Mary Wollstonecraft

Wikipedia

Mary Wollstonecraft, född 27 april 1759 i Spitalfields, London, England, död 10 september 1797 i London, var en brittisk författare, och feministisk filosof. Under hennes korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Hon förde fram idéerna om att både män och kvinnor skulle betraktas som rationella varelser och att samhälle bör grundas på förnuft. Hon drev bland annat en skola för flickor och skrev Thoughts on the Education of Daughters. I A Vindication of the Rights of Men (1790) kritiserade hon Edmund Burke och tog ställning för franska revolutionen. Wollstonecrafts make gav ut hennes memoarer året efter hennes död, Memoirs of Mary Wollstonecraft (1798).

Wollstonecrafts liv har dragit till sig intresse från både allmänhetens och feminister, inte alltid mest p.g.a. hennes litterära alster, utan för hennes okonventionella och ofta stormiga relationer. Efter två misslyckade utomäktenskapliga förhållanden med Henry Fuseli och Gilbert Imlay gifte sig Wollstonecraft med filosofen William Godwin, en av anarkismens förgrundsgestalter. De fick en dotter, Mary Shelley, som senare blev känd för sin roman Frankenstein'. Wollstonecraft dog i barnsäng vid 38 års ålder och lämnade flera oavslutade manuskript efter sig.

Idag anses vara en portalfigur inom feministisk filosofi. Hennes tidiga förespråkande av kvinnors lika rättigheter och hennes utfall mot traditionell kvinnlighet och förnedringen av kvinnor förebådade den senare framväxten av den feministiska rörelsen. Feministiska forskare och aktivister citerar ofta hennes filosofiska teser och hennes livsöde som viktiga källor till inspiration.

Innehåll 1 Uppväxt 2 "Den första av ett nytt släkte" 3 Noter 4 Böcker och pamfletter 5 Externa länkar

[redigera] Uppväxt

Wollstonecraft föddes 27:e april 1759 i Spitalfields i London. Trots att hennes familj var välbärgad när hon var barn, spekulerade faderns bort familjens tillgångar. Familjen hamnade på obestånd och de var tvungna att flytta när Wollstonecraft var ung.^[1] Familjens ekonomiska situation blev tills slut så desperat att Wollstonecrafts far övertalade henne till att ställa de besparingar hon skulle använt när hon blev äldre till familjens förfogande. Fadern var också våldsam och slog sin fru när han drack. Som tonåring brukade Wollstonecraft lägga sig utanför dörren till sin mors sovrum för att skydda henne. ^[2] Wollstonecraft tog sin an en beskyddande roll även gentemot sina systrat Everina och Eliza som skulle vara resten av hennes liv. Ett tydligt exempel var när hon övertalade Eliza, som drabbats av något som troligen var amningspsykos, att lämna sin man och sitt nyfödda barn. Wollstonecraft ordnade med alla praktiska förberedelser för hennes flykt, något som tydligt visade att hon var beredd att ifrågasätta djupt rotade sociala normer. Följderna för systern blev dessvärre mycket svåra. Eliza fördömdes av sin omgivning och eftersom hon inte kunde gifta om sig var hon dömd till ett liv i fattigt dom och hårt slit.^[3]

Två vänskaper satte mycket tydliga spår i Wollstonecrafts tidiga liv. Den första var Jane Arden i Beverley. De läste ofta böcker tillsammans och gick på föreläsningar som hölls av Ardens far, en självutnämnd filosof och vetenskapsman. Wollstonecraft var hänförd av den intellektuella omgivningen i Ardens familj och prisade sin vänskap med Jane högt, emellanåt till den grad att hon blev svartsjuk. Wollstonecraft skrev till henne, "Jag har börjat utvecklad romantiska tankar kring vänskap... Jag är något besatt av mina tankar om kärlek och vänskap; jag måste prioriteras först eller inte alls."^[4]I några av hennes brev till Arden visar hon tecken på det depressivt sinnestillstånd som skulle hemsöka henne hela livet. ^[5]

Det andra vänskapsförhållandet var med Fanny Blood som Wollstonecraft ansåg ha öppnat hennes sinne. Wollstonecraft föreställde sig att hon skull leva i en kvinnlig utopi med Blood. De hade planer på att hyra rum tillsammans för att ge varandra ekonomiskt och känslomässigt stöd, men en hård ekonomisk verklighet grusade drömmarna. Wollstonecraft insåg också till slut att hon hade idaliserad Blood; hon var mer inställd på tradtionellt kvinnliga värderingar än Wollstonecraft. Men Wollstonecraft förblev trogen Blood och hennes familj genom hela livet (t.ex. stöttade hon Bloods bror ekonomiskt vid flera tillfällen). För att tjäna sitt levebröd startade Wollstonecraft tillsammans med sina systrar och Blood en skola i Newtington Green, ett icke-konformistiskt dissenterkollektiv, men Blood förlovade sig snart. Hennes man, Hugh Skeys, tog med henne till Europa för att förbättra hennes hälsa som alltid varit vacklande.^[6] När hon blev gravid försämrades hennes hälsa ytterligare. 1785 försökte Wollstonecraft förgäves rädda hennes liv genom omvårdnad,^[7] något som fick henne att försumma skolan hon och gjorde att även den gick under.^[8] Bloods död var ett hårt slag för Wollstonecraft och var inspirationen till hennes första roman, Mary.

