Ton
Wikipedia
Toner är ljud med hörbara frekvenser, tonhöjder. De spelar en avgörande roll inom musiken.
Innehåll |
[redigera] Beteckningar
I modern notskrift
[redigera] Ton och oktavnamn
Idag begagnar sig de flesta typer av musik, samt den moderna notskriften, av ett system baserat på tolv toner, samt deras oktavparalleller. Sju av dessa kallas för stamtoner, de övriga för härledda toner. Stamtonerna är i tur och ordning De härledda tonerna uppstår genom höjningar och säkningar av stamtonerna ett halvt tonsteg. Dessa markeras med kors- eller b-förtecken respektive.
- Vid höjning av en stamton lägger man ändelsen -iss till notnamnet. T.ex. blir ett höjt g ett giss (skrivs ofta G#).
- Vid sänkning av en stamton lägger man ändelsen -ess till notnamnet. T.ex. blir ett sänkt g ett gess (skrivs ofta Gb). Ett undantag är tonen H, som vid sänkning kallas B.
Observera att man i engelsktalande länder kallar H för B, och detta system förekommer ibland förvillande nog även i Sverige. Sänkningen av B kallas då för bess (på engelska B flat). Tonen B på kan svenska alltså vara två toner: antingen ett halvtonssteg under C, eller två. För att försöka skilja dem åt kan man välja att konsekvent använda benämningarna bess och H istället.
Melodier som bara innehåller stamtoner kallas för diatoniska, och de som innehåller alla typer av toner för kromatiska.
[redigera] Deltoner
En ton som bara har en frekvens är en ren ton eller sinuston. En ton kan också ha övertoner och undertoner som ger den en speciell klang. En serie toner med bestämda intervall mellan varandra bildar en skala. Ett antal toner som ljuder samtidigt bildar ett ackord.
Vilka frekvenser som betraktas som toner skiljer sig mellan olika kulturer. Det som i den ena kulturen kallas för en ren ton kan i en annan kultur anses som falsk.
