Lasse Lucidor

Wikipedia

Lasse Lucidor, född 1638, död 13 augusti 1674, lärare, lyriker, författare, vissångare. Han hette egentligen Lars Johansson, men blev mer känd som Lasse Lucidor, den olycklige. Lucidor hade ett kort men stormigt liv och han blev tidigt föräldralös, då båda föräldrarna var döda redan 1650. Fadern var Johan Erichsson, kapten och skeppslöjtnant. Mor var Kirstin Larsdotter, som i sin tur var dotter till den adlade amirallöjtnanten Strusshielm. Lucidor hade två storasystrar och två lillebröder. Lucidors barn- och ungdomsår var en orolig och kringflackande tid. Lucidor utbildades vid universiteten i Greifswald (från hösten 1655) och Leipzig (från 1659). Han reste 1661 till Frankrike för språkstudier, men penningbrist tvingade honom att söka sig tillbaka till Sverige och sin syster i Borgholm, och han reste hem med ett teatersällskap år 1662.

Det har påståtts att Lasse träffade den stora kärleken i Västergötland – det ska ha varit Magdalena Sjöblad, dotter till en löjtnant. Enligt den gängse berättelsen lyckades Lucidor förföra sitt hjärtas dam, men i och med att det var opassande och förbjudet att locka en dam av adlig börd, så straffades han med två års landsförvisning. Historien finns bevarad i rättssprotokoll, dock tyder mycket på att det är en annan Lasse Johansson saken gällde [1] och någon sådan historia brukar inte inkluderas i Lucidors nutida biografier (jfr t.ex. Ulf Bagges utgåva år 1993 och Stina Hanssons utgåva 1997) Troligtvis reste Lucidor runt i England och Italien under tiden. Han bosatte sig i Stockholm 1664.

Han arbetade några år som språkmästare i Uppsala, där hans goda språkkunskaper gjorde honom till en mycket kompetent lärare. Efter tiden i Uppsala återvände han till Stockholm och var under en tid mycket produktiv inom området tillfällighetsvers. Lars Johansson slutade sitt liv i Stockholm som bröllops- och begravningspoet. Denne stolte sångare tyckte att det var tokot at sälja sin frihet för några hundrad riksdaler om året, och han levde som han lärde, och den 12 augusti på krogen Källaren Fimmelstång, Kindstugatan 14, Gamla Stan, Stockholm blev han dödad i duell år 1674. Hans grav ligger passande nog mittöver grusgången mot Evert Taubes, på Maria Magdalena kyrkogård. Begravningen var enkel och hans lösöre såldes för sammanlagt 99 riksdaler.

Lasse Lucidor satt en tid i fängelse för att han oombedd hade skrivit en bröllopsdikt, Giljare Kvaal (friarens kval), vilket hade förbjudits av kung Karl X Gustav. Han friades dock efter att ha suttit fängslad i ett halvår. Symbolvärdet i att en diktare sätts i fängelse för vad han skrivit är stort, och delvis baserat på denna händelse har eftervärlden kommit att uppfatta honom som en tidig representant för den frie poeten, som skriver efter sitt hjärta istället för på beställning. Nils Ferlin har hyllat Lucidor i dikten och sången På källaren Fimmelstången, där löjtnant Storm - den person som senare dödade Lucidor i duell - hånar Lucidor och kallar hans dikter för strunt. Torbjörn Säfve har med inspiration från Lucidors liv skrivit en roman med samma titel som Lucidors mest kända visa Skulle jag sörja, då vore jag tokot. Den första strofen lyder:

SKulle Jag sörja då wore Jag tokot,

Fast än thet ginge mig aldrig så slätt,

Lyckan min kan fulla synas gå krokot,

Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;

All Werlden älskar Ju hwad som är brokot,

Mången mått liwa som eij äter skrätt.

Dikten finns även parafraserad av Gustaf Fröding i Ett Helicons blomster.