Hästdjur

Wikipedia

?Hästdjur
Hästar
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Uddatåiga hovdjur Perrisodactyla
Familj:	Hästdjur Equidae
Vetenskapligt namn
§Equidae Auktor: Gray, 1821
Släkten
Se text
Hyracotherium
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hästdjur (Equidae) är en familj i ordningen uddatåiga hovdjur. Familjen innehåller i dag bara ett enda levande släkte: Equus, men fossil visar på en stor mängd andra utdöda släkten.

Innehåll

1 Arter (urval)
2 Hästdjurens utveckling
- 2.1 Forskningshistoria
3 Släkten
4 Källor
- 4.1 Noter

[redigera] Arter (urval)

häst (vildhäst, tamhäst och asiatisk vildhäst)
åsnor (afrikansk vildåsna, tamåsna, halvåsna, osv.)
zebror (stäppzebror, bergzebra, grevyzebra och den utdöda kvaggan)

[redigera] Hästdjurens utveckling

Hästdjurens utveckling från den skogslevande Hyracotherium (stor som en räv ungefär) fram till den moderna hästen är en gradvis förändring som är bättre och mer komplett sammanställd av zoologer än utvecklingen hos något annat djur.

Hästdjuren tillhör ordningen uddatåiga hovdjur (Perrisodactyla) som kännetecknas av hovar och ett udda antal tår på varje fot. De har rörliga överläppar och tänder som har en likartad struktur. Detta visar att hästdjuren delar en gemensam förfader med tapirer och noshörningar.

De uddatåiga hovdjuren utvecklades under sen paleocen mindre än 10 miljoner år efter det massutdöende vid slutet av krita som bland annat utrotade dinosaurierna. Denna grupp av djur verkar från början ha varit specialiserade för de tropiska regnskogarna, men medan tapirer och i viss mån noshörningar behöll denna anpassning till djungelliv, så anpassade sig hästdjuren i stället till ett liv i torrare klimat; de mycket tuffare förhållandena på stäppen.

Den moderna hästens tidiga förfäder gick på flera utspridda tår, en anpassning till den mjuka fuktiga marken i urskogarna. När olika arter av gräs uppstod och blev vitt spridda ändrade hästdjuren sin diet från lövverk till just gräs. Detta innebar att de måste utveckla längre och mer slitstarka tänder. Vid samma tid, när stäpperna började att blir stora, blev hästdjuren tvungna att bli snabbare så att de kunde undkomma rovdjuren. Detta uppnåddes genom att benen blev längre och att några av tårna lyftes upp från marken så att kroppens vikt kom att gradvis ligga i allt större utsträckning på den längsta, tredje, tån.

[redigera] Forskningshistoria

Othniel Charles Marsh upptäckte många av de tidiga fossilen av hästdjur.

En rad fossil som upptäcktes i Nordamerika av paleontologen Othniel Charles Marsh under 1870-talet låg till grund för en kedja av arter som ansågs utgöra den utvecklingslinje som ledde fram till den moderna hästen. Kedjan börjar med Hyracotherium och slutar med den moderna hästen (Equus) och populariserades av Thomas Huxley. Denna utvecklingskedja blev en av de mest spridda exemplen på tydlig evolutionär utveckling. Hästens utvecklingslinje inkluderades i många läroböcker i biologi och denna kedja över övergångsfossiler ställdes ut på American Museum of Natural History på ett sätt som framhävde en gradvis rätlinjig utveckling av hästen.

Allteftersom fler fossil av hästdjur har upptäckts så har man fått dra slutsatsen att den faktiska evolutionen från Hyracotherium till Equus är mycket mer komplex och mångförgrenad än man från början trodde: den raka linjen mellan arterna har ersatts av en rikare modell med ett stort antal grenar ut i olika riktningar, av vilken enbart en leder till den moderna hästen. Man betonar numera att hästen inte är slutmålet för all evolution inom hästdjuren, utan enbart den enda art som råkat överleva till nutid.

Detaljerad information från fossil om nya hästdjurs antal och spridning har också visat att utvecklingen från en art till en annan inte var så jämn och sammanhängande som en gång antogs: även om vissa övergångar, som från Dinohippus till Equus verkligen var gradvisa framsteg, så var ett antal andra, som från Epihippus till Mesohippus relativt sett abrupta och plötsliga sett från en geologisk tidsskala, och förändringen skedde under blott ett par miljoner år. Både anagenes (gradvis förändring av genfrekvensen hos en population) och kladogenes (en population "uppdelas" i två distinkta utvecklingsgrenar) förekom, och många arter levde sida vid sida med den art de utvecklats från. Förändringar i vad som kännetecknade ett hästdjur skedde inte alltid längs en rät linje, vissa särdrag kom och gick och kom tillbaka under olika tidpunkter under utvecklingskedjan, och det är endast från ett historiskt perspektiv som utvecklingens trend kan urskiljas.^[1]