Konflikten i Nordirland
Wikipedia
Konflikten i Nordirland (på engelska känt som The Troubles) betecknar den mest intensiva perioden med den inre konflikten i Nordirland. Den börjar av olika anledningar år 1967 och kan anses avslutas med Det provisoriska IRAs utlysning av vapenvila år 1997.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Vid upprättandet av den Irländska fristaden år 1921 blev sex grevskap i nord utsatta som en egen enhet: Nordirland. Denna delen av ön förblev under brittisk administration. Anledningen till detta var att en stor majoritet av Nordirlands befolkning önskade fortsätta vara en del av landet Storbritannien. Irish Republican Army motsatte sig detta och den första väpnade kampen för inlämning av Nordirland i Fristaden och senare i Republiken Irland bröt ut.
Efter en period med terroristangrepp strax före andra världskriget dämpades konflikten ner något vid slutet av 1940-talet. Nordirland och Irland förblev två delar. På den ena sidan fanns katoliker, där ett flertal var republikaner och nationalister; på den andra protestanter där de flesta var unionister och lojalister.
[redigera] Diskriminering av katoliker
Det självstyrande Nordirland hade hela tiden en stor katolsk minoritet. Den protestantiska majoriteten dominerade dock helt politik och rättsväsen och regionen styrdes från början av 1920-talet till början av 1970-talet av samma parti, Ulster Unionist Party. Bland annat genom manipulation av valsystemet genom att justera valkretsarna för att parera förändringar i demografin utestängdes den katolska nationalistiska befolkningen i praktiken från politiskt inflytande och katoliker utsattes också för diskriminering inom arbetslivet och i boendet. Många unionister betraktade nationalisterna som lojala med en annan stat och därmed ett hot mot staten. Detta användes som argument för att legitimera diskriminering mot den katolska befolkningen.
[redigera] Politiska förändringar på 1960-talet
På 1960-talet började den dåvarande nordirländske premiärministern Terence O'Neill föra en moderniserande ekonomisk och social politik som innebar förbättringar även för katoliker. Han började också upprätta vänskapliga förbindelser med Irländska republiken. Under denna tid skedde en politisk mobilisering bland den katolska befolkningen i Nordirland. En organisation för medborgerliga rättigheter, Northern Ireland Civil Rights Association, bildades med inspiration från den amerikanska medborgarrättsrörelsen för att uppmärksamma och bekämpa diskriminering på olika områden. Denna rörelse verkade inom Nordirland och hade inga krav på gränsändringar, men uppfattades av många unionister som en frontorganisation för republikaner. Medborgarrättsrörelsen möttes av motstånd från polis och motdemonstranter med ofta våldsamma konfrontationer som följd. En del militanta unionister bildade väpnade grupper för att bekämpa vad man såg som ett republikanskt hot.
[redigera] Våldsam konflikt bryter ut
På grund av dessa oroligheter skickades 1969 brittiska trupper till Nordirland. I slutet av 1969 splittrades Irländska republikanska armén (IRA) i två delar, Officiella IRA och Provisoriska IRA. Provisoriska IRA organiserade en ny våldsam kampanj mot den brittiska militära närvaron i Nordirland, som varade, med undantag för en vapenvila 1975, fram till 1994. Under perioden 1969-1994 beräknas ungefär 3000 personer ha dött som en följd av konflikten i Nordirland.
"Bloody Sunday" som skedde 30 januari 1972 då brittiska soldater dödade obeväpnade demonstranter anses vara ett lågvattenmärke i konflikten då det annars varit paramilitära grupper på båda sidor som stått för de dödliga våldet. Denna händelse fick också London att börja föröska hitta en lösning på konflikten som inkluderade katolikerna.
