Alf Sjöberg
Wikipedia
Sven Erik Alf Sjöberg, född 21 juni 1903 i Stockholm, död 17 april 1980 i Stockholm (trafikolycka), var en svensk regissör, manusförfattare och skådespelare.
Alf Sjöberg var son till C.E. Sjöberg och Elisabeth Wickberg. Efter genomgång av åttaårigt läroverk gick han Dramatens elevskola åren 1923-25, och var därefter verksam vid Dramaten som skådespelare. En av hans tidiga bedrifter var att medverka som skådespelare i den första förställningen som sändes i radio, Spelet om Envar (1925). Han anställdes vid Radiotjänst som regissör 1929 och året därefter vid Dramaten i samma befattning. Han var gift två gånger. Äktenskapet 1930-1934 med skådespelerskan Märta Ekström resulterade i skilsmässa, och året därefter gifte han om sig med Elsa Ahlsell (född 1907), som var dotter till disponenten Herman Ahlsell.
Idag är Sjöberg kanske känd främst som filmregissör med filmerna Hets (1944, med manus av Ingmar Bergman) och Bara en mor (1949), men vid hans 100-årsdag 2003 uppmärksammade TV, radio och Dramaten fler av hans verk. Han var verksam som regissör på Dramaten till sin död 1980 och räknas till en av Sveriges främsta under 1900-talet tillsammans med namn som Olof Molander och Ingmar Bergman. Särskilt hans uppsättning av August Strindbergs drama Fröken Julie 1949 har gått till historien, med skådespelarinsatser av Inga Tidblad och Ulf Palme. Denna uppsättning filmatiserades 1951 med Anita Björk i rollen som fröken Julie. Han belönades med Guldpalmen vid Cannesfestivalen för detta verk. Senare uppsättningar av det dramat brukar jämföras med Sjöbergs. Han satte även upp flera dramer av Shakespeare, bl.a. Hamlet, En midsommarnattsdröm och Köpmannen i Venedig, men oftare moderna verk av till exempel Stig Dagerman. Hans produktion är troligen ojämförlig i storlek med 138 uppsättningar på Dramaten, 18 filmer, 2 TV-teateruppsättningar samt 183 dramer för Radioteatern.
Sjöbergs estetiska ideal bar tydliga drag av socialism. Han hämtade influenser från modernismen i Sovjet och närde en önskan om att göra verklig folkteater. När den socialdemokratiska regeringen slog fast en kulturpolitik på 1950-talet var Sjöberg en av konstnärerna i kretsen runt statsminister Tage Erlander på Harpsund.[1] Han bidrog starkt till att introducera Federico García Lorca, Bertolt Brecht och Eugene O'Neill för den svenska teatern.
Under 1950-talet var han ledamot av Radionämnden, och erhöll Litteris et Artibus 1951.
Innehåll |
[redigera] Film
[redigera] Filmografi roller i urval
[redigera] Regi
- 1929 - Den starkaste
- 1940 - Med livet som insats
- 1940 - Den blomstertid
- 1941 - Hem från Babylon
- 1942 - Himlaspelet
- 1944 - Kungajakt
- 1944 - Hets
- 1945 - Resan bort
- 1946 - Iris och löjtnantshjärta
- 1949 - Bara en mor
- 1951 - Fröken Julie
- 1953 - Barabbas
- 1954 – Karin Månsdotter
- 1955 - Vildfåglar
- 1956 - Sista paret ut
- 1960 - Domaren
- 1966 – Ön
- 1969 - Fadern
[redigera] Filmmanus i urval
- 1940 - Med livet som insats
- 1940 - Den blomstertid
- 1941 - Hem från Babylon
- 1949 - Bara en mor
- 1942 - Himlaspelet
- 1945 - Resan bort
- 1951 - Fröken Julie
- 1954 – Karin Månsdotter
- 1955 - Vildfåglar
- 1960 - Domaren
- 1966 – Ön
[redigera] Teater
[redigera] Regi
(i urval)
- 1930 Markurells i Wadköping, förf. Hjalmar Bergman, Dramaten
- 1930 Stor-Klas och Lill-Klas, förf. Gustaf af Geijerstam, Dramaten
- 1933 Blodet ropar under almarna, förf. Eugene O'Neill, Dramaten
- 1940 Mycket väsen för ingenting, förf. William Shakespeare, Dramaten
- 1946 Trettondagsafton, förf. William Shakespeare, Dramaten
- 1947 John Gabriel Borkman, förf. Ibsen, Dramaten
- 1949 Fröken Julie, förf. Strindberg, Dramaten
- 1949 En handelsresandes död, förf. Arthur Miller, Dramaten
- 1953 Romeo och Julia, förf. Shakespeare, Dramaten
- 1955 Vildanden, förf. Ibsen, Dramaten
- 1956 En midsommarnattsdröm, förf. Shakespeare, Dramaten
- 1965 Mutter Courage, förf. Brecht, Dramaten
- 1972 Mäster Olof, förf. August Strindberg, Dramaten
- 1978 Korparna, förf. Henry Becque, Dramaten
- 1979 Kollontaj, förf. Agneta Pleijel, Dramaten
- 1980 Hustruskolan, förf. Molière, Dramaten
[redigera] Noter
- ^ Tage Erlander, Samtal med Arvid Lagercrantz, 1960-talet (Sthlm 1982)