Telefonnummer
Wikipedia
Telefonnummer, telefoni, en maximalt 15-siffrig sekvens som används för att identifiera abonnenter både nationellt och internationellt. Numrets uppbyggnad bestäms av standard E.164 tillsammans med en eller flera nummerplaner. Telefonnummret innehåller internationellt prefix, landsnummer, nationell destinationskod samt abonnentnummer.
Ofta förknippas telefonnummer med det som tekniskt definieras som abonnentnummer, d.v.s. ett telefonnummer utan riktnummer och landskoder.
Innehåll |
[redigera] Gruppering och skrivsätt
[redigera] Sverige
I Sverige grupperas telefonnummer av tradition enligt följande:
Nummerlängd 0+9 siffror 08-xxx xxx xx 0xx-xxx xx xx 0xxx-xx xx xx
Nummerlängd 0+8 siffror 08-xxx xx xx 0xx-xx xx xx 0xxx-xxx xx
Nummerlängd 0+7 siffror 08-xx xx xx 0xx-xxx xx
[redigera] Nordamerika
De nummer som ingår i nordamerikanska nummerplanen (NANP) har alltid samma längd.
Lokalt: xxx-xxxx
Nationellt: (ndc)xxx-xxxx eller, vid andra nummer än abonnentnummer (callcenters, m.m.) 1-ndc-xxx-xxxx
[redigera] Ryssland
I Ryssland används symbolen ~ för att ange att ton ska inväntas innan fortsatt nummertagning. Det internationella prefixen anges som 8~10.
[redigera] Storbritannien
Exempel:
0xx xxxx xxxx 0xxx xxxx xxxx 0xxx xxx xxxx 0xxxx xxxxxx
[redigera] Tyskland
Exempel:
0xx yyyyyyy (riktnummer 0xx och abonnentnummer yyyyyyy) 0xx yyyyy-zz (riktnummer 0xx och abonnentnummer yyyyyzz där zz är lokal anknytning)
[redigera] Skrivsätt för internationell telefoni
Tidigare rekommendationer var att sätta siffror som inte ska slås vid internationell nummertagning inom parentes, men nyare rekommendationer utlämnar ofta dessa. Internationellt prefix ersätts med plustecken. ITU-T har gett ut en standard, E.123, för hur man bör skriva olika sorters telefonnummer.
Exempel, svenskt (gotländskt) telefonnummer 0498-12 34 56: +46 (0)498 123456 respektive +46 498 123456
