Husar

Wikipedia

Byn på Färöarna hittas på Húsar

Husar i paraduniform

Husar (ursprunglig serbisk stavning: "Gusar"; via ungerskans "Huszár" [ibland tolkat som "den tjugonde", av "husz", 20, då var tjugonde man blev utskriven till husartjänst] till franskans "Hussard"), är en benämning på en lätt kavallerist beväpnad med sabel och pistol, ibland med lätt lans.

[redigera] Historia

Husarförbanden uppstod i Serbien under andra hälften av 1300-talet under trycket från de framträngande turkiska ottomanerna vars militära framgångar med lättrustade kavalleriförband påverkade även serbisk krigföring. Men redan på 900-talet lejde det Östromerska Bysantinska riket lättrustade ryttare kallde chosaroi eller chonsaroi från Balkan, främst då just serber. Det grekiska namnet kommer troligen från latinets cursores (löpare) som var benämningen på ett sentida romerskt lätt rytteri. Efter det serbiska nederlaget i slaget vid Kosovo 1389 flydde många serbiska gusarer (se uskoker) till grannstaten Kroatien som då var en del av det Ungerska kungadömet, vilket har lett till missförståndet om ett ungerskt ursprung för husarerna. De var rustningslösa och ursprungligen beväpnde med sabel, lans och sköld. I det ungerska Kroatien kom dessa serbiska gusarer att patrullera och skydda gränsen mot det ottomanska Turkiet och blev inom kort en del av den ungerska militärtraditionen. Redan 1458 anbefallde Mattias Corvinus i Ungern, att varje såväl världsligt som kyrkligt gods årligen under tre månaders tid skulle ställa var tjugonde man, fullt rustade som gusarer, till kungens tjänst. Under andra hälften av 1500-talet kommer husarerna i Ungern och Polen att utvecklas i två riktningar : dels som det ursprungliga lättrustade och lättrörliga husarrytteriet som sedan de övergett lansen används till flanksvep, spaning, bakhåll och ett ständigt naggande i kanten på motståndaren, och dels det tungt rustade genombrytande lansbeväpnade husarrytteriet som tar över efter det tunga stålkädda medeltida riddarna vilka försvinner från slagfälten i och med eldvapnens utveckling. Eftersom man i Central- och Östeuropa fortfarande har behov av ett tungt genombrytande rytteri för frontalanfall får helt enkelt husarerna ta över en del element från det försvinnande tunga rytteriet för att bli mer lämpade att lösa dessa uppgifter. Under 1600-talet försvinner även den tungt rustade husaren i Ungern och Kroatien och endast de polska husarerna fortsätter framgångsrikt den tungt rustade linjen. Under 1600- och 1700-talet kommer däremot de lättrustade ungersk/serbiska husarförbanden att anammas av praktiskt taget samtliga de europeiska länderna.

[redigera] Uniform och beväpning

De ungerska husarenas klädsel bar mycket starka drag från de ungerska, kroatiska och serbiska folkdräkterna. Huvudbonaden var en bred och hög mössa ofta trimmad med päls, senare helt i päls, kallad colpack. Husaren bar en midjekort, över bröstet rikt broderad jacka kallad dolman samt en tjockare yttre broderad jacka med pälsdetaljer kallad pelisse. Denna bars ofta över vänsteraxeln. Byxorna var även de rikt broderade över lårets framsida. Byxorna stoppades i knähöga stövlar. Runt midjan bars ett brett bälte av mångfärgade snoddar som lindades runt flera varv. Till detta bars en sabretache , en broderad väska som var fäst i midejebältet i likhet med sabeln (sabretache = sabelväska). Denna var en rest av de ylle- och läderväskor herdar använde. Mustachen var obligatorisk. Fram till 1800-talets början var också tre flätor en del av uniformeringen: en i nacken och två på ömse sidor av huvudet då de gav ett visst skydd mot sabelhugg. För att hållas på plats genom tyngd fästes genomborrade pistolkulor i flätorna.

Beväpningen var uesprungligen lans, liten sköld och sabel. Skölden och lansen övergavs under slutet av 1600-talet för att ersättas av pistoler, men under 1800-talet återkommer ibland lansen sedan den återintroducerats av Ulanerna.