Mona Sahlin

Wikipedia

Riksdagsledamot
Mona Sahlin
Parti	Socialdemokraterna
Mandatperiod(er)	1982-1985 1985-1988 1988-1991 1991-1994 1994-1996 2002-2006 2006-
Valkrets	Stockholms län, plats 5
Uppdrag i riksdagen:
Ledamot i Krigsdelegationen
Utskottsordförande i:
Inte ordförande i något utskott
Yrke/Titel	Partiledare
Födelsedatum	9 mars 1957
Födelseplats	Sollefteå,Västernorrlands län
Webbplats

Mona Ingeborg Sahlin, född Andersson den 9 mars 1957 i Sollefteå, är partiordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti sedan 17 mars 2007. Under sin karriär som socialdemokratisk politiker har Sahlin bland annat varit riksdagsledamot 1982-1996 samt sedan 2002. Hon har vidare haft ministeruppdrag under perioderna 1990-1991, 1994-1995 samt 1998-2006.

Innehåll 1 Familj och uppväxt 2 Karriär 2.1 Partiledare 3 Kontroverser 3.1 Tobleroneaffären 3.2 Övriga kontroverser 4 Kuriosa 5 Bibliografi 6 Externa länkar 7 Referenser

[redigera] Familj och uppväxt

Mona Sahlin är dotter till Hans Andersson, tidigare politiskt sakkunnig hos Ingvar Carlsson och ordförande för Nacka arbetarekommun. Hennes mor Siv var föreståndare för Folkets hus i Stockholm.^[1] Systern Lena Ridemar är idag stabschef vid Hyresgästföreningen medan brodern Janne "Japop" Andersson är en svensk sångare. Hon är sedan år 1982 gift med Bo Sahlin och de har tillsammans barnen Jenny, född 1983, och Gustav, född 1989. Mona Sahlin har även dottern Ann-Sofie, född 1978, från ett tidigare förhållande med David Peña.^[2]

Under Sahlins tidiga barndom arbetade hennes far vid olika ungdomsvårdsskolor och familjen flyttade därför vid flera tillfällen. I mitten av 1960-talet hamnade familjen i Järla i Nacka och blev kvar där. Under sin uppväxttid hade Sahlin flera intressen, däribland fotboll och körsång. På gymnasiet gick hon dåvarande samhällsvetenskaplig linje i Saltsjöbadens samskola och vid Södra Latin i Stockholm.^[3]. Hennes slutbetyg var 3,3 (på skalan 1 till 5).^[4]

[redigera] Karriär

Sahlin blev redan som trettonåring medlem i FNL-gruppen i Nacka och i början av 1970-talet inträdde hon i SSU. Inom SSU hade Mona Sahlin ett flertal förtroendeposter som ordförande i SSU-klubben, ordförande i SSU-kretsen och ordförande i Stockholms läns SSU-distrikt.^[3]

Efter gymnasiet var hon åren 1976–1977 vice ordförande i Elevförbundet. Hon arbetade även som diskare i Svenska Dagbladets personalmatsal samt som kanslist på Brevskolan och Synskadades riksförbund. Efter en tid som mammaledig arbetade hon sedan på Statsanställdas förbund.^[1]

År 1982 blev en 25-årig Mona Sahlin invald i riksdagen som dess då yngsta ledamot. Hon var därefter riksdagsledamot till 1996 samt sedan 2002. Hon är ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott sedan 1990. För regeringen Carlsson var hon arbetsmarknadsminister 1990-1991.

År 1992 blev Sahlin socialdemokraternas första kvinnliga partisekreterare, ett uppdrag hon behöll till 1994 och deltog då i partiets krisuppgörelse med den borgerliga regeringen hösten 1992. Under hennes tid som partisekreterare togs också den nya designen på partisymbolen, rosen, fram.^[3]

Åren 1994–1995 satt hon i regeringen som vice statsminister. Efter att Ingvar Carlsson hösten 1995 meddelat att han ville avgå var Sahlin den enda som kandiderade till posten som ny partiledare. Efter vad som kallats Tobleroneaffären drog hon dock tillbaka sin kandidatur. I april 1996 lämnade hon också sin riksdagsplats, men kvarstod som ledamot i partiets verkställande utskott.^[3] Hon var egenföretagare och tv-reporter 1996–1997. Hennes företag försattes i konkurs när hon återinträdde i politiken.

År 1997 utnämndes Sahlin till ordförande för Europarådet mot rasism. År 1998 utnämndes hon till rektor för SSUs förbundsskola Bommersvik och samma år återkom hon som statsråd, då som biträdande näringsminister.

I Regeringen Persson var Sahlin biträdande statsråd 1998–[[2004]: i näringsdepartementet 1998–2002 med ansvar bland annat för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor, småföretagande och regional näringspolitik, samt från 2000 även för integrationspolitiken, och vidare i justitiedepartementet 2002–2004 med ansvar för demokrati- och integrationsfrågor. Hon var statsråd och chef för miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet från 1 november 2004.

År 2004 utsågs Sahlin till miljö- och samhällsbyggnadsminister, en post som hon upprätthöll fram till den socialdemokratiska valförlusten i september 2006. Därefter var hon fram till början av 2007 vice ordförande i Riksdagens socialutskott.

[redigera] Partiledare

Den 18 januari 2007 utsågs Mona Sahlin till partiledarkandidat efter Göran Persson. Under nomineringsprocessen hade Margot Wallström, Carin Jämtin och Ulrica Messing offentligt uttalat att de inte var villiga att åtaga sig partiledarrollen.

