Nordirland

Wikipedia

Northern Ireland (Engelska)
Tuaisceart Éireann (iriska)
Norlin Airlann (ulsterskotska)

(Inofficiell flagga) (Statsvapen)
Motto: Dieu et mon droit (franska för Gud och min rätt).
Nationalsång: Londonderry Air (de facto) God Save the Queen
Huvudstad	Belfast (iriska: Béal Feirste) 54°35.456′N 5°50.4′V
Största stad	Belfast
Officiellt språk	engelska
Statsskick	Konstituerande land av en unionsstat
Monark	Elizabeth II
Premiärminister	Tony Blair
Yta  - Totalt	13 843 km²
Folkmängd  - Totalt (2001)	1 685 267
Valuta	GBP
Tidszon	UTC
Skyddshelgon	Sankt Patrick
Toppdomän	.uk
Landsnummer	44

Nordirland är en riksdel och självstyrande provins inom det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Nordirland, beläget på ön Irland, är den minsta riksdelen efter England, Skottland och Wales vilka är belägna på Storbritannien.

Irland utgjorde tidigare ett av de konstituerande länderna (eng. constituent country) inom det förenade konungariket, men efter en delning av ön på 1920-talet ingår numer endast den norra delen som en riksdel medan Republiken Irland på den södra delen är en självständig stat. Nordirland utgör större delen av Ulster, och detta namn används ofta som benämning för Nordirland.

Yta: c:a 14 000 km², befolkning: 1 685 267 invånare vid folkräkningen 2001. Huvudstad är Belfast med c:a 500 000 invånare.

Innehåll 1 Historia 1.1 Nordirland bildas 1.2 Konflikten i Nordirland 2 Politik 3 Demografi 4 Externa länkar

[redigera] Historia

Huvudartikel: Irlands historia

Under medeltiden utgjorde Irland en feodalt styrd stat med den engelske kungen som furste. Den irländska statsbildningen var trots detta skild från England och detta tillstånd kvarstod även när Irland på 1500-talet upphöjdes till ett självständigt kungarike. Den 1 januari 1801 uppgick Konungariket Irland i en union tillsammans med Konungariket Storbritannien och bildade det Förenade kungariket Storbritannien och Irland.

[redigera] Nordirland bildas

Irland utgjorde ett av det konstituerande länderna inom det förenade kungariket tills dess att ett inbördeskrig framtvingade en delning 1921. Tre provinser i syd Connacht, Leinster, Munster bröts ut och bildade en fristat inom det brittiska imperiet, medan huvuddelen av den fjärde provinsen Ulster fortsatte tillhöra det förenade konungariket. Tre av Ulsters grevskap, Cavan, Donegal och Monaghan, tillföll fristaten, medan de sex som återstod, Antrim, Armagh, Down, Fermanagh, Derry och Tyrone, sammantaget hade en protestantisk befolkningsmajoritet.

Nordirlands historia har i mycket präglats av konflikten mellan unionister, som vill behålla unionen med Storbritannien, och irländska nationalister, som vill att Nordirland ska uppgå i en enad irländsk republik. Unionister är oftast protestanter och i synnerhet de unionister som förespråkar väpnad kamp brukar kallas lojalister. Nationalister är oftast katoliker och i synnerhet de nationalister som förespråkar väpnad kamp mot Storbritannien för ett enat Irland brukar kallas republikaner.

Delningen skedde i enlighet med det avtal som 1921 slöts mellan den brittiska regeringen och de irländska nationalister som tagit makten över större delen av ön. Avtalet innebar att Nordirland fick inre självstyre med eget parlament och att de båda delarna av Irland skulle upprätta ett gemensamt råd som kunde leda till ett gemensamt parlament, samt att en kommission skulle se över gränsdragningen. Varken det allirländska samarbetet eller gränskommissionen fick dock någon praktisk betydelse. Nordirlands gränser stod fast och de unionistiska politiker som fick makten i Nordirland var inte intresserade av närmare samarbete med södra Irland. Den brittiske monarken antog 1927 titeln som kung över det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

