Tor Andræ
Wikipedia
Tor Julius Efraim Andræ, född den 9 juli 1885 i Vena socken i Kalmar län, död 24 februari 1947, svensk kyrkoman, religionshistoriker och orientalist, vid sin död biskop i Linköping (1935-1947). Son till kyrkoherden Anders Johan Andræ och Ida Nilsson.
Efter studentexamen i Linköping 1903 studerade Andræ vid Uppsala universitet där han blev filosofie kandidat i semitiska språk och litteraturhistoria 1906. Andræ blev teologie licentiat 1912 och utnämndes året efter till komminister i Delsbo. Efter doktorsexamen 1921 blev han kyrkoherde i Gamla Uppsala 1924. Mellan 1927 och 1929 hade han tjänsten som professor i religionshistoria vid Stockholms högskola och blev därefter professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi i Uppsala.
Som akademiker ägnade sig Andræ särskilt åt att studera islam och Muhammeds liv och gärningar. Han deltog också i redigerandet av kyrkohandböcker och 1937 års psalmbok (1936-1941?).
År 1935 utnämndes han till biskop i Linköpings stift. När Bondeförbundets partiledare Pehrsson-Bramstorp samma år bildade "semesterregeringen" kallades Andræ till posten som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.
Efter Nathan Söderbloms bortgång 1932 invaldes Andræ i Svenska Akademien. År 1935 blev han ledamot av Vitterhetsakademien.
[redigera] Bibliografi
- Psaltare och Lyra 1937
| Företrädare: Axel Hägerström |
Inspektor av Östgöta Nation i Uppsala 1933–1937 |
Efterträdare: Adolf Natanael Lindqvist |
| Företrädare: Arthur Engberg |
Sveriges ecklesiastikminister sommaren 1936 |
Efterträdare: Arthur Engberg |
| Företrädare: Sven Erik Aurelius |
Biskop i Linköpings stift 1935–1947 |
Efterträdare: Torsten Ysander |
[redigera] Referenser
- Svenska Dagbladets årsbok 1947, s. 255
- Svensén, Bo. De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 200 år. Norstedts 1992, s. 190
- Otto Cantzler: Prelater & Potentater, Noteria förlag 1995, ISBN 91-85694-82-7
