Frida Stéenhoff
Wikipedia
Helga Frideborg (Frida) Maria Stéenhoff, född 11 december 1865 i Stockholm i Klara församling, död 22 juni 1945. Dotter till komministern och författaren Karl Bernhard Filonegros Wadström (1831-1918) och Helga Louise Westdahl (1838–79). Sondotter till ämbetsmannen Carl Gustaf Wadström (1787-1841) och Catharina Sophia Boström. Skrev ofta sina alster under pseudonymen Harold Gote. Gotthilf och Frida Stéenhoffs son, direktör Rolf Stéenhoff (1898-), blev framgångsrik inom bryggeribranschen. Dottern Fanny, f. 8 nov. 1888, gift Noréen, utbildades sig till tandläkare och praktiserade vid folkskolorna i Stockholm.
Frida Stéenhoffs far var prinsessan Eugénias själasörjare och drottning Sophias vän. Hon fick en påkostad uppväxt och gick i flickskola och teknisk skola i Stockholm samt läroverk i Neuchâtel och studerade målning utomlands. 1887 gifte hon sig med läkaren och författaren Gotthilf Johan Wilhelm Stéenhoff (1859-1943), son till teol. och fil. dr Nikolaus Johan Cervin-Stéenhoff och Fanny Louise von Sokolowsky. Bosatt i Sundsvall till 1912 då makarna flyttade till Stockholm. I Sundsvall deltog hon aktivt i arbetet för att omorganisera fattigvården i modern riktning. Stiftade den svenska avdelningen av Internatinale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där hon var medlem. Hon deltog livligt i den kvinnliga rösträttsrörelsen samt deltog också i flera samtida humanitära rörelser. Bland annat stödde hon från 1880-talet arbetet för kvinnors rätt till barnbegränsning och födelsekontroll; hon införde begreppet positiv feminism i den allmänna svenska debatten och bekämpade det då rådande prästväldet. Medarbetare i den liberala-radikala tidskriften Tidevarvet, veckotidskrift 1923-1936, en oberoende tidning för debatt inom politik och kultur.
Efter det att Stalin hade låtit bland andra avrätta Bucharin våren 1938, upplöstes den i Sverige bildade blott treåriga Föreningen Kulturfront. Frida och Gotthilf Stéenhoff anslöt då till Ture Nermans försök att arrangera en Antifascistisk Samling, vilket senare fick fraktionen Kämpande demokrati. Genom dessa organisationer hade paret Stéenhoff också nära kontakter med flyktingorganisatörerna i den antinazistiska s. k. Tisdagsklubben, som ihärdigt drevs under hela andra världskriget av Amelie Posse. Andra vänner var Ellen Key och Georg Brandes.
Hon skrev flera skådespel och ett stort antal skrifter i feministisk och radikal anda. Skådespelet Sin nästas hustru från 1898 anses vara hennes bästa. Det är i skådespelet Lejonets unge som hon formulerar frasen "Nästa århundrade blir barnets århundrade" vilken sedan gav titeln för Ellen Keys kända bok. Hon anses också ha etablerat ordet "feminism" i Sverige med den betydelse det har idag, i föredraget Feminismens moral.
Innehåll |
[redigera] Bibliografi
[redigera] Romaner
- 1902 - Det heliga arvet
- 1904 - Öknen
- 1911 - Kring den heliga elden
- 1915 - Ljusa bragder och mörka dåd
- 1918 - Filippas öden
- 1937 - Objektiv stats- och könsmoral
[redigera] Skådespel
- 1896 - Lejonets unge
- 1898 - Sin nästas hustru
- 1900 - Ärkefienden
- 1907 - Stridbar ungdom
- 1908 - Den vita duvans samfund
- 1910 - Den smala vägen
- 1911 - Kärlekens rival
[redigera] Essayer och övriga skrifter
- 1903 - Feminismens moral
- 1904 - Den reglementerade prostitutionen
- 1905 - Humanitet och barnalstring
- 1905 - Varför skola kvinnorna vänta
- 1907 - Fosterlandskänslan
- 1908 - Penningen och kärleken
- 1909 - Riktlinjerna i mitt författaskap
- 1910 - Teatern och livet
- 1910 - Det nya folket
- 1912 - Minfru, fru eller fröken
- 1912 - Äktenskap och demokrati
- 1913 - Könsslaveri
- 1915 - Krigets herrar - världens herrar
- 1924 - Samtal med en borgmästare om prostitutionen (Tidevarvet 1924(2):8, s. 4, 5, 6)
- 1924 - Ellen Key och Nikodemus (Tidevarvet 1924(2):49, s. 1, 6)
- 1925 - Babels förbistring: angående befolkningsproblem ... (Tidevarvet 1925(3):7, s. 3)
- 1925 - Bör nutidsmänniskan tro på drömmar? (Tidevarvet 1925(3):14, s. 4)
- 1925 - Vad unnar han henne? (Tidevarvet 1925(3):17, s. 4 )
- 2007 - Blott ett annat namn för ljus: Tre texter av Frida Stéenhoff (innehåller Feminismens moral, Ett sällsamt öde och Lejonets unge)
Tillsammans med Anna Lenah Elgström, Naima Sahlbohm och Elin Wägner:
- 1917 - Den kinesiska muren: Rosika Schwimmers kamp för r ...
- 1919 - En bok om Ellen Key
[redigera] Referenser
- Kellgren, Ragna "Kvinnor i politiken" (1971).
- Bokholm, Rune Tisdagsklubben, om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. (2001).
- Bergström, Margot och Ahlberg, Anne-Marie, "Steenhoff, Helga Frideborg (Frida) Maria", Svenska män och kvinnor 7 (1954)
- Lundström, N. S. Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, Uppsala (1924).
- Carlsson Wetterberg, Christina Könskampen främmande för feministpionjärer, SvD Under strecket 2005-08-01. (Förf. f. n. 2005 en biografi om Stéenhoff)
