V att sin vänstra flygels och mitts nederlag vara ofrånkomligt. Han drog sig då tillbaka över Billeberga och fortsatte reträtten till Landskrona.

Dagen för slaget var oerhört varm. Ett monument restes 1911 på en höjd strax nordväst om Billeberga till minne av slaget.