Intervall (musik)
Wikipedia
Intervall är inom musiken avståndet i höjd mellan två toner. Varje intervall svarar mot ett visst förhållande mellan tonernas frekvens. Detta gör att de enkelt kan placeras in som förhållandet mellan två toner i naturtonserien som ju är en harmonisk talföljd. Observera att "intervall" aldrig betecknar tidsförhållanden inom musiken.
Eftersom den mänskliga tonuppfattningen är periodisk uppfattas toner i vissa intervall som likartade. Dessa intervall kallas brett för rena intervall (mer om detta nedan). Det renaste intervallet anses vara oktaven, vars toner har frekvensförhållandet 2:1. Dessa uppfattas som om de hade "samma" höjd, och kallas därför för unisona (av italienskans unisono, förenade). Oktaven utgör även den första tonen naturtonserien, och delar därför alla andra deltoner i spektrat med sin grundton.
Andra viktiga intervall är kvinten, som har frekvensförhållandet 2:3 (i ren stämning, se nedan) och utgör den andra tonen i övertonsserien; samt tersen, med förhållandet 5:4 (stor) respektive 5:6 (liten), som är grunden för dur- och molltonalitet.
Intervallens egenskaper är grunden för hur såväl tonsystem, skalor och harmonier konstrueras. En teoretisk komplikation är att intervallens förhållanden inte alltid går jämnt ut. Exempelvis borde en stapling av 12 kvinter på varandra ge upphov till samma intervall som sju oktaver, men det blir i själva verket något lägre (se Pythagoras komma för beräkningen). För att undkomma detta används tempererade tonsystem.
Intervall:
- Prim
- Sekund
- Liten Ters
- Stor Ters
- Kvart
- Tritonus, Överstigande kvart eller Förminskad Kvint
- Kvint
- Liten Sext
- Stor Sext
- Liten Septima
- Stor Septima
- Oktav
- Nona (oktav+sekund)
- Decima (oktav+ters)
- Undecima (oktav+kvart)
- Duodecima (oktav+kvint)
En prim, kvart, kvint och oktav kan vara förminskad, ren eller överstigande. En sekund, ters, sext och septima är stor eller liten.
