Frankerriket
Wikipedia
| Tysklands historia |
|---|
|
Frankerriket (latin: Regnum Francorum) syftar på det forna riket som frankerna lade under sig. Dessa franker, vars ursprungliga hemvist låg i dagens Tyskland föll in i Gallien som deras kungafamilj, merovingerna, snabbt underkuvade. Det nya landet kallades för Neustrien medan det gamla kallades Austrasien. Till Franken anslöts snart också en tredje del; Burgund.
Pippin gjorde påven beroende av Frankerriket genom att lämna militär hjälp mot hotande fiender. Frankerriket nådde sin största utbredning och makt under Pippin den lilles son Karl den store, som blev kung år 768. Riket omfattade det både dagens Tyskland och Frankrike, Nederländerna och delar av Italien. Genom ofta hänsynslösa erövringskrig utvidgades Frankerriket alltså till större delen av centrala och västra Europa. Genom alliansen med påven gick erövringarna hand i hand med den kristna missionen. Frankrike och Tyskland kan båda ses som grundlagda i Karl den stores välde.
Karl den store utvecklade administrationen, delade in landet i grevskap där grevarna med åtföljande feodala skikt mellan folk och kung i form av aristokratin, adeln. För att kontrollera grevar och andra sändes Missi Dominici, en sorts fogdar som även skriftligt rapporterade hur godsen sköttes.
Nyerövrade områden kallades marker, (till exempel Spanska mark och Ostmark, nuvarande Österrike) och besattes och styrdes med militära styrkor. Att hålla ihop ett stort rike krävde både god ordning och att den kejserliga makten visades upp genom stora byggnadsverk. Man brukar tala om denna tid som den karolingiska renässansen.
Det frankiska riket blev med Karl den store år 800 kejsardöme. Redan år 843 delades det på germanskt vis upp mellan Karl den stores barnbarn i tre delar. Men inte ens dessa delar gick att hålla samman utan föll sönder mindre grevskap och hertigdömen. Det västfrankiska riket kom att utvecklas till dagens Frankrike och det östfrankiska riket blev sedermera det tysk-romerska riket under Otto den store som med den katolska kyrkans hjälp lyckades samla de många självständiga hertigdömena till ett rike under 900-talet. Den tredje delen, Lotharingia, delades snart mellan de två angänsande frankiska rikena.