Under nomineringsprocessen ökade stödet successivt och hon hade stöd av bland annat SSU, S-kvinnor, S-studenter och Broderskapsrörelsen^[5]. Bland de distrikt som ställde sig bakom hennes kandidatur fanns Blekinge, Göteborg, Kalmar, Stockholms län, Stockholms arbetarekommun, Sörmland, Västerbotten, Västmanland, Örebro, Östergötland och Norrbottens län.^[6]. Skånedistriktet sade nej då de ansåg att hon hade otillräckligt fackligt stöd^[7], men efter den 5 februari 2007 valde de ändå att stöjda henne som ny socialdemokratisk ordförande.^[8]

Flera tunga fackliga ordföranden uttalade sitt stöd, bland andra LO-basen Wanja Lundby-Wedin och Stefan Löfven, ordförande för IF Metall.^[9]

När en enig valberedning presenterade Mona Sahlin som kandidat till partiledare för Socialdemokraterna, uttryckte hon stolthet över att partiet för första gången tydligt tagit ställning för en kvinnlig partiledare.^[10].

Mona Sahlin blev vald till Socialdemokraternas första kvinnliga ordförande den 17 mars 2007 vid en extra partikongress.

[redigera] Kontroverser

[redigera] Tobleroneaffären

Huvudartikel: Tobleroneaffären

I oktober 1995 avslöjade tidningen Expressen att Sahlin använt statens kontokort för privat bruk för tusentals kronor. Vid tidpunkten var hon vice statsminister och favorit att efterträda Ingvar Carlsson som partiledare.

[redigera] Övriga kontroverser

Sahlin har även blivit uppmärksammad för försenade betalningar:

• År 1999 hade Sahlin 98 obetalda P-böter. 32 av dessa gick till kronofogden.^[11]
• År 2002 Sahlins hade en obetald p-bot som gick till kronofogden. Hennes bil fick körförbud på besiktningen och fordonsskatten betalades heller inte. Bilen visade sig ändå ha använts.^[11]

[redigera] Kuriosa

• Sahlin deltog i kören som uppträdde i Melodifestivalen 1969 tillsammans med Jan Malmsjö.^[3] Hon gillar Bruce Springsteen och har varit på flera av hans konserter.^[12]
• Sedan barndomen är Sahlin en AIK-supporter.
• År 2002 utnämndes Sahlin till "Årets hetero" av tidningen QX:s läsare.
• Per Albin Hansson och Mona Sahlin är de enda socialdemokratiska partiordförandena som inte bedrivit högskolestudier.

[redigera] Bibliografi

• Sahlin, Mona (1996). Med mina ord. Stockholm: Rabén Prisma. ISBN 91-518-3006-X

[redigera] Externa länkar

• Mona Sahlin, information på Socialdemokraternas webbplats.
• Mona Sahlin, informationssida från Riksdagen.

[redigera] Referenser

1. ^ [a b] Vägen till toppen, Sydsvenskan, 18 mars 2007.
2. ^ Här är ditt liv, Sahlin, Aftonbladet, 2007-01-18.
3. ^ [a b c d e] Sahlin, Mona (1996). Med mina ord. Stockholm: Rabén Prisma. ISBN 91-518-3006-X
4. ^ Gick ut skolan med 3,3 i betyg, Aftonbladet, 2007-01-18.
5. ^ Stödet växer för Sahlin som s-bas, SvD, 12 januari 2007.
6. ^ Ännu ett distrikt för Mona Sahlin, SVT, 12 januari 2007.
7. ^ Skåne stretar emot Sahlin DN 2007-01-11
8. ^ Skånes socialdemokrater stöder Sahlin, SR Ekot, 070205.
9. ^ Mer stöd för Sahlin, SvD, 12 januari 2007.
10. ^ Sahlins kommentarer till valberedningens besked, Socialdemokratiska partiets webbplats, 2007-01-18.
11. ^ [a b] Mona Sahlins slarv, DN, 9 januari 2007.
12. ^ Monas brev till Bruce Springsteen

Företrädare: Ingela Thalén	Sveriges arbetsmarknadsminister 1990–1991	Efterträdare: Börje Hörnlund
Företrädare: Bo Toresson	Socialdemokraternas partisekreterare 1992–1994	Efterträdare: Leif Linde
Företrädare: Bengt Westerberg	Sveriges vice statsminister 1994–1995	Efterträdare: Lena Hjelm-Wallén
Företrädare: Bengt Westerberg	Sveriges jämställdhetsminister 1994-1995	Efterträdare: Leif Blomberg
Företrädare: Margareta Winberg	Sveriges arbetsmarknadsminister 1998–2002	Efterträdare: Hans Karlsson
Företrädare: Ulrica Messing integrations- och ungdomsminister –2000 Britta Lejon demokrati- och förvaltningsminister –2002 Margareta Winberg jämställdhetsminister –2003	Sveriges integrationsminister 2000-2002 Sveriges demokrati- och integrationsminister 2002–2003 Sveriges demokrati-, integrations- och jämställdhetsminister 2003–2004	Efterträdare: Jens Orback demokrati-, storstads-, integrations- och jämställdhetsminister
Företrädare: Lena Sommestad miljöminister –2004	Sveriges Miljöminister 2004–2005 Sveriges energi- och samhällsbyggnadsminister 2005-2006	Efterträdare: Lena Sommestad miljöminister 2005–2006 Andreas Carlgren miljö och samhällsbyggnadsminister 2006–
Företrädare: Chatrine Pålsson Ahlgren	Socialutskottets vice ordförande 2006-2007	Efterträdare: Ylva Johansson
Företrädare: Göran Persson	Socialdemokraternas partiledare 2007-	Efterträdare: Innehar fortfarande posten