Konservatism

Wikipedia

Den här artikeln ingår i serien om Konservatism.
Ideologier
Socialkonservatism Liberalkonservatism Nykonservatism Neokonservatism Paleokonservatism Radikalkonservatism Värdekonservatism Kristen höger Lundakonservatism Anarkokonservatism
Partier
Konservativa partier International Democrat Union Europeiska folkpartiet
redigera

Konservatism (lat. conservare, bevara) är en generisk benämning för en rad olikartade ideologier, politiska teorier och kulturella attityder. Den gemensamma nämnaren är åsikten att det bestående samhället är komplext och att förändringar därför måste genomföras med försiktighet. Konservatismen tar fasta på det som bevisligen fungerar, om än inte perfekt, och ställer sig skeptisk till radikala idéer vars konsekvenser är svårbedömda.

Konservatism är per definition höger på den politiska höger-vänsterskalan, vilken härrör ifrån placeringen av delegaterna i det revolutionära franska nationalkonventet. Modern konservatism uppstår som en motreaktion på liberalismen och franska revolutionen, även om konservativa tankegångar är äldre än så. En tidig konservativ förgrunsgestalt var den engelske filosofen Edmund Burke, som tog avstånd från den våldsamma franska revolutionen och istället framhävde det brittiska samhällssystemet som kombinerande en monark med ett inflytelserikt parlament.

Bland politiska partier som utgår från konservatismen finns det avsevärda skillnader mellan olika historiska epoker och olika länder. De konservativa som influerats av Burke menar att förändringar måste ske med små steg med målet att samhället ska utvecklas genom vad man kallar innovationer istället för revolutioner. Konservativa som influerats av Hegel sätter tanken om den organiska nationen i förgrunden.

Etymologiskt antyder ordet viljan att bevara något som redan är, men ibland är etymologin missvisande. I vissa länder har icke-konservativa ideologier under långt tid varit vid makten och underminerat konservativa ideal. I Sverige exempelvis är det ofta socialdemokrater som vill bevara etablerade institutioner, medan konservativa vill förändra. Socialdemokrater kan i detta avseende kallas för strukturkonservativa. Ett annat exempel är den tyska litterära revolutionära konservatismen som florerade efter första världskriget.

Edmund Burke, konservativ tänkare, (1729-1797).

Innehåll

1 Teori
2 Skillnader från land till land
- 2.1 Traditionen
- 2.2 Olika partibildningar
3 Kända konservativa
4 Externa länkar

[redigera] Teori

Konservatismen betonar behovet av stabila samhällsinstitutioner, för människan och samhällets bästa. Konservatismen ser människan som ofullkomlig och fruktar därför att människor, utan institutioner som begränsar henne, kommer förstöra samhällets grundvallar. Detta står i motsats till vissa radikala filosofer som menat att människan av naturen rymmer en stor potential, och att det är samhälleliga orättvisor som hindrar henne från att utveckla denna.

Den organiska samhällssynen är ett annat konservativt kännetecken. Människor anses vara beroende av varandra, och vårdandet av samhälleliga gemenskaper är minst lika viktigt som värnandet av individuella rättigheter. I första hand är det sådana gemenskaper som vuxit fram spontant genom historien som ska värnas.

[redigera] Skillnader från land till land

Vilka idéer som anses bra att bevara varierar naturligtvis mellan olika personer och framförallt beroende på vilken kultur man befinner sig i. I USA exempelvis, tycker många konservativa att det är viktigt att bevara amerikanernas rätt att bära vapen, eftersom denna idé har funnits länge i USA:s historia. I Sverige däremot har inte denna tradition funnits så den blir irrelevant för konservatismen. Här kan det istället handla om sådant som kyrkan eller adeln och dess nationella helgdagar som de konservativa vill slå vakt om.

[redigera] Traditionen

När det uppstår en konflikt mellan å ena sidan en värdefull tradition och å andra sidan personlig frihet kan den konservative anse att traditionen är så viktig att bevara att den får inkräkta på individens frihet. Detta kan exemplifieras genom inställningen till polygami: Ett liberalt tänkande leder i sin ytterlighet till slutsatsen att polygami ska vara tillåtet så länge alla parter deltar frivilligt, annars begränsas medborgarnas frihet onödigt. En konservativ å andra sidan kan mena att det är viktigt att bevara etablerade giftermålstraditioner (d.v.s. i dagens svenska samhälle monogami); alltså har vi goda skäl att begränsa individens frihet i detta fall. Å andra sidan anser de flesta konservativa att det skulle vara en olämplig inskränkning av den personliga friheten att förbjuda polygama relationer, men den statliga sanktionen går emot traditionen och är därför olämplig.

Traditionens värde är en av de fundament som de allra flesta konservativa kan hålla med om, men synen på hur det traditionella ska bevaras skiljer sig mellan de olika riktningarna. En del anser att det är statens ansvar att bevara traditionen, medan en del anser att det just är statens inblandning som hotar att bryta upp densamma. Värnandet av traditionen är även nära kopplad till värnandet om värden, vilka oftast anses springa ur traditionen (även om vissa konservativa använder sig av andra försvar av värdena, till exempel teologiska).

[redigera] Olika partibildningar

Alla konservativa kommer naturligtvis inte fram till samma åsikt i frågor som denna: de kan vara mer eller mindre liberala. Det finns egentligen inga riksdagspartier i Sverige som till någon större del tar hänsyn till konservativa perspektiv, även om Moderata samlingspartiet officiellt är liberalkonservativt. Inom Socialdemokraterna finns även en del strukturkonservativa strömningar, vilket ofta förbigås i debatten. Utanför riksdagen finns dock partier som Sverigedemokraterna som till viss del grundar sitt partiprogram på värdekonservatism, och det nybildade partiet Högerpartiet de konservativa som anses vara värde- och kulturkonservativa.