Mathias Rosenblad

Wikipedia

Mathias Rosenblad, född 23 juni 1758 i Lund, död 4 september 1847 på Stavsund, Ekerö, var en svensk greve, ämbetsman och politiker; han var justitiestatsminister 1829-1840.

[redigera] Biografi

Mathias Rosenblad var son till läkaren Eberhard Rosenblad och Eleonora von Hermansson. Han studerade vid Lunds universitet där han tog examen i juridik, varefter han anställdes vid Justitierevisionen och Generalauditörexpeditionen. 1780-1784 var han justitiekanslerns sekreterare, och därefter revisionssekreterare.

1794 utsågs Rosenblad till statssekreterare i civilexpeditionen, och fick allt större inflytande inom kansliet. Han ingick i flera statliga kommittéer, fick förtroendeuppdrag av konungen, och var ledamot av riksdagarna, där han var ledamot av hemliga utskottet. För sina förtjänster därvid, upphöjdes han till rikets herrar, till friherre, och till greve.

Vid statsreformen 1809, som bland annat resulterade i 1809 års regeringsform, var han statsråd, och spelade en framträdande roll i såväl den statliga organisationens genomförande, som senare i unionsförhandlingarna med Norge 1814. Han var en av Gustaf IV Adolfs nära förbundne, men när denne avsattes verkar Rosenblad inte ha kommit till försvar. Liberaler ansåg dock att Rosenblad förkroppsligade de blint lydande ja-sägarna bland rojalisterna.

1829 utnämndes Rosenblad till justitiestatsminister, och kvarblev i den befattningen till 1840. Hans byråkratiska och konservativa stil ogillades av riksdagen, och 1834 ställdes han inför riksrätt, men frikändes. Han avgick 1840 efter inrådan från kungen, och var då åttiotvå år.

Han var ledamot av Vetenskapsakademien, Svenska Bibelsällskapet och Svenska missionssällskapet.

Manuskriptet till hans självbiografi finns i Kungliga biblioteket.

Han gifte sig 1790 med Charlotta Maria Toutin, men han slöt själv sin grevliga ätt.

Företrädare:
Fredrik Gyllenborg

Sveriges justitiestatsminister
1829–1840

Efterträdare:
Arvid Posse