Irenaeus
Wikipedia
Irenaeus av Lyon, född cirka 130 i Smyrna, död 202, biskop, martyr, helgon med festdag 28 juni; kyrkofader.
Irenaeus var lärjunge till Polykarpus och verkade som präst i Lyon (dåvarande Lugdunum). Han sändes av församlingen till Rom, (177 eller 178) med ett brev rörande montanismen till påven Eleutherus. Efter hemkomsten kom han att efterträda Pothinus, och blev därmed Lyons andre biskop.
I sina två mest kända skrifter Mot villolärorna(Adversus Haeresis) och Bevis för den apostoliska förkunnelsens går Irenaeus först och främst till angrepp mot gnosticismens olika läror och söker presentera hållbara bevis för att den kristna församlingen bevarat apostlarnas förkunnelse på ett trovärdigt sätt. Bland annat hävade han att "de kätterska" gnostikerna har fler evangelier än vad det i sanning finns att tillgå (enl. kyrkans egna dogmer om vad som skall klassas som rätt resp. fel). I sin skrift "Vederläggande av den förevigade visheten" (cirka 180) fördömde han alla okristna/kätterska/hedniska läror med orden "[en] avgrund av dårskap och av hädelse mot Kristus".
Han motverkade aktivt mångfald inom religionen - där kyrkan fick stå som förebild för en välordnad hierarki av präster och andra ämbeten (som en jordisk spegelbild av den himmelska ordningen med Gud i toppen), och med fasta traditioner som för evigt skulle bestå. Den hierarkiskt ordnade kyrkan blev ett av biskopens huvudämnen - då han skrämdes av hotet från gnostikernas jämlika tänkande, där alla människor på jord äro lika; då alla själar besitter samma gudomliga vishet.
Irenaeus var en av dem som formulerade de teologiska grunderna för kristendomen.
