Haile Selassie
Wikipedia
Haile Selassie I (Ras Tafari Makonnen), född 23 juli 1892 i Ejarsagoro, Etiopien, död 27 augusti 1975 i Addis Abeba, Etiopien, kejsare av Etiopien (negus) 1930-1936 och 1941-1974. Hans fullständiga titel var Hans kejserliga majestät, kejsare Haile Selassie I, Lejonet av Juda, Guds utvalde, konungarnas konung av Etiopien).
Haile Selassie kröntes till kejsare 2 november 1930. När Italien invaderade Etiopien 1936 bad han förgäves Nationernas Förbund om hjälp. Han tvingades i exil, och var under några år bosatt i Storbritannien. Han återtog tronen efter det att Etiopien hade befriats av engelska och etiopiska styrkor 1941.
Trots att kejsarmakten officiellt var knuten till den ortodoxa etiopiska kyrkan hade Haile Selassie mycket goda relationer till svenska Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som bedrev omfattande mission i Etiopien.
Under efterkrigstiden strävade Haile Selassie efter att modernisera Etiopien. Han avsattes vid en militärkupp 12 september 1974 och avled i fångenskap; officellt efter en operation för prostatacancer; men det anses numera allmänt att han mördades (kvävdes till döds) i sömnen.
Gift med (31 juli 1911) Woizero Menen Asfaw (1889 - 1962)
[redigera] Barn
- Prinsessan Tenagne Worq (1913 - 6 april 2003)
- Kronprins Asfa Wossen (1916 - 1997)
- Prinsessan Zenabe Worq (1918 - 1933)
- Prinsessan Tsahai Worq (1920 - 1942)
- Prins Makonnen (1923 - 1957)
- Prins Sahle Selassie (1931 - 1963)
