Amfetamin
Wikipedia
|
|
|
| IUPAC-namn: 1-fenylpropan-2-amin |
|
| Kemisk formel | C9H13N |
| Molekylmassa | 135,21 |
| Biotillgänglighet | ? |
| Metabolism | Nedbrytning sker genom metabolism i levern. |
| Halveringstid | 10–13 timmar |
| Avsöndring | ? |
| Graviditetskategori | C |
| Administreringsväg | Förångning, rökning, injektion, oral tillförsel |
Amfetamin,C6H5CH2CH(NH2)CH3, är ett syntetiskt centralstimulerande medel. Då amfetamin är flytande omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som är pulverformigt och lättare att hantera. Ämnet framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet började det användas som läkemedel (Benzedrine) , först mot astma och vanliga förkylningar för dess kärlsammandragande effekt, sedan som ett medel att "väcka" patienter vid sömnmedelsförgiftningar och hyperaktiva barn. Senare konstaterades också att amfetaminets effekter liknade kokainets, men att det hade längre verkningstid.
Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Inom flygmedicinen användes amfetamintabletter för att motverka trötthet vid exempelvis långa nattflygningar. Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin. Läkemedelsindustrin lanserade amfetaminpreparaten (benzedrine, dexedrine, metamfetamin, ritalin) som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. I USA var amfetamin populärt bland lastbilschaufförer under långkörningar och bland en del studenter för att orka stanna uppe nätterna igenom för att festa eller plugga inför en tentamina.
Den första stora vågen av amfetaminmissbruk uppstod i Japan efter andra världskriget.
I Sverige blev amfetamin lagligt 1938, ett år senare krävdes recept. Läkarna var mycket frikostiga med förskrivning och 1942 fick 3% av befolkning amfetamin förskrivet (de flesta bara för en kort tid, men omkring 3000 tog det varje dag). Injicerande missbruk skall ha uppstått i konstnärskretsar där injecterande morfinmissbruk förekom, man upptäckte att tabletterna (i viss mån) var vattenlösliga och möjliga att inta intravenöst. Detta bruk skall sedan ha spridigt sig under tidigt 50-tal bland kriminella. Undersökningar gjorda av Nils Bejerot visar på att bruk av amfetamin och liknande fördubblades var 30e månad mellan 1949 och 1965. Mellan 1965 och 1967 förekom legalförskrivning till missbrukare, något som ledde till en fördubblingstid på 12 månader och följaktligen avbröts projektet.
Amfetamin är narkotikaklassat av FN, men förskrivs fortfarande i stor omfattning i många länder. I Sverige får medlen sedan slutet av 1960-talet förskrivas endast på dispens på 3 indikationer:
- Narkolepsi, vilket yttrar sig som en sjuklig tendens att falla i sömn.
- Schizofreni, för att motverka koncentrationssvårigheter.
- Neuropsykiatriska funktionshinder, som till exempel ADHD.
Vid dessa licensförskrivningar är doserna så låga (2-10mg dextro-amfetamin) att ingen berusningseffekt uppstår.
[redigera] Amfetamin som missbrukardrog
Amfetaminmissbruk är mest spritt i Sverige, Japan, Sydkorea och på Filippinerna. Japan har någonstans 1-2 miljoner amfetaminmissbrukare som står för 35-50% av yakuzans inkomster. I Sverige är amfetamin den mest förekommande illegala drogen efter cannabis och den vanligaste intravenösa drogen överhuvudtaget. Amfetamin som säljs på gatan kostar mellan 150 och 300 SEK per gram beroende på kvalitet. Det vanligaste priset ligger på mellan 200 och 300 kronor.
Slang för amfetamin bland missbrukare är många, några exempel är:, panna (vanligt i Skåne),"bums",vitt, uppåt, affe, pulver,vaket "snort",(vanligt i Stockholm och Göteborg) , scheisse, "smutts", "Kerstin" dos och tjorre (vanligt i Uppland).
[redigera] Effekter
Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig. Självförtroendet ökar, liksom orken; man orkar betydligt mer, känner sig energisk ("speedad"). Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att han/hon ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite "överdrivet" vis. Eftersom den amfetaminpåverkade känner sig energisk och koncentrerad, är det inte ovanligt att han/hon engagerar sig intensivt i olika aktiviteter, som städning, utövande av någon hobby eller liknande. Då amfetaminet ökar koncentrationen kan dessa aktiviteter pågå i timmar, användaren "snöar in" på någon sysselsättning utan att tappa intresset.
Biverkningar av amfetaminet är kallsvettning, sömnlöshet, amfetaminets centralstimulerande verkan motverkar sömn, vidare försvinner hungerkänslorna och törstkänslorna, vilket kan leda till uttorkning och undernäring vid längre tids påverkan, amfetamin får även de yttre blodkärlen att dra ihop sig, vilket försämrar blodcirkulationen i fingrar, armar, tår, fötter samt penis vilket får penis att dra ihop sig och minska kraftigt i längd, s k "Tjack kuk". Efter längre tids missbruk, speciellt då missbrukaren varit vaken flera dygn i sträck, kan paranoida tankar uppstå, och så småningom även psykos. När drogens effekt avtar inträder den sk "avtädningen". Under denna period byts den tidigare euforin mot dysfori, den centralstimulerande effekten avtar, och näringsbrist, sömnbrist mm ger sig till känna. Ett långvarigt missbruk av amfetamin kan också leda till kraftiga depressioner eftersom amfetaminet påverkar dopamin och andra viktiga funktioner i hjärnan som påverkar välbefinnandet. Nivåerna av dessa kroppens egna "lyckosubstanser" kan efter allvarligt missbruk bli nedsatt, vilket leder till känsla av depression, orkeslöshet osv. Kombinationen näringsbrist, vätskebrist och sömnbrist under rusen ökar dessutom det redan förhöjda blodtrycket och ger på sikt ofta nedsatt njurfunktion hos missbrukaren.
Skadorna av amfetamin är väldigt sällan direkta utan bildas kumulativt efter årtionden av missbruk. Vissa strukturförändringar på centrala nervsystemet tros vara oåterkallerliga.
[redigera] Tillverkning
Amfetamin, som oftast säljs som ett vitt pulver, tillverkas på kemisk väg och kommer alltså inte från någon växt. Det tillverkas till exempel via reduktiv amination av fenylaceton med ammoniak. Fenylacetonet smugglas oftast in i stor skala från till exempel Kina. Det mesta som smugglas till Sverige idag tillverkas i gamla öststater, asiatiska laboratorier, men främst ifrån baltikum, Bulgarien och Holland. Tillverkning av amfetamin i Sverige är idag i jämförelse med missbruket av drogen relativt småskalig och sker oftast via Leuckarts syntes, en tillverkningsmetod som kräver väldigt mycket energi, fast i gengäld så får man fram en slutprodukt av amfetamin med hög renhet. Polisen sprängde under 1990-talet många knarkfabriker som jobbade på detta sätt - då det bitvis är ganska svårt för tillverkarna att få tag på råvaror till tillverkningen om man inte jobbar under någon täckmantel.
I Sverige tillverkas lagligt Amfetamin i tabletter på 5mg av Recip i Stockholm.