Nordirlands självstyre och dess parlament (Parliament of Northern Ireland) avskaffades och ersattes av direkt styre från regeringen i London 30 mars 1972. Det har sedan dess skett flera försök att återinföra självstyret och att lösa konflikten. 1 januari 1974 återinfördes självstyre och en koalitionsregering bestående av unionistiska och nationalistiska politiker bildades. Den blev dock kortvarig och i slutet av maj infördes åter direktstyre från London.
[redigera] Fredsprocessen under 1990-talet
Den 31 augusti 1994 utlyste IRA vapenvila och den 13 oktober samma år svarade de största lojalistiska väpnade grupperna, UDA och UVF, med att också utlysa vapenvila.
Under 1990-talet skedde politiska förhandlingar mellan representanter för Storbritanniens och Irlands regeringar och partier i Nordirland. Förhandlingarna ledde 1998 till långfredagsavtalet, som undertecknades 10 april (långfredagen). Den 22 maj 1998 hölls folkomröstning om avtalet både i Nordirland och Republiken Irland. Med stora majoriteter godkändes avtalet.
[redigera] Fredsprocessen under 2000-talet
Den första perioden av 2000-talet har varit en turbulent tid där mord och terrordåd har skett och parterna har skyllit på varandra. Sinn Fein och DUP har varit mer eller mindre knutna till de paramilitära grupperna och på så sätt ingått i problemet. UUP har kopplingar till den omstridda Oranienorden avslutades formellt 2005 men fortfarande så är många UUP-medlemmar med i orden. Sinn Fein ses av många bedömare som den politiska grenen av IRA, och Gerry Adams har anklagats för att vara en av ledarna av IRA (bland annat av den irländska justitieministern Michael McDowell) men har själv alltid förnekat all inblandning i IRA.
1998 tillsätts en provisorisk regering som alla partier som skrivit under Långfredagsavtalet är med i. Partierna har dock svårt att samarbeta eftersom man har liten tillit till varandra så 2002 inför London direktstyre.
2003 hålls det första demokratiska valet i Nordirland men de fyra största partierna som bildade regering kunde inte samarbeta då Sinn Fein och DUP anklagar varandra för att våldet fortsätter i Nordirland. I augusti 2005 tar därför London åter över styret.
2007 har man förhandlat för att kunna återinföra Nordirlands självstyre. Ett steg mot självstyre togs då Sinn Féin röstade igenom ett förslag att samarbeta med polisen efter man lovats att fler katolska poliser skulle rekryteras. IMC (Internationella kommistionen för övervakning av vapenvila) säger IRA har hållt sitt löfte om nedlägga vapen.
Irlands premiärminister Bertie Ahern och Storbritanniens premiärminister Tony Blair träffades på Downing Street februari 2007. Det förbättrade läget har gjort att man beslutat utlysa val i Nordirland och efter det införa självstyre. Man säger också att man kräver att det blir koalitionsregering där både katoliker och protestanter sitter. Kan de lokala politikerna inte samarbete kommer Blair att ta över makten igen.
När en majoritet av rösterna är räknade så är det klar att DUP och Sinn Féin är valets storvinnare. Men först 9 mars 2007 kommer valresultat var helt klart. Då kommer också Bertie Ahern och Tony Blair att träffas för diskutera det politiska läget. Den ny valda Northern Ireland Assembly kommer att ha till den 26 mars på sig bilda en koalitionsregering.
DUP och Sinn Féin, valets vinnare, har svårt att accptera varandras kandidater då många har erkänt deltagande i eller anklagas för att använt eller stöttat våldshandlingar. 25 mars 2007 varnade den brittiska regeringen att om parterna inte kommer med ett förslag före midnatt så kommer London att fortsätta leda Nordirland med direktstyre. DUP och Sinn Feins ledare Ian Paisley och Gerry Adams förhandlade och diskuterade direkt med varandra för första gången 26 Mars och lovar ha en regering färdig 8 Maj.Tony Blair och Bertie Ahern har accepterat detta och flyttat fram datum för då regeringen ska bildas till 8 maj.
