Jan Guillou

Wikipedia

Jan Guillou på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg 2005

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou, född 17 januari 1944 i Södertälje, är en svensk författare och journalist.

Jan Guillou blev känd när han 1973 tillsammans med Peter Bratt avslöjade IB-affären, för vilken han senare dömdes till fängelse för spioneri. Bland hans mest kända verk återfinns böckerna i serien om underrättelseofficeren Carl Hamilton, men även böckerna om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor. Guillou bedöms av journalistkåren höra till Sveriges viktigaste opinionsbildare^[1]. Guillou är ateist^[2] och var tidigare ordförande i Publicistklubben 2000-2004.

Dottern Ann-Linn är journalist och feministisk samhällsdebattör.

[redigera] Biografi

Jan Guillou föddes i Södertälje men växte upp i Stockholm. Hans biologiske far var en fransk diplomat, modern är norska. Föräldrarna skilde sig och modern gifte om sig. Jan Guillous familjeförhållanden liksom hans upplevelser under skoltiden på Vasa Real och internatskolan Solbacka ligger till grund för hans delvis självbiografiska roman Ondskan, som även filmatiserats. Det har dock ifrågasatts huruvida boken överensstämmer med det faktiska skeendet. Det är klart att den inte utgör en saklig framställning utan att den på ett betydande sätt avviker i sakfrågor. Det kan därför vara missvisande att utan reservation läsa den som en självbiografi.

I slutet av 60-talet levde han under en månad med den marxist-leninistiska gruppen DFLP som bedrev gerillakrig mot Israel som en del av ett reportage. DFLP:s väpnade kamp skulle dock inte enbart ses som riktad mot Israel förtydligade Guillou i tidningen Lektyr, utan syftade till revolution i hela Västasien och ytterst "hela världen"^[3].

[redigera] Karriär som journalist

Jan Guillou började sin journalistiska bana som reporter på tidskriften FIB aktuellt på 1960-talet. Hans tid på denna tidning utgör en del av underlaget för hans satiriska roman Det stora avslöjandet som utkom 1974. Därefter övergick han till att skriva i olika vänster- och solidaritetsrörelsepublikationer, huvudsakligen i Folket i Bild/Kulturfront, där han 1973 blev chefredaktör. Detta år publicerade han, tillsammans med Peter Bratt en serie artiklar om Informationsbyrån, en hemlig organisation för åsiktsregistrering. Det gav upphov till IB-affären. För sin roll i avslöjandet dömdes han senare till fängelse för spioneri 10 månader och regeringen valde att avslå Guillous nådeansökan. I praktiken blev straffet 5 månader i isoleringscell.

1977 publicerade han den kontroversiella boken Irak - det nya Arabien, som han skrev tillsammans med Marina Stagh. Att Saddams styre skulle ha varit "särskilt våldsamt" avfärdas där som "rasistiska fantasier"^[4]. Guillou beskriver Saddam själv som en progressiv statsman som värdesätter välfärd, fred och demokrati. I boken förnekar han att tortyr förekommer i Iraks fängelser som han framställer som bättre än svenska. Guillou förutspådde även att innan år 2000 skulle Irak ha "börjat passera europeiska länder i levnadsstandard"^[4]. Denna stora felbedömning har gett Guillou kritik, men vid utgivandet låg Husseins värsta grymheter och den stora misären i Irak till följd av krig och sanktioner ännu i framtiden.

Guillou skriver regelbundet kolumner för Aftonbladet och har i dessa, såväl som på andra sätt, genom årens lopp fört fram en rad kontroversiella åsikter. Han har bland annat hävdat att förekomsten av homosexualitet i samhället är beroende av tidsandan, att bimbos håller på att ersätta kompetent folk som tv-programledare och att tillämpningen av de svenska terroristlagarna präglas av rasism mot människor av arabisk härkomst. Han har också använt sin offentliga roll i medierna för att kommentera justitiemord på flera män som anklagats för sexuella övergrepp på barn.

Guillou har kraftigt tagit ställning för palestinierna och debatterat hårt mot staten Israel och dess existensberättigande. 1977 sade han i en intervju i Svenska Dagbladet: "Jag är optimist, jag tror att Israel kommer att upphöra att existera före Armageddon"^[5]. Hans ståndpunkt är att Israel är rasistiskt ^[6].

Han har även gått till hårt angrepp mot opinionsundersökningar utförda av Svenska kommittén mot antisemitism som undermåligt utförda med vinklade och ledande frågor. Guillou använder ibland uttrycket Sveriges malligaste morgontidning i sina krönikor i Aftonbladet, då han syftar på Dagens Nyheter.

[redigera] Tv

I tv har Guillou deltagit i programmen Magazinet (1981-1984), Rekordmagazinet (till en början tillsammans med Göran Skytte) och Grabbarna på Fagerhult tillsammans med Pär Lorentzon och Leif GW Persson. Han är en frekvent gäst i olika typer av debattprogram i SVT och TV4. I januari 2004 visade TV4 en dokumentärserie i fem delar, "Arns rike", om den tid i Sveriges historia under vilken boksviten om Arn Magnusson utspelar sig. I december 2005 visade TV4 dokumentärserien Häxornas tid som är baserad på Guillous bok Häxornas försvarare. Både han och medförfattaren Henning Mankell spelade sig själva i TV-serien Talismanen för TV4 2003.

[redigera] Böcker

Guillous mest kända böcker är serien om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton. Även en kortare serie om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor. Den delvis självbiografiska Ondskan blev mycket utskälld för sitt våldsamma innehåll när den kom, men har över åren visat sig ha en potential att ständigt locka nya läsare.

Guillou lämnade i slutet av 1990-talet Norstedts och grundade år 2000 tillsammans med Sigge Sigfridsson, Liza Marklund och förläggaren och hustrun Ann-Marie Skarp det fristående bokförlaget Piratförlaget.

[redigera] Romaner om Hamilton

Coq Rouge - berättelsen om en svensk spion (1986)
Den demokratiske terroristen (1987)
I nationens intresse (1988)
Fiendens fiende (1989 1994)
Den hedervärde mördaren (1990)
Vendetta (1991)
Ingen mans land (1992)
Den enda segern (1993)
I hennes majestäts tjänst (1994)
En medborgare höjd över varje misstanke (1995)
(Hamlon - en skiss till en möjlig fortsättning (1995))
Madame Terror (2006)

[redigera] Romaner om Arn Magnusson

[redigera] Övriga romaner

Om kriget kommer (1971)
Det stora avslöjandet (1974)
Ondskan (1981)
Gudarnas Berg (1990, Guillous enda ungdomsbok)
Tjuvarnas marknad (2004)

[redigera] Andra böcker

Handbok för rättslösa (1975)
Journalistik (1976)
Irak - det nya Arabien (medförfattare Marina Stagh) (1977)
Artister. Intervjuer och porträtt (1979)
Reporter (1979)
Berättelser från det Nya Riket (medförfattare Göran Skytte) (1982)
Justitiemord. Fallet Keith Cederholm (1983)
Nya berättelser. Från Geijer till Rainer (1984)
Åsikter (1990)
Stora machoboken (medförfattare Pär Lorentzon och Leif G.W. Persson) (1990)
Berättelser (1991)
Grabbarnas stora presentbok (medförfattare Pär Lorentzon och Leif G.W. Persson) (1991)
Grabbarnas kokbok (medförfattare Leif G.W. Persson)
Häxornas försvarare (2002)
Kolumnisten (2005)