Spetsstjärtad duva
Wikipedia
| ?Spetsstjärtad duva Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Duvfåglar Columbiformes |
| Familj: | Duvor Columbidae |
| Släkte: | Zenaida |
| Art: | Spetsstjärtad duva Z. macroura |
|
|
|
| §Zenaida macroura Auktor: (Linnaeus, 1758) |
|
 Blå - vinterkvarter
Ljusgrön - häckningsområde Mörkgrön - året runt |
|
|
|
|
|
Se text |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Spetsstjärtad duva (Zenaida macroura) är en av Nordamerikas vanligaste fåglar. Den tillhör familjen duvor (Columbidae) och dess utbredningsområde sträcker sig från Centralamerika till södra Kanada, inklusive ett antal öar i Stilla havet. Merparten av världspopulationen är stannfåglar men de som häckar i de nordligaste delarna av artens utbredningsområde är flyttfåglar och övervintrar i sydligare områden där temperaturen i januari inte understiger 12°C.
Den trivs bäst i olika öppna eller halvöppna biotoper vilket omfattar både jordbruksbygd och stadsmiljö, och arten har anpassat sig väl till miljöer påverkade av människan. Världspopulationen är stor och består uppskattningsvis av 130 miljoner individer. I många områden jagas den som vilt både i mat- och sportsyfte. Dess klagande läte woo-oo-oo-oo är ett vanligt ljud inom artens utbredningsområde, liksom det visslande ljudet av dess vingar när den flyger upp. Den är en uthållig flygare kapabel att uppnå hastigheter på upp till 88 km/h.
Spetsstjärtad duva är ljust gråbrun och har en matt fjäderdräkt. Könen är lika. Arten är oftast monogam och den får vanligtvis två ungar per kull. Båda föräldrar tar hand om ungarna och de får ofta flera kullar per häckningssäsong. I varma områden kan ett par få upp till sex kullar om året. Den äter främst säd av både inhemska och introducerade plantor.
Innehåll |
[redigera] Taxonomi och utbredning
Spetsstjärtad duva har ett stort utbredningsområde i Nearktis som omfattar närmare 11 miljoner kvadratkilometer.[1] Dess utbredning sträcker sig från södra Kanada, genom USA och Västindien, i Costa Rica och Panama i Centralamerika och på stillahavsöarna Guadalupe och Revillagigedoöarna. Den ses året om från Stora Antillerna, merparten av Mexiko, merparten av USA, och allra sydligaste Kanada. I södra Kanada och i nordligaste centrala USA återfinns den bara på sommaren, och i Centralamerika finns den bara om vintern.[2] Arten är flyttfågel i norra Kanada, Alaska[3] och Sydamerika.[4] Trots sin stora population är den en mycket ovanlig gäst i Västeuropa. Den har observerats vid ett tillfälle på Island i oktober 1995, och två gånger i Storbritannien; Oktober till november 1989, och i november 1999.[5] Den har även introducerats till Hawaii.
Spetsstjärtad duva återfinns i biotoper som stadsmiljö, jordbruksbygd, prärie, slätt och öppna skogslandskap. Den undviker våtmarker och slutna skogar.[3]
Merparten av populationen är flyttfåglar som följer flyttstråk som går över land. Vårflytten mot norr pågår från slutet av mars till maj. Höstflytten söderut sker mellan augusti till november.[2] Den flyttar oftast dagtid i större flockar.[3] Populationen i Kanada flyttar längst och övervintrar förmodligen i Mexiko eller till och med längre söderut.[6]
Den spetsstjärtade duvan är nära besläktad med öronduva (Zenaida auriculata) och socorroduva (Zenaida graysoni). Vissa taxonomer menar att dessa tre arter egentligen är underarter av en art, eller en subgrupp vilket gör att vissa taxonomer kategoriserar dem i det egna släktet Zenaidura,[4], detta gör dock att släktet Zenaida blir parafyletiskt.[4] och därför är det idag vanligast att kategoriseras dem som tillhörande släktet Zenaida.
Man brukar dela in arten i fem underarter:
- Z. m. carolinensis (L., 1766) - häckar i östra nordamerika, på Bermuda och Bahamas.
- Z. m. clarionensis (Townsend, 1890) - häckar på ön Clarion.[7]
- Z. m. macroura (L., 1758) - häckar i Västindien på Stora Antillerna[7] och har på senare tid etablerat sig i Florida Keys.[6]
- Z. m. marginella (Woodhouse, 1852) - häckar i västra nordamerika och delar av Mexiko.