[redigera] Konflikten i Nordirland

Huvudartikel: Konflikten i Nordirland

Det självstyrande Nordirland hade hela tiden en stor katolsk minoritet. Den protestantiska majoriteten dominerade dock helt politik och rättsväsen och regionen styrdes från början av 1920-talet till början av 1970-talet av samma parti, Ulster Unionist Party. Bland annat genom manipulation av valsystemet utestängdes den katolska nationalistiska befolkningen i praktiken från politiskt inflytande och katoliker utsattes också för diskriminering inom arbetslivet och i boendet. Samhället i Nordirland är segregerat med katolska respektive protestantiska bostadsområden.

Det förekommer ofta våldsamma konfrontationer mellan katolska och protestantiska grupper, särskilt i samband med Oranienordens och andra protestantiska ordnars parader.

Den mest intensiva perioden av inre konflikten i Nordirland kan anses börja av olika anledningar år 1967 och avslutas med Det provisoriska IRAs utlysning av vapenvila år 1997.

Under 1990-talet och 2000-talet har förhandlingar pågått mellan de brittiska och irländska regeringarna och de politiska partierna i Nordirland. Sedan 1997 har dessa förhandlingar inbegripit Sinn Féin, som har nära förbindelser med IRA. Förhandlingarna ledde 1998 till långfredagsavtalet, som godkändes i folkomröstningar i Nordirland och Republiken Irland. Därefter har försök att genomföra avtalet flera gånger skett, liksom vidare förhandlingar om genomförandet.

Irlands premiärminister Bertie Ahern och Storbritanniens premiärminister Tony Blair har på senare tid träffas för att diskutera självstyre för Nordirland. Det förbättrade läget har gjort att man beslutat utlysa val i Nordirland för att efter det införa självstyre. Ett krav är att en koalitionsregering bildas, där både katoliker och protestanter ingår. Kan de nordirländska politikerna inte samarbeta kommer Nordirland fortsatt styras direkt av den brittiska regeringen. I valet, som hölls den 7 mars 2007, blev protestantiska DUP och katolska Sinn Féin de stora vinnarna. 9 mars 2007 möttes Irlands premiärminister Bertie Ahern och Storbritanniens premiärminister Tony Blair för att diskutera det politiska läget. Den nyvalda Northern Ireland Assembly har till 26 mars på sig bilda en koalitionsregering enligt St Andrews Agreement.

DUP och Sinn Féin, valets vinnare, har svårt att acceptera varandras kandidater då många har erkänt deltagande i eller anklagas för att ha använt eller stöttat våldshandlingar. 25 mars 2007 varnade den brittiska regeringen att om parterna inte kommer med ett förslag före midnatt så kommer London att fortsätta leda Nordirland med direktstyre. DUP och Sinn Feins ledare Ian Paisley och Gerry Adams förhandlade och diskuterade direkt med varandra för första gången 26 Mars och lovar ha en regering färdig 8 Maj.Tony Blair och Bertie Ahern har accepterat detta och flyttat fram datum för då regeringen ska bildas till 8 maj.

[redigera] Politik

En viktig del av långfredagsavtalet var inrättandet av demokratiska institutioner på regional nivå i Nordirland. 25 juni 1998 hölls val till ett ny regional församling (Northern Ireland Assembly) med 108 ledamöter. Valsystemet är proportionellt med enkel överförbar röst, liksom i de lokala valen. 6 ledamöter valdes från var och en av de 18 valkretsar som används vid val till det brittiska parlamentet. I november 2003 hölls regionala val igen enligt samma system. Enligt långfredagsavtalet ska Nordirland styras av en regering (Northern Ireland Executive) ledd av en First Minister ("försteminister") och en Deputy First Minister ("vice försteminister"), som väljs av församlingen. Övriga ministerposter tillsätts proportionellt bland partierna. Självstyret är begränsat, exempelvis försvar och utrikespolitik styrs från London.

