Sparta

Wikipedia

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

Sparta (nygrekiska Σπάρτη, Spartā) är en grekisk stad belägen på södra Peloponnesos. Under antiken var Sparta före Aten en självständig stadsstat, och en betydelsefull krigsmakt och ett viktigt kulturcentrum.

Sparta styrdes - till skillnad från grannen Athen - auktoritärt och var en av det antika Greklands mest strikta och militärt uppbyggda stadsstater, vilket hjälpte dem att erövra bland annat Thebe på 370-talet f.Kr. Den som skapade Spartas samhällsordning och konstitution, var Lykurgos, som, om han är en historisk person och inte myt, levde omkring 700-talet f.Kr. Han skall enligt traditionen fått inspiration därtill från Kreta och oraklet i Delfi. Mest framträdande bland de spartanska levnadsreglerna var ett förbud att äga något alls förutom det allra nödvändigaste (jämför uttrycket spartansk), och dess stränga disciplin. Spartanerna var det övre skiktet i samhället. Det lägsta, de livegna bönderna, kallades heloter.

Enligt geografen Pausanias Beskrivning av Grekland var staden uppkallad efter dottern till Eurotas, Sparta, som var gift med Lakedaimon, Zeus son. Sparta och Lakedaimon fick sönerna Amyklas och Hyakinthos, och från den förra skulle Spartas kungaätt räkna sina anor (3.1).

Sparta befann sig långt ifrån Atens stilbildande hellenistiska kultur, med yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter. Sparta var en, ur geografisk synvinkel sett, grannstat till Aten men samtidigt en kulturell främling. Där Aten prisade talets gåva och intellektet, gjorde spartanerna sak av att vara de bästa krigarna och levde oerhört enkelt. Det var Lykurgos riktlinjer som dirigerade Sparta in på den enkla banan. Lykurgos konstitution innehöll nämligen en sorts avskalad äganderätt, där enbart det nödvändigaste fick ägas, detta kom att mynta uttrycket ”spartansk” (= avskalat från överflöd).

Det sägs att Sparta var antikens mest jämställda samhälle. Med det här menar man att värdet av kvinnor och män hölls på en balanserad nivå. Männen såg kvinnorna som jämbördiga, då det var de som födde upp och fostrade de unga männen till krigare. Även om det här säkert är en fantastiskt glorifierad version av en tidig slags kvasifeminism, är det beundransvärt att de i den samtiden annars så patriarkiska samhällen höll kvinnorna så pass högt för hushållssysslor.

Jämställdheten stannar dock så fort man lämnar genusperspektivet. Spartanerna hade nämligen den med sannolikhet största slavbefolkningen, procentuellt sätt, sedan Egyptens storhetstid några tusen år tidigare. Alla ickespartaner kallades Heloter. De var samhällets relativa slavar och utgjorde en överväldigande majoritet av Spartas invånare. De hölls i schack med hjälp av de överlägsna spartanska krigarna som, ironiskt nog, gjordes möjliga tack vare heloternas arbete som, under vapenhot, livegna (omtvistat) bönder. Likheter kan dras till feodalismen under medeltiden, där klasspyramidens topp, landets försvarare, kunde försvara landet tack vare att den lägsta klassen höll uppe pyramiden.

I Platons litterära verk ”Staten” dras det många paralleller mellan Sparta och idealsamhället. Platon menade på att en utveckling av det system som Sparta använde sig av var den optimala statliga lösningen. Platon framhävde framförallt statens uppfostran av samhällets döttrar och söner. I antikens Sparta behöll nämligen föräldrarna barnet tills det uppnått sju års ålder. Svaga spädbarn dödades tidigt, för att försäkra sig om att enbart det starkaste genetiska materialet skulle komma att föra sina gener vidare. Därefter tog staten hand om utbildningen och resterande uppfostran i föräldrarnas frånvaro. Målet var naturligtvis att frambringa en elitistisk ”ras” av krigare som bestod av det bästa genetiska material, med de bästa föräldrarna och de bästa förutsättningarna. I dagens samhälle skulle det här systemet ses som högst onaturligt och omoraliskt, men för spartanerna var det lika självklart som livet självt. Skolorna som staten placerade de unga pojkarna i var inte skolor av den Atenska modellen. Aten som hyllade skickliga retoriker, beundrade ciceroner och var djupt stolta över sin egen kultur med dess relativa överflöd, var Spartas raka motsats. Skolorna speglade det här på ett tydligt vis. Där Atens skolungdomar formades till att bli lärda talare och filosofer, var Spartas utbildningar strikt soldatinriktade. Produkten av den här sortens utbildning, uppfostran och samhällssystem blev samtidens skickligaste militär.

Mellan 492 f.Kr. och 479 f.Kr. utsattes Grekland för tre erövringsförsök från det Persiska riket - de [[persiska krigen]. År 480 f.Kr. gick Persiska riket till attack mot Grekland från väst var tiden knapp. För att den grekiska armen skulle hinna mobilisera sig för motangrepp fick ca 300 spartaner uppgiften att hålla kvar perserna så länge som möjligt, de var spetsen i försvaret som perserna fick smaka på i slaget vid Thermopyle. Tur i oturen var att perserna (uppskattningarna varierar, men många nämner 100 000 man) var tvungna att ta sig igenom ett bergspass. Detta gav spartanerna ett strategiskt försprång. De byggde en mur längs passet och försvarade det till siste man. Den persiske konungen försökte vid tre tillfällen ta sig igenom men fick retirera samtliga gånger. Kungen hade nästan gett upp då han fick veta att det fanns en väg runt muren vilket gav perserna möjlighet att omringa de spartanska soldaterna. De var då de förlorade grepp om passet och perserna kunde vandra vidare in i Grekland.

Det var vid det här slaget som den persiske konungen lite lättroad bad om att få passera genom passet utan strid med tanke på de stora skillnaderna i armestorleken. När svaret blev "nej" förklarade han att de hade så många bågskyttar att de skulle täcka solen när de sköt.

Spartanska soldaternas svar löd: Då slåss vi i skuggan.

Flera moderna idrottsklubbar använder tillnamnet Sparta - till exempel Sparta Prag.