- Z. m. turturilla (Wetmore, 1956) - häckar i Panama.
Utbredningen för de olika underarterna överlappar varandra något.
[redigera] Namn
Dess vetenskapliga släktnamn gavs av den franske zoologen Charles L. Bonaparte 1838 för att hedra sin fru, prinsessan Zenaide Bonaparte.[8] Sitt nuvarande engelska namn mourning dove (sv. sörjande) har den fått på grund av sitt sorgsna läte.[9]
[redigera] Utseende och läte
Spetsstärtad duva är en mellanstor, slank duva som i genomsnitt mäter 31 cm på längden. Den har breda elliptiskt formade vingar, den har ett runt huvud, och en lång stjärt som har formen av en avsmalnande romb. Dess fot har tre tår framåt och en bakåt så att den kan greppa om grenar och liknande. De rödfärgade benen är korta och den har en kort och mörk näbb.[6]
Dess fjäderdräkt är generellt ljust gråbrun och ljusare med rosaaktig ton på undersidan. Den har svarta fläckar på vingarna och ytterkanten på sidan av stjärten är vit i kontrast till ett svart band precis innanför. Den har mörka ögon med blåaktig orbitalring.[6]
Den adulta hanen har klart rosalila fläckar på sidan av nacken. Honan har liknande fjäderdräkt men är gråare. Juvenila fåglar är mörkare och har en mer vattrad fjäderdräkt.[6]
Artens läte är ett karakteristiskt klagande oo-woo-woo-woo och i flykten skapar vingarna ett visslande ljud.[6]
Alla fem underarter har liknade utseende och skiljer sig bara till viss del i färgnyanser, vingform och storlek på näbb och tår, och är svåra att skilja från varandra.
[redigera] Häckning
Häckningen börjar med att hanen utför en bullrig flykt, följt av en graciöst cirklande glidflykt med utsträckta vingar och nedåtriktat huvud. Efter att hanen landat närmar han sig honan med uppburrat bröst, vickande huvud och höga läten. Paret brukar ofta plocka varandras fjäderdräkt.[3]
De besöker sedan möjliga platser för bobygge och det är honan som väljer plats och som också bygger boet av material som hanen samlar in. Hanen överräcker bomaterial stående på hennes rygg.[10] Det byggs av grenar, gräs, blad och ibland material från kottar och verkar mycket bräckligt.[7] Ibland tar paret ett övergivet bo från ett annat par av spetsstjärtad duva eller av en annan fågelart men även från exempelvis ekorrar.[11]
Merparten av alla bon byggs i träd men återfinns även i häckar eller på byggnader,[7] men de kan även häcka dirket på marken om det inte finns något annat val.[7]
Kullen består nästan alltid av två ägg.[10] Det förekommer att honan lägger sina ägg i ett annat pars rede.[12] Äggen är små och vita. Paret ruvar tillsammans, hanen från morgon till eftermiddag, och honan den resterande tiden och redet lämnas mycket sällan obevakat.[10]
De ruvar i genomsnitt i 14 dygn. Ungarna är bostannare och kläcks duniga och hjälplösa och måste tas om hand av sina föräldrar.[10] Båda föräldrar tar hand om ungarna och matar dem med krävmjölk under de första dagarna efter kläckningen. Krävmjölken byts sedan gradvis ut mot säd och annan föda som den adulta fågeln äter. Ungarna är flygfärdiga efter cirka 11 till 15 dygn. Under perioden mellan att de är flygfärdiga men inte fullvuxna stannar de i närheten av sina föräldrar för att få mat och detta pågår under ett antal veckor.[3]
De lägger flera kullar per häckningssäsong och i varmare områden kan de lägga upp till sex kullar per år.[3] Denna snabba häckningstakt är en förutsättning för artens överlevnad eftersom dödligheten är hög. Mortaliteten per år är 58% för adulta och 69% för ungfåglar.[12]
Spetsstjärtad duva är monogam[12] och typiskt är att paret återvänder till samma område följande häckningssäsong och även att de håller ihop under vinterhalvåret. En övergiven adult individ bildar dock par så fort den får möjlighet.
[redigera] Ekologi och beteende
Den äter nästan uteslutande säd och frön vilket står för mer än 99% av dess föda och bara undantagsvis äter den sniglar och insekter. Den äter ofta tillräckligt mycket för att fylla krävan och flyger sedan iväg för att smälta födan ostört. De äter också ofta grus och sand för att hjälpa matsmältningen. Den födosöker mest på marken men även från fågelmatare.[3] Den skrapar inte bland fröna utan pickar efter de frön som är synliga.[7] Undantagsvis tar den frön direkt från plantor.[3]
Dess föda består av en stor variation frön men föredrar vissa frön framför andra och dessa är; pinjenötter, frön från ambraträd (Liquidambar), kermesbär (Phytolacca), amaranter (Amaranthus), kanariegräs (Phalaris canariensis), majs, sesamfrö, och vete.[7] När dessa, deras favoritföda inte finns tillgängligt, äter de andra frön från andra växter som exempelvis; bovete, råg och snärjmåra (Galium aparine).[7]
Spetsstjärtad duva kan drabbas av en mängd olika parasiter och sjukdomar, bland annat bandmask, rundmaskar, kvalster, and löss. Parasiten Trichomonas gallinae som lever i munnen är speciellt allvarlig. Ibland kan fågeln bära på parasiten utan symptom men den orsakar ofta gula utväxter i mun och hals som till slut leder till döden på grund av svält.[13]
Den spetsstjärtade duvan största fiender bland rovdjur är dagaktiva rovfåglar som falkar och hökar. Under häckningen kan deras ägg tas av olika kråkfåglar, båtstjärtar, huskatter eller råttsnokar (Elaphe).[12] Undantagsvis råkar spetsstjärtad ut för häckningsparasitism ifrån kostarar (Molothrus). Bland annat är den spetsstjärtade duvans helvegetariska diet inte lämpad för kostarar.[14]
[redigera] Status
Världspopulationen av spetsstjärtad duva uppskattas till 130 miljoner individer av Birdlife International. Dess stora antal och stora utbredningsområde gör att populationen av spetsstjärtad duva bedöms som [[livskraftig (LC).[1] Det finns indikationer på att populationen minskar de västra utbredningsområdena.[10]
Arten är populär som vilt och det skjuts uppskattningsvis 45 miljoner individer varje år.[6]
Arten trivs bra i biotoper som påverkats av människan. När nybyggarna högg ned skog som tidigare täckte stora delar av Nordamerika skapades nya häckningsmiljöer för den spetsstjärtade duvan[3] och idag är det en av Nordamerikas vanligaste fåglar.
[redigera] Som symbol
Duvan är generellt en symbolladdad fågel (se duvor#Historik och symbolik) och den spetsstjärtade duvan är bland annat officiell fredssymbol i Wisconsin[15] och Michigan.[16]
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ [a b] Birdlife International Mourning Dove - BirdLife Species Factsheet. Läst 2006-10-08.
- ^ [a b] Mourning Dove (Zenaida macroura). Fish and Wildlife Habitat Management leaflet 31. National Resources Conservation Services (NRCS). Läst 2006-10-08.
- ^ [a b c d e f g h i] Kenn Kaufman, Lives of North American Birds (1996) sid. 293. ISBN 0-395-77017-3.
- ^ [a b c] South American Classification Committee American Ornithologists' Union Part 3. Columbiformes to Caprimulgiformes. A classification of the bird species of South America. Läst 2006-10-11.
- ^ Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- ^ [a b c d e f g] Jonathan Alderfer (red.) National Geographic Complete Birds of North America sid. 303. ISBN 0-7922-4175-4.
- ^ [a b c d e f g h] NRCS p3
- ^ 100 Birds and How They Got Their Names, Diana Wells (Algonquin Books of Chapel Hill, 2002) p.193)
- ^ Pigeon. Encarta Online. Microsoft. Läst 2007-02-17.
- ^ [a b c d e] Mourning Dove. Cornell Lab of Ornithology. Läst 2006-10-18.
- ^ NRCS p. 4
- ^ [a b c d] NRCS p. 1
- ^ NRCS p. 6
- ^ Brian Peer Rejection of Cowbird eggs by Mourning Doves: A manifestation of nest usurpation?. Läst 2006-10-27.
- ^ State Symbols. Läst 2006-10-22.
- ^ Tamara Audi Dove hunting finds place on Mich. ballot. USA Today. Läst 2006-10-25.
[redigera] Källor
- Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- Delar är översatt från engelska Wikipedias artikel Mourning dove i mars 2007.
- BirdLife International, Zenaida macroura
- Integrated Taxonomic Information System, Zenaida macroura, 9 Februari, 2006.
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Spetsstjärtad duva
Wikispecies har information om: Mourning Dove.