Det regionala självstyret har flera gånger upphävts på grund av samarbetssvårigheter mellan de olika partierna och olika uppfattningar om hur långfredagsavtalet ska genomföras. Framför allt har det varit oenighet mellan Sinn Féin och de unionistiska partierna i frågan om Sinn Féin kan ingå i regeringen, med tanke på partiets associering med IRA och inställning till polisen och rättssystemet i Nordirland.

För närvarande (januari 2007) är Nordirlands självstyre åter upphävt och ersatt av direkt styre av den brittiska regeringen. Det har pågått förhandlingar om förutsättningarna för att återupprätta självstyret, och val hölls i mars 2007 i förhoppning om att en självstyrande administration kan bildas.

Partisystemet i Nordirland är uppdelat i två block, ett unionistiskt och ett nationalistiskt, efter inställningen i frågan om Nordirlands konstitutionella ställning. Sedan 1980-talet har de största partierna på den unionistiska sidan varit Ulster Unionist Party (UUP) och Democratic Unionist Party (DUP) och på den nationalistiska sidan Social Democratic and Labour Party (SDLP) och Sinn Féin.

Nordirland har 3 platser i EU-parlamentet som en del av Storbritannien.

Onsdagen den 7 mars hölls allmänna val i Nordirland. De två största partierna blev de båda ärkefienderna och ytterlighetspartierna på respektive sida, Sinn Fein på den katolska och DUP på den protestantiska. Väljarna övergav de mer mittsökande partierna SDLP och UUP, vars respektive partiledare John Hume och David Trimble fick Nobels fredspris för att de lyckades få slut på våldet och sy ihop fredavtalet 1998.

Partier utan plats i parlamentet saknas på listan.

Parti	Ledare	2007 Kandidat	2003 Mandat	2007 Mandat	+/-	2003 %	2007 %	+/-	Förväntade regeringsplatser enligt St Andrews Agreement
Democratic Unionist Party	Ian Paisley	46	30	36	+6	25.7	30.1	+4.4	5
Sinn Féin	Gerry Adams	37	24	28	+4	23.5	26.2	+2.6	4
Ulster Unionist Party	Reg Empey	38	27	18	-9	22.7	14.9	-7.7	2
Social Democratic and Labour Party	Mark Durkan	35	18	16	-2	17.0	15.2	-1.8	1
Alliance Party of Northern Ireland	David Ford	18	6	7	+1	3.7	5.2	+1.5
Green Party in Northern Ireland	John Barry	13	0	1	+1	0.4	1.7	+1.3
Progressive Unionist Party	Dawn Purvis	3	1	1	=	1.2	0.6	-0.6

[redigera] Demografi

Nordirlands protestanter är ofta ättlingar till de skotska protestanter som emigrerade till Nordirland under 1600-talet. Medan Irlands katoliker förenas av en irländsk nationell identitet och många fortfarande strävar efter att Nordirland ska förenas med Republiken Irland identifierar sig protestanterna i första hand med britterna och vill bevara unionen med Storbritannien. Man bör därför kalla konflikten för en etnisk konflikt därför att parterna är identifierade utifrån en etnisk tillhörighet. Det var bl.a. detta som låg till grund för Irlands delning i början av 1920-talet.

Konflikten har också lett till att den ekonomiska utvecklingen bromsats upp, och arbetslösheten är därför stor. Den protestantiska majoriteten minskar hela tiden, dels beroende på att många unga protestanter lämnar ön och bosätter sig i Storbritannien.

Nordirland får årligen ekonomiska bidrag på omkring 4 miljarder pund från Storbritannien.^{[källa behövs]}

[redigera] Externa länkar

Storbritanniens konstituerande länder och nationer
England | Skottland | Wales | Nordirland
Englands regioner: Storlondon | Nordvästra England | Nordöstra England | Sydvästra England | Sydöstra England | Västra Midlands | Yorkshire och Humber | Östra England | Östra Midlands