Kyrkofader
Wikipedia
 Kristendom |
| Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
| Tidsaxel (före Kristus) Tidsaxel (efter Kristus) |
| Jesus Kristus |
| Bibeln | GT | NT |
|
|
| Apostlarna |
| Urkristendom |
| Kyrkofäderna |
| Evangelisterna |
|
|
| Kristendomen i Romerska riket |
| Kristen mission | Korstågen |
| Koncilier: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| Katolska kyrkan |
| Ortodoxa kyrkan |
| Orientalisk kristendom |
|
|
| Reformationstiden |
| Protestantismen |
| Dogmatik | Etik |
| Kristen musik |
| Nyare samfund |
| Nyare teologiska strömningar |
|
|
| Kristen teologi | Treenighet |
|
|
| Religion | Teologi |
|
Kristendom |
Kyrkofader, auktoritativ representant för fornkyrkans lära. De mest kända kyrkofäderna är Clemens av Alexandria, Origenes, Tertullianus, Hieronymus, Ambrosius och Augustinus.
Inom den katolska och ortodoxa kyrkan förutsätter beteckningen, utöver renlärighet, helgonstatus.
Kyrkofäder (latin patres ecclesiastici) benämndes i den gamla kyrkan först varje biskop, från 400-talet endast sådana kyrkolärare, som genom sin verksamhet utövat ett avgörande inflytande på utvecklingen av kyrkans lära och liv och som särskilt gentemot den inom kyrkan framträdande "irrläran" utvecklat och försvarat det kyrkliga lärobegreppet.
Senare begränsades beteckningen ytterligare att omfatta blott de av kyrkan erkända och gamla tiden tillhörande kyrkolärarna. Benämningen kyrkofader härleder sig av den från äldsta tider i såväl österlandet som västerlandet gängse seden att beteckna förhållandet mellan lärare och lärjungar med orden fader och söner (barn). Den katolska kyrkan uppställer numera följande fordringar på dem, som skall kunna betraktas som kyrkofäder i egentlig mening: antiquitas (uråldrighet), doctrina orthodoxa (ren lära), sanctitas vitae (heligt liv) och approbatio ecclesiae (kyrkans godkännande).
Som siste kyrkofader räknas av latinarna Gregorius den store (död 604) eller bättre Isidorus av Sevilla (död 636), av grekerna Johannes Chrysorrhoas (död före 754). - De i gamla kyrkan ansedda kyrkolärare, som ej fyller alla de ovan angivna momenten, har nedsjunkit till blott "kyrkliga skriftställare" (scriptores-, till exempel Clemens Alexandrinus, Tertullianus, Origenes); en och annan kyrkolärare har från pater stigit än högre, till doctor ecclesiae.
Kyrkofädernas auktoritet är enligt katolsk teori ej jämställd med apostlarnas och profeternas, men vid samstämmighet mellan flera dock avgörande för tro och sed. De protestantiska kyrkorna vet ingenting om en gradering emellan kyrkofäderna och förstår under denna benämning sådana kyrkans lärare under de sex första århundradena, vilka väsentligen främjat den gammalkyrkliga läroutvecklingen och vilkas liv infaller efter apostlarnas och de s.k. apostoliska fädernas tid.