[redigera] "Den första av ett nytt släkte"

Efter Blood's death återvände Wollstonecraft till Storbritannien där hon fick anställning som guvernant hos den aktningsvärda familjen Kingsborough på Irland. Trots att hon inte kom väl överenns med Lady Kingsborough^[9] var hon omtyckt av barnen som en inspirerande lärare; Margeret King sa senare om henne att hon "hade frigjort sitt sinne från alla vidskepligheter".^[10] Några av Wollstonecrafts erfarenheter inspirerade henne till hennes enda barnbok, Original Stories from Real Life (1788).

Frustrerad av att de begränsade möjligheterna att göra karriär för respektabla men fattiga kvinnor – en situation som skildras i ett kapitel ur Thoughts on the Education of Dauthers (1787) – bestämde hon sig efter bara ett år som vid den nya anställningen för att bli författare. Det här var ett radikalt beslut eftersom få kvinnor vid den tiden kunde leva på att enbart skriva. Som hon skrev till sin syster Everina i 1787, försökte hon att bli "den första av ett nytt släkte."^[11] Hon flyttade till London där hon med hjälp av förläggaren Joseph Johnson ordnade bostad och började sin nya karriär.^[12] Hon lärde sig franska och tyska för att översätta skrifter som Of the Importance of Religious Opinions av Jacques Necker och Elements of Morality, for the Use of Children av Christian Gotthilf Salzmann.^[13] Hon skrev även recensioner, främst av romaner för Johnsons Analytical Review.^[14] Wollstonecrafts intellektuella vidder vyades under denna period, inte bara för det hon läste för sina recensioner utan även av de umgängekretsar hon vistades regelbundet i, som Johnsons vida kända middagar där hon träffade celebriteter som Thomas Paine och William Godwin.

I London inledde Wollstonecraft ett förhållande med konstnären Henry Fuseli trots att han var gift. Hon var, som hon själv skrev, tagen av hans briljans, "hans själs , hans skarpa förstånd och ömma omtanke".^[15] Hon framförde en plan för ett platoniskt levnadsförhållande med Fuseli och hans fru, men Fuselis fru chockerades av förslaget och Henry bröt därefter med Wollstonecraft.^[16] Efter Fuselis avslag bestämde sig Wollstonecraft att resa till Frankrike för att undkomma skammen orsakad av debaclet och för att delta i de revolutionära händelser som hon nyligen hade hyllat i Vindication of the Rights of Men (1790). Hon skrev boken som en reaktion till Edmund Burkes konservativa kritik av franska revolutionen i Reflections on the Revolution in France (1790). Hon fullföljde sin tankar kring detta, fast mer indirekt, i Till försvar för kvinnans rättigheter 1792, hennes mest kända och inflytelserika verk.

[redigera] Noter

1. ^ Tomalin, Claire. The Life and Death of Mary Wollstonecraft. New York: Penguin Books (1992), 17, 24, 27.
2. ^ Todd, Janet. Mary Wollstonecraft: A Revolutionary Life. London: Weidenfeld & Nicolson (2000), 11.
3. ^ Todd, 45-57.
4. ^ från Todd, 16, redaktörens översättning
5. ^ se bl.a. Todd, 72-5
6. ^ Todd, 62
7. ^ Todd, 68-9; Tomalin, 52ff.
8. ^ Tomalin, 54-5 och 56-7
9. ^ se bl.a. Todd, 106-7.
10. ^ Todd, 116.
11. ^ Wollstonecraft, Mary. The Collected Letters of Mary Wollstonecraft. Ed. Janet Todd. New York: Penguin (2003), 139.
12. ^ Todd, 123; Tomalin, 91-2.
13. ^ Todd, 134-5.
14. ^ för analys och en genomgång av Wollstonecrafts recensioner, se Mitzi Myers, "Sensibility and the 'Walk of Reason': Mary Wollstonecraft's Literary Reviews as Cultural Critique,” Sensibility in Transformation: Creative Resistance to Sentiment from the Augustans to the Romantics, red. Syndy McMillen Conger Rutherford: Fairleigh Dickinson University Press (1990)
15. ^ citerad i Todd, 153, redaktörens översättning
16. ^ Todd, 197-8; Tomalin 151-2

[redigera] Böcker och pamfletter

• Thoughts on the Education of Daughters (1786)
• The Female Reader (1789)
• A Vindication of The Rights of Men (1790)
• A Vindication of the Rights of Woman (1792)
• Historical and Moral View of The Origin and Progress of The French Revolution (1794)
• Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway, and Denmark (1796)

[redigera] Externa länkar

• Historik (på engelska)
• Memoirs of the Author of a Vindication of the Rights of Woman, av William Godwin, Projekt Gutenberg
• En kort biografi