Jarl Hjalmarson
Wikipedia
Jarl Harald Hjalmarson, född 15 juni 1904 i Helsingborg, Malmöhus län (nu Skåne län), död 26 november 1993 på Lidingö, Stockholms län, svensk politiker; han var partiledare för Högerpartiet.
Jarl Hjalmarson var son till överstelöjtnanten Harald Hjalmarson och Blenda Lindeborg. Han tog jur.kand. 1929, och blev därefter statsminister Arvid Lindmans sekreterare, till dennes ministär upplöstes 1930. Hjalmarsson blev då sekreterare och ombudsman i Högerns riksorganisation. 1937 inträdde han i Köpmännen garantiförening, där han 1941 blev andre direktör. Året därefter blev han vd vid Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation.
Jarl Hjalmarson var vice ordförande i Högerpartiet från 1944, och ordförande 1950-1961 Han valdes in i andra kammaren som riksdagsledamot för Högerpartiet 1947, och stannade där tills han avgick som partiordförande. I Riksdagen deltog han som ledamot av bland annat utrikesutskottet.
Efter att Hjalmarssom lämnade partipolitiken blev han landshövding i Gävleborgs län (1963-1971), och sedan ordförande i Röda korset (1970-1974). Han fortsatte vara humanitärt engagerad efter sin pensionering, bl.a. som häktesbesökare för Röda Korset.
[redigera] Se även
- Hjalmarsonaffären
[redigera] Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Jarl Hjalmarson
| Företrädare: Erik Arrhén |
Föreningen Heimdals ordförande 1929 |
Efterträdare: Karl-Erik Gillberg |
| Företrädare: Fritiof Domö |
Högerpartiets partiledare 1950–1961 |
Efterträdare: Gunnar Heckscher |
| Företrädare: John Lingman |
Landshövding Gävleborgs Län 1962-1971 |
Efterträdare: Hans Hagnell |
[redigera] Källor
- Vem är det 1961 (Sthlm 1960)
