Slaget vid Wagram
Wikipedia
| Slaget vid Wagram | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
 |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Frankrike | Österrike | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Napoleon Bonaparte | Kronprins Karl | ||||||
| Styrka | |||||||
| 170 000 man | 135 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| 32 000 stupade | 35 000 stupade och saknade | ||||||
| Napoleonkrigen |
|---|
| Kap Finisterre – Ulm – Trafalgar – Austerlitz – Jena-Auerstedt – Eylau – Heilsberg – Friedland – – Vimiero – Ocana – Corunna – Medellin – Eckmühl – Aspern-Essling – Talaver – Wagram – Badajoz – Salamanca – Fälttåget mot Ryssland – Leipzig – Lützen – Bautzen – Hamburg – Vitoria – Dresden – Minciofloden – Ligny – Quatre Bras – Waterloo – Wavre |
Slaget vid Wagram, 6 juni 1809. Avgörande fältslag under napoleonkrigen. Sporrad av de franska nederlagen i Spanien slöt sig Österrike återigen till Frankrikes fiender. Efter en fransk offensiv stod striderna snart utanför själva Wien, där ärkehertig Karl lyckades tillfoga Napoleon ett svidande nederlag i slaget vid Aspern-Essling (21-22 maj 1809). Den 6 juni står det stora slaget vid Wagram, där Napoleon slutligen lyckas betvinga österrikarna. I slaget stupade 32 000 franska och 35 000 österrikiska soldater, och i soldatmängd så var slaget det största tills dess.
Österrike tvingas till ytterligare ett i raden av förnedrande fredsfördrag, nämligen Freden i Schönbrunn. Det var fjärde gången Österrike led nederlag efter att ha anfallit Napoleon.
Jean Baptiste Bernadotte befann sig med sin kår i centern förden franska armén. Han beordrades av Napoleon att lämna slagfältet efter missnöje med hans insatser under slaget.